Internationell vecka: dag 1 Polen 🇵🇱

På jobbet har vi denna veckan fokus på olika länder. På förskolan blir det att man talar om de länder barnen kommer från. Först ut denna vecka är Polen. Jag lagade en typisk polsk maträtt som alla barnen smakade på. Som vanligt är det delade meningar när nya rätter serveras. Barn behöver tid att vänja sig vid nya smaker. Ofta kan det ta upp till tio ggr innan de lär sig att äta något nytt. 

Idag lagade jag alltså Lezco. En gryta med mycket paprika, champinjoner och kabanoss, en polsk korv, med ganska mycket smak i . Man börjar med att fräsa lök och vitlök  i en stekpanna. Detta häller du sedan i en gryta. Sedan bryner du alla ingredienser var för sig och lägger i grytan . Paprikor i olika färger, minst två tre stycken, ca 500 G champinjoner, (jag föredrog att ha dem i hela) och ca 4 kabanosskorvar i slantar , bryns i olja och smör innan det åker ner i grytan tillsammans med löken. Vill man kan man även tillsätta chili men jag hoppade över detta eftersom maten skulle serveras till små barn och själva korven redan hade lite sting. 

Tillsätt lite vatten, buljongtärning eller vegetá en buljongkrydda som man använder mycket i länderna i Östeuropa . Lägg i ett par lagerblad och lite kryddpeppar. Låt koka upp. Tillsätt sedan tomatpuré och en gnutta socker för att balansera syran i tomaten. Smaka av och tillsätt eventuellt mer kryddor. Troligtvis behöver du inte salta eftersom korv innehåller ganska mycket salt och så även buljongpulver. Så här kan du servera den om du vill tillsammans med ett gott surdegsbröd att doppa i skyn. Vill du ha den ännu godare tillsätter du lite grädde och låter den koka nån minut till. Då blev den så här god!


Imorgon tar vi oss an ett nytt land nämligen Chile

Internationell vecka 

På jobbet nästa vecka ska vi ha internationell vecka. Vi kommer att uppmärksamma de länder varifrån barnen eller deras föräldrar kommer från som går på vår förskola. Under den veckan kommer jag att laga mat från dessa länder. Då kommer jag att försöka lägga ut bilder och recept på de maträtter jag lagat. 

De länder som jag kommer att laga mat ifrån är :Polen, Chile,Brasilien,Colombia och Peru. Jag ser själv fram emot detta och tycker att det är intressant och skojigt att göra research om de olika länderna. En gång tidigare har vi haft samma upplägg och då var det flera andra länder , bland annat Indonesien, Finland och Nederländerna. 

Att barnen kan vidga sina smaklökar är bara bra. Ibland blir det så att de nya maträtterna blir till nya favoriter , så hände med den indonesiska fläskgrytan från förra omgången. Den ber de att få igen och igen. Så håll utkik här på bloggen för lite inspiration av det internationella stuket. 

Molekyler i köket

Idag har jag haft experimentdag i köket. Matlagning är så underhållande och roligt och blir nog aldrig tråkigt om man hela tiden hittar saker att utmana sig med.  I förmiddags började min dag med att jag ville använda mig av mina cacaobönor som jag köpte på semestern i Peru. Jag har aldrig använt mig av dem innan så detta skulle bli första försöket. Jag bestämde mig för att göra kola eftersom jag hade en grädde som började bli sur i kylen och därför  ville jag använda den. Jag la smör , grädde, socker och flytande glykos ( det funkar med sirap också) i en kastrull och började koka.image I en stekpanna rostade jag ett tiotal av mina cacaobönor och sedan skalade jag dem och finfördelade dem i min mortel.image Dessa åkte ner i kolasmeten också. Kolan fick koka tills den nådde drygt 120 grader ( här har det stor betydelse för kolan hur många grader den kommer upp i, återigen en kemilektion i köket)image och sedan hällde jag den i en pappersklädd avlång brödform och och strödde på hackade hasselnötter och väntade på att den skulle svalna50471507874__f3eb3b4a-b129-4bd5-8832-f1175abeed33En härligt chokladig god och seg kola blev det av mina cacaobönor. Skalen av cacaobönorna la jag tillsammans med lite mjölk i en kastrull och lät koka upp och dra en stund. Jag tillsatte lite socker och lite frystorkat kaffe och vips så hade jag en väldigt god kaffedrink med chokladsmak.

Eftermiddagen bjöd på lite mer avancerad experimetering. Visste ni att det finns molekyler i köket? Det finns något som heter molekylär gastronomi och det är en hel vetenskap , man tar helt enkelt in kemilabbet i köket. Jag nöjde mig med en enkel variant nämligen att göra min egen ”caviar”. Jag hade sett hur man gjorde på tv och det såg så kul ut, inte alls svårt och jag ville verkligen pröva. Jag visste att man behövde agar agar till det så jag hade varit förutseende nog att köpa hem detta för detta tillfälle. imageAgar agar är vegetabiliskt gelatin gjort av alger och är mycket kraftfullare än vanligt gelatin.

Innan jag började tog jag mig en titt på youtube för att kolla in mängder och hur man skulle gå till väga. Där finns det en hel drös med videor hur man gör olika sorters falsk caviar.

Jag bestämde mig för att göra apelsincaviar , bara för att jag hade apelsin hemma och ville prova .. Jag började med att ställa ett glas med neutral olja i frysen . Sedan tog jag saften av en halv apelsin , la den i en kastrull tillsammans med ett krm agar agar och det fick koka upp. Den vätskan silade jag sedan för att få bort fruktköttet och hällde i en liten skål.image

Med en liten spruta sög jag sedan upp juicen och tog fram den kalla oljan ur frysen och droppade ner droppe för droppe av apelsinjuicen i den kalla oljan och som magi…det bildas små små kulor av apelsinjuice!

imageimage imageSedan är det bara till att sila bort oljan och du har de små kulorna kvar, som gul kaviar!

image En kul grej att försöka och det här kan komma väl till pass vid någon kommande middag. Molekyler ska man inte underskatta, de kan vara väldigt goda. Dessa små kulor av apelsin brister på tungan och blir små droppar av apelsinsmak i munnen

De håller sig i kylskåpet ett par tre dagar så vem vet de kanske kommer till pass på nyårsafton. Fast kanske inte ändå, den menyn är ju i det närmaste färdigplanerad och där ingår nog inte någon apelsincaviar….men den får ni i ett kommande inlägg.

Spara

Spara

Masato, fermenterad dryck

Ja nu har jag provat ett par gånger och göra Masato. Första gången gick så där, men nu det här gången verkar det blir riktigt bra.  Masato är en dryck gjord på fermenterad yuca , som ursprungligen tuggades för att få att jäsa. Numera behöver man inte tugga yucan för att få den att jäsa utan man använder lite mer hygieniska sätt att fermentera den. Masaton är väldigt mättande då den innehåller stärkelse och den kittlar lite på tungan. Till slut om den får mogna riktigt länge bildas det alkohol i den , men det är inte syftet här. Om man tar den ur fermenteringsprocessen när den är lagom  och ställer den i kylen , avstannar processen  som bildar alkoholen .

Man kokar upp yuca i rikligt med vatten , observera salta inte! När yucan är riktigt kokt tar man upp den ur vattnet i en större bunke och sparar kokvattnet och låter alltsammans svalna. Blanda i socker i kokvattnet och rör till det löser sig, det ska smaka sött.

När yucan och kokvattnet svalnat till rumstemperatur dsc_0002_1.jpgmosar du sedan yucan och använder kokvattnet lite i taget tills du får en massa, inte för hård och inte för lös, ungefär som potatismos skulle jag säga. Yuca kan vara väldigt svår att mosa , jag använde mig av en handmixer men ursprungligen mosas den med en rund sten i ett tråg. Alla hårda trådar från  mitten av yucan kan man ta bort under tiden.

I sydligare länder räcker det med värmen för att den ska fermentera, men här får vi hjälpa den lite på traven med några korn torrjäst, det räcker med ytterst lite. Jag använde ett kryddmått till tre kilo yuca. En liten nypa salt ska också tillsättas. När massan är slät och lagom konsistens så täcker du bunken med folie och låter den stå i rumstemperatur i tre dagar.dsc_0005.jpg Efter tre dagar känner du på lukten att den har jäst och är färdig . Du ser också små bubblor i massan. Då förflyttar du den till tättslutande burkar som du ställer i kylskåpet. Då avstannar fermenteringen.

För att servera den sedan, tar du en dl av massan , lägger den i mixern tillsammans med lite socker , nån msk, och slår på vatten. Mixa till lagom dryckkonsistens så att alla ev små klumpar försvinner.dsc_0910.jpg Slå upp i glas och drick, och dröm dig bort till djungeln och urbefolkningen i Peru.dsc_0007_1.jpg

 

Spara

Snart bär det av hemåt

Mina dagar här i mitt paradis Peru lider mot sitt slut för den här gången. Imorgon bär det av hemåt. En lång flygtur innan man är hemma igen. Det är med saknad jag lämnar det här underbara landet. De senaste veckorna har erbjudit en resa till djungeln och Tarapoto och Yurimaguas, till en värme som fick mig att känna mig som man precis kommit ut ur duschen.  Väldigt fuktigt och varmt. Men så vackert!

image

Här är fisk en stor del av matkulturen. Både färsk, men också saltad torkad fisk.

image

image

Här äter man också en del andra lite mer exotiska saker som stora jättesnäckor, congompe eller caracol som de heter på spanska. Den här bilden är tagen på marknaden

image

Andra lite udda saker man kan hitta på menyn är tortuga, dvs sköldpadda, majás, en sort vild gris liknande vildsvin, eller varför inte anaconda, orm.

image

Här är en uppånervänd sköldpadda redo för grytan, bilden är tagen på marknaden och här är rökt torkat kött av vildgrisen majás.

image

Frukter finns det också gott om. Kokospalmer finns överallt och härifrån kommer våra cashewnötter. Visste du att cashewnötter är något som sitter fast på en frukt.

image

På den här röda frukten med samma namn sitter en nöt på varje frukt. Jag smakade på frukten som är väldigt röd på utsidan, den har ett tunt skal och gult fruktkött. Smaken är god men den har en väldigt besk eftersmak som gör att tungan nästan kryllar sig. Behöver jag säga att jag inte åt upp den frukten.

En annan frukt jag däremot åt upp är guava, en mycket underlig frukt. Den ser ut som en jättestor ärtskida. Den finns i många olika storlekar och former allt från spiralformad till stor som en machete. Inuti har den ett vitt fruktkött som är lite fluffigt, och stora bruna kärnor. Kärnorna äter man inte. Smaken är mild och söt.

image

Så här ser den ut inuti.

image

Bananer finns i alla olika former och fasoner,  både matbanan och banan som man äter som den är.

image

image

En sån här stock med matbananer kostar runt fem soles vilket är mindre än 15 kronor. Det är lite skillnad på kilopris mot Sverige.

image

Här i glaset finns nåt annat som är väldigt typiskt för den här regionen, nämligen masato.  Det är en fermenterad dryck gjord på yuca. När jag kommer hem ska jag göra masato och då kommer jag skriva ett inlägg om detta. Förr i tiden för att få den att jäsa tuggade man yucan men nuförtiden har man andra sätt att få den fermenterad.
Smaken är mild men den kittlar lite på tungan och smakar lite jäst. Låter man den jäsa längre bildas det alkohol i den, ju längre den får jäsa ju mer alkohol. Den här var nygjord och alkoholhalten nästan lika med noll. Den innehåller väldigt mycket stärkelse och därför är den mättande. Ett glas och du står dig väldigt många timmar utan att bli hungrig. Det är ju praktiskt om man är ute i djungeln.
Även om min resa hit är slut för den här gången så är det absolut inte sista gången jag åker hit. Jag längtar redan tillbaka. Och väskorna de är fulla med olika goda saker som kan komma till användning hemma i mitt kök i Sverige, men det får bli ett annat inlägg.

Landet där det mesta kan vara Street food

Peru är ett land där det vimlar av gatuförsäljare. I vartenda gathörn  och på trottoarer , torg och allmänna platser står det en människa och erbjuder något. Allt från ambulerande kiosker till mössor, vantar eller hantverk, till mat av alla dess slag. Mat som man kan äta gåendes på stan. Empanadas, humitas, papas rellenas, rocoto relleno, sandwiches, frukt, juice, emolientes anticuchos, choclo med ost, etc….listan kan göras väldigt lång.
Det är väldigt enkelt att göra affärer här. Du köper in det du vill sälja och ställer dig någonstans där det finns plats och erbjuder dina varor.  För den som vill kan man tjäna en slant bara genom att öppna dörren till sitt hem och erbjuda dagens lunch eller frukost. Att vara företagare/ restaurangägare i det här landet är betydligt enklare än i Sverige. Glöm miljö och hälsa och alla tillstånd. Laga det du är bra på och ställ dig på gatan och sälj…tänk om man kunnat göra så hemma.

image

Här är det patarasca i Tarapoto och grillning av kyckling och mogna matbananer direkt på gatan.  Patarasca är fisk tillagad i ett paket av löv från bijau,  ett stort blad som liknar bananblad.  De säljs i rullar,  men tyvärr hittar man nog inte bijau i Sverige däremot går det att få tag på bananblad i välsorterade grönsakshandlare eller asiatiska butiker med bra sortiment. 
Fisken som är tillagad i dessa paket är underbart god och faller isär.

image

image

Här är det mycket vanligare att äta hel fisk än i Sverige. Ser både trevligare ut och smakar helt underbart. 

Cocona, tuna, aguajina och andra exotiska frukter

Min utforskning av frukt och grönsaker fortsätter, en här gången har turen kommit till Cocona. Cocona är en gul frukt som i mångt och mycket liknar en tomat, troligtvis är de släkt på något sätt. Smaken är syrlig, inte söt och den kan användas i både söta och salta anrättningar, tex gör man dricka av den, eller varför inte använda den till ají, dvs stark salsa till maten.

Ni får ursäkta de inte så vackra bilderna , mitt nuvarande kök här borta är inte så välutrustat som man skulle kunna önska men det är ändå roligt att laga något av det man hittar här. Med andra verktyg och redskap hade det varit en helt annan sak, men man får ta seden dit man kommer som det heter.

Tuna är en annan frukt som är vanllig här. Det är en kaktusfrukt, och den har en helt ljuvlig röd färg. Skalet är läderartat med små små taggar som är borttagna. Inuti är frukten otroligt röd och har små , pyttesmå hårda kärnor. Smaken är svag men påminner om melon fast med kärnor.

När du beställer en fruktsallad får du ofta några bitar tuna som dekoration överst på salladaden.

Nästa frukt är också en kaktusfrukt men jag har glömt av dess namn. Den påminner väldigt mycket om drakfrukten som finns att köpa i Sverige också men istället för att vara rosaröd, som drakfrukten är den här gul. Insidan ser dock lika dan ut som drakfruk och den påminner om den i smaken, lite som en kiwi faktiskt fast inte så stark. Om jag ska jämföra med nån svensk smak skulle det nog bli krusbär.

Aguaje är en annan frukt som används till dryck. Den ser ut som om den har fjäll på sig . Den kan jag tyvärr inte visa hur den ser ut på insidan än. Den är mycket läskande och god som måltidsdryck.

img_20160916_122022

 

Till efterrätt idag blir det fruktsallad, med condenserad mjölk, mycket gott. Denna fruktsalladen gjorde jag av mamey, mango grenadilla och tuna. img_20160920_110720

Cacao växer på träd

Här i det här landet produceras det stora mängder Cacao. Vad vore livet utan en chokladkaka eller en kopp varm choklad en kall vinterdag. Vägen är lång från frukten på trädet tills den når vår hand i form av en välsmakande chokladbit eller en kopp choklad.

Så här ser Cacaofrukten ut. Den är stor, nästan som en melon i formen.wp-1473196286756.jpeg

Inuti den är den alldeles vit och inuti det vita finns cacaobönorna inkapslade.wp-1473196362233.jpeg

Bönorna är små och rödbruna till färgen beroende på var de växer. dessa rostas och ytterskalet tas sedan bort. Dessa rostade cacaobönor krossas sedan och mals till en pasta . Av den här pastan formar man kakor som nu är rå cacaomassa. Alltså 100% cacao.

Av skalen kan man göra te, cacaotewp-1473196271125.jpeg

Jag Älskar att experimentera och därför kunde jag ju inte låta bli att även köpa lite äkta cacaobönor. Vi får se vad de månde bliva av dessa när vi kommer hem. Man kan dessutom äta dem som de är , på påsen står det att man kan äta fem om dagen för en positiv inverkan på hälsan. Vem sa att choklad inte var nyttigt? wp-1473196199774.jpeg

Fler nya bekantskaper från marknaden

Ja vad säger man, jag älskar att gå på marknaden och köpa frukt och grönsaker , färsk kyckling och kanske en köttbit. Det finns inget bättre. Bara följa din inre lust vad du vill smaka på. Idag kom jag hem med tre nya frukter, eller nya och nya, den ena är ju en banan , men en annan sorts banan än de vi är vana vid. bara ca 10 cm lång och lite knubbig. Lite sötare i smaken.wp-1473275881750.jpeg

Den i mitten är någon sorts kaktusfrukt och jag har ännu inte öppnat den och smakat den så den får jag återkomma till.  Den till vänster är någon släkting till grenadillan från föregående inlägg. Samma typ av frukt men i denna är fruktköttet alldeles orange och fyllt med små knapriga kärnor. Smaken är också syrligare men god.. Så här ser den ut inuti. Tyvärr så uppfattade jag inte namnet på dem två senare , men jag kanske kan få reda på den nästa gång jag går till marknaden och då får jag uppdatera inlägget.wp-1473275876309.jpeg

Som ni kanske minns så skrev jag härom dagen att jag hade köpt en mamey, och nu har jag ätit av den och vill visa er hur den ser ut inuti. wp-1473033798682.jpegwp-1473275893057.jpegwp-1473275887546.jpeg

Som ni ser är den alldeles oragne och har ett antal stora kärnor i sig , tre eller fyra stycken. Skalet är läderartat och går att dra av ganska enkelt. Smaken är syrlig och söt , fruktköttet ganska hårt, med tuggmotstånd . Imorse gjorde jag mig en fruktsallad med mango, mamey och grenadilla och färsk ost till frukost. Väldigt fräscht och gott.

wp-1473275899445.jpeg

Än finns det många frukter som jag ska prova så håll er uppdaterade…… Hasta mañana!

 

Vilka variationer det finns….

Igår var en av höjdpunkterna för mig på min resa, ett besök på den gastronomiska utställningen Mistura 2016. se länk En utställning som pågår under 9 dagar och som lockar människor från jordens alla hörn. En utställning där det inhemska köket får stå i centrum, där det autentiska och kulturella får sin rätta plats. För att riktigt kunna njuta av dagen kom vi dit när de öppnade, då var det inte så mycket folk i rörelse och de olika utställarna började precis preparera sina maträtter. wp-1473196212396.jpeg Där fanns allt i från små food trucks till större välkända restauranger som var och en visade upp sin specialitet. Här ser vi chancho al palo, som är griskött som grillas. Här används hela grisen och man skär den sedan i bitar.Ingen bit är bättre än den andra.wp-1473196338706.jpeg

Om vi ska prata om specialiteter så är ju marsvin  eller cuy en riktigt exotisk specialitet här.Det serverades också på utställningen i flera olika former. Bland annat  hel kolgrillad på spettwp-1473196232534.jpegeller i gryta eller som här helstekt  på tallrik. wp-1473196241472.jpegDenna är fylld med örter och serveras med potatis och en salsa de cebolla con ají, dvs en stark löksallad. Marsvin smakar ungefär som kyckling , men skinnet är lite segare och tjockare än kycklingen. Det kan ju för oss nordbor låta hemskt att äta marsvin men det är faktiskt riktigt gott. Man kanske bara ska bortse från att vi brukar ha dessa små djur som husdjur.

En annan klassiker som serverades var pachamanca, det är kött potatis opch yuca som tillagats i jorden i en grop under flera timmar. Man gräver en grop i jorden klär den med varma stenar som man förut har värmt med hjälp av eld och  därefter lägger man i kött av olika slag marinerat i örter , yuca, potatis och camote eller sötpotatis. Sedan täcker man gropen med blad antingen bananblad eller bijau och lägger sedan på någon sorts tyg för att inte jorden ska komma åt maten. Därefter täcker man hålet med jord och lämnar det där att tillagas under flera timmar. Eftersom tillagningstiden är lång blir köttet underbart mört och saftigt och örterna man marinerade det i ger en fantastisk smak.

 

Ceviche är ju en annan av de rätter som inte får fattas  och det gjorde den ju inte här heller. Men detta underbara land är ju så mycket mer än bara ceviche. Varje region har sina specialiteter och sina produkter. Till exempel finns det över 500 olika sorters potatis här i Peru, var och en har sitt användningsområde och många ser helt olika ut än de potatis vi är vana vid.

Här ser ni några av dess variationer och på den andra bilden en låda med fyra olika potatissorter som jag köpte för att testa och provsmaka. Som ni ser är en potatis inte bara en potatis. Majs är en annan av landets produkter som inte ser ut som vi är vana vid, likaså bönor och chili finns i en mängd olika former och fasoner .

Jag kunde ju inte hålla mig ifrån de söta sakerna heller, efter att ha provsmakat både det ena och det andra ville magen ha något sött och gott. Det fick bli picarones. Det är friterade ringar av en smet gjord på sötpotatis. Dessa serveras med miel, dvs en söt sirap. Sirapen kan ha olika smak men jag föredrar den naturella.wp-1473196277816.jpegEfter en hel dag på utställningen  kom vi hem mätta och belåtna och trötta i fötterna, men det var det värt. Ett seminarium hann vi också med under dagen, där pratade flera av Mexikos  framstående kockar m sina gastronomiska rötter och om hur man nuförtiden försöker att ta tillbaka de urgamla recepten och göra de till nutida mat. Glöm att Mexiko bara är texmex! Texmex är inte mexikanskt det är ett påhitt, en fusion,  från mexikaner i Usa som gjorde om sin mat så att den skulle passa den amerikanska smaken. Men det är en helt annan historia och beskrivs inte bara i ett litet inlägg på en blogg.

Hasta la vista!