En salig blandning

Just nu tar vi det ganska lugnt här. Inga planerade saker utan tar bara dagen som den kommer. Jag har sett en stor förändring i det här landet sedan den första gången jag var här för ca tjugo år sedan. Då , var jag ensam ”gringa” på gatorna. Folk vände sig om och kommenterade mina blå ögon vart jag än gick. Priset höjdes med en gång så fort de fick se mig….

Idag … är det helt annorlunda. Här finns människor från alla världens hörn. Överallt , ser du människor som inte kommer från Latinamerika och Peru. Turismen här har vuxit enormt, mycket på grund av deras gastronomi som är känd som en av världens bästa, och det med rätta. Backpackers som åker runt i Sydamerika och sen folk från USA, och Europa som kommer för att se Machu Picchu. Sen har ju detta land så fantastiskt mycket att se…..och jag är långt ifrån färdig med att utforska det här landet än. Dock ser jag mig inte riktigt som en turist i det här sammanhanget. Turister beter sig på ett speciellt sätt, letar efter speciella saker, går runt och tittar på sevärdheter, medan jag gör ungefär tvärtom. Jag försöker att hitta det genuina, det normala, det inhemska och äkta peruanska. Det är det som fascinerar mig. Inte det där som drar besökare, det som lockar turisterna….

Oftast är det som man visar upp för turisterna en välputsad fasad, som i och för sig kan ha sitt värde i att se, men det är inte där du lär känna kulturen och landet. På gatan, eller på marknaden, ute på landsbygden, där finns livet…..som det är för gemene man. Slit och hårt arbete, om man har nåt, det vill säga, från morgon till kväll, för en lön som är en bråkdel av det vi har…Om jag inte är helt fel ute så är en minimilön i Peru ca 900 soles, dvs 2520 kr. Det blir du inte rik på! Här är dessutom ingenting gratis, varken skola , försäkring eller sjukvård. Däremot vet de hur man ordnar enkla jobb….men det skulle bli en hel avhandling så den utläggningen hoppar vi den här gången.

Jag har det väl förspänt…. jag kan språket. Jag kan kommunicera med människorna här, för här är engelskan väldigt dålig, än så länge. Man ser dock att dagens unga föräldrar lägger mer vikt vid att deras barn ska lära sig engelska nu och man ser även en större medvetenhet om miljön och omvärlden . På bara tjugo år har landet utvecklats positivt, men det finns mycket kvar att göra. Till och med här ger man inte längre bort plastpåsar när du handlar från och med den 1 augusti. Du får ha med dig en egen !

Men nu till det bloggen egentligen handlar om,…. mat! Vad vore väl ett inlägg om inte det fanns nåt ätbart i det. Jag har hittat en ny bekantskap….Kiwicha. Ett frö , som tillhör amarantfamiljen, eller rävsvans och jag tror mig ha sett detta i affären hemma. Dock inte på det sättet de säljer den här, puffat. Kiwicha, som förövrigt är quechua, ett indianspråk här i Peru, kallas även för Incavete, eftersom det ursprungligen kommer härifrån Peru, men det är inte ett sädesslag utan tillhör faktiskt familjen spenat! Kiwicha är glutenfritt och har ett riktigt högt proteinvärde och en massa andra bra egenskaper. Det ska bli riktigt kul att prova den här. Här använder man det till att strö på yogurten som flingor eller bakar små kex och kakor. Jag packar ner en påse i resväskan för framtida behov.

Ett annat tips i sommarvärmen där hemma är en sak som jag åt idag faktiskt. Enkelt, gott och smidigt att ta med sig till stranden. Har du dessutom kyckling över från gårdagen är detta perfekt! Ta och noppa sönder färdigstekt kyckling och lägg i en skål, Blanda i en näve pekannötter, en näve russin och en rejäl näve babyspenat. Blanda allt tillsammans med en klick majonnäs. Vill du ha en lite lättare variant tar du hälften majonnäs och hälften turkisk yoghurt. Salta och peppra och fyll sedan ett pitabröd med fyllningen. Läckert, gott och fräscht. Några knapriga chips till skadar inte.

PEPP- Pita, Espinacha,Pekan, Pollo

När jag var på marknaden sist fick jag för mig att jag skulle köpa lite färska räkor och göra lite nudlar till lunch. Jag gick runt och tittade på marknaden för att se vad mer jag skulle stoppa i mina nudlar och fastnade för lite färska böngroddar och ananas.

Till smaksättning , hittade jag ostronsås och tamarindsås som tillsammans med vitlök fick bli det som höll ihop rätten. I kylskåpet hemma hade jag lök, aji amarillo och lite andra grönsaker som också fick va med på ett hörn.

Jag började med att lägga räkorna i salt och vitlök en stund och kokte upp vatten att förbereda nudlarna med. Det räcker att låta nudlarna ligga i det varma vattnet i ca fem minuter så kan du låta dem gå färdigt i stekpannan tillsammans med såsen sen.

Jag hettade upp stekpannan och la i lite olja, och räkorna fick hoppa ner. De ändrar strax färg till rosa och då hällde jag i grönsakerna och ananasen , utom böngroddarna. Två minuter i stekpannan är allt det behöver, du vill fortfarande ha kvar tuggmotståndet i grönsakerna . Häll i ostronsås, och tamarindsåsen och salta och peppra eventuellt ytterligare. Plocka upp nudlarna ur det varma vattnet och blanda i dem i stekpannan så att såsen täcker dem. rör runt lite och späd ev med en skvätt vatten. Låt koka någon minut och vänd till sist , precis innan servering ner de färska böngroddarna i nudlarna och lägg upp och njut! Lunch på mindre än tio minuter! Bon Appetit!

Och för er som undrar …..vad gör jag med resten av flaskan med ostronsås? Till er vill jag bara säga att här i Peru finns det flaskor av alla olika storlekar. Den jag köpte var den minsta och den använde jag hela flaskan, den innehöll en knapp dl ostonsås. Hemma däremot finns den stora flaskan…. den är bra att ha till många asiatiska rätter. Inga rester här inte.

På marknaden trängs både det ena och det andra. Det är en salig blandning. Mellan frukt-och grönt-ståndet kanske det finns nån som säljer garn, jämte slaktaren som säljer komage, finns en järnhandel som säljer allt från avloppsrör till verktyg. Mitt emot fiskhandlaren, huserar en skräddare och emellan åt poppar det upp ett stånd som säljer örter och naturmedicin. Mitt ibland detta har du serveringar där folk sitter på färgglada plastpallar och äter frukost, lunch eller middag, det spelar ingen roll här…. man kan äta vilken mat som helst, när som helst. Stånden är fyllda till bristningsgränsen med allt möjligt. Det finns inte en cm av utrymmet som inte utnyttjas. Här ovan ser ni handgjorda träsaker, bland annat till köket. Hantverk som givetvis får följa med hem i resväskan. Den äldre kvinnan på den undre bilden till höger, stannade till framför mig och höll ut sin hand och bad om en slant så hon kunde köpa nåt att äta, ….det fick hon…

En sak som verkligen är utmärkande för Peru är alla dessa gatuförsäljare. Försök har gjorts av tidigare styrande i landet att förbjuda detta, men det går inte, och man bör inte ens försöka tycker jag , för det är en del av Peru. I varje gathörn , på olika tider, med olika varor att sälja står de. Dag ut och dag in. I alla väder! Det är deras liv! En säljer emoliente eller frukt och juice, en annan snacks, en tredje bakverk och empanadas, nummer fyra säljer kokta vaktelägg när rusningstrafiken börjar på eftermiddagen och magen börjar kurra innan du kommer hem. Nästa försäljare choklad och kaffe på termos och kanske en mjuk kaka, och så klart de som säljer hantverk.

ALLT går att sälja på gatan. Och folk köper…… När bussresan till jobbet på morgonen börjar kl halv 5 för att du ska hinna till jobbet kl 9 då får man äta en frukost på stående fot från gatan. Eller när tillbakaresan till hemmet långt utanför stan tar tre timmar och kl är 18 ….då behövs det nåt i magen på vägen i bussen. Eller när din arbetsdag har en fyratimmars paus i mitten och du inte kan åka fram och tillbaka för resvägen är för lång….och plånboken för tom för att sätta sig på en restaurang eller kafé, då är det bra att kunna ta med sig sin mat ut i parken , äta och sen kanske blunda en stund efter maten. Att vara gatuförsäljare i Peru är att underlätta för många andra och samtidigt tjäna till sitt eget uppehälle. På återseende snart…..

Turen går vidare till Peru: internationella veckor

Vi är redan på dag fyra av våra internationella veckor. Snart är första etappen slut och vi gör ett uppehåll på en vecka. Idag har turen kommit till Peru! Mitt eget favoritparadis.

Vi fick veta massor om landet, som att till exempel potatisen kommer därifrån och att det finns mer än 3000 olika sorters potatis i Peru. Vi kollade och kände på alpackaskinn och vi fick smaka på alfajores, en dubbel småkaka med dulce de leche emellan . Vill du läsa hur man gör sådana kan du klicka här.

Till lunch serverade jag en av Perus många typiska rätter. Peru är ett land med mycket rik gastronomi och har ett mycket varierat utbud av maträtter beroende på vilken region du befinner dig i. Eftersom landet är stort och sträcker sig över flera olika klimatzoner varierar även utbudet av råvaror kraftigt från region till region och detta påverkar maträtterna. Jag valde en rätt som äts i stora delar av landet. Lomo saltado heter den och det är oxkött som steks tillsammans med tomat, lök och ají amarillo. Eftersom det inte skulle bli så starkt så tog jag faktiskt och bytte ut ají amarillon till gul paprika istället. Nationalrätten i Peru är annars Ceviche, citrongravad fisk , men det är nog inte förskolemat även om det är jättegott.

Till Lomo saltado behöver du : oxkött,( lövbiff) lök, tomat, paprika eller aji amarillo, vitlök, paprikapulver/ paprikapuré, svartpeppar, vinäger, potatis, spiskummin, olja, salt.

Börja med att strimla köttet. Lägg det tillsammans med vitlök ,olja, spiskummin, salt peppar och paprikapulver eller stark paprikapuré. Massera in och låt vila. Skär sedan lök i plymer, det ska var rejält med lök. Sedan skär du paprika eller ají amarillo i strimlor och tomater i klyftor. Potatis skalas och skärs till pommes, som du sedan steker i olja .

Nu är du redo att börja steka lomo saltado. Låt stekpannan bli het och häll i en skvätt olja. Stek sedan ditt kött och när det är brynt lägger du i lök och bryner till den . Tillsätt en skätt vinäger och lite vatten . Lägg sedan i tomater och paprika. Smaka av med salt och ev mer kryddor. Strax innan servering blandar du i de stekta potatisstavarna så att de tar upp smak av såsen. Servera med ris och en salsa criolla.

Salsa criolla är rödlök och chili som är marinerat i citron. Skär tunna plymer av rödlök och lägg i en skål. Salta rikligt och krama ur vätskan ur löken . Häll på vatten och skölj av löken och häll sedan av vattnet. Löken är nu lite sladdrig och inte så stark. Hacka chili , valfri styrka , och lägg i . Pressa sedan rikligt med citron över och salta lite . Rör om och låt dra en stund för bästa smak.

Nu är det bara att hugga in och låta maten smaka . Det här va poppis hos barnen och fröknarna . Renslickade fat kom tillbaka ut i köket från avdelningarna .

Pickles

Finns det nåt vackrare och mer smakrikt sätt att äta grönsaker än Pickles ? Se här….

En stor burk fullproppad med olika grönsaker i bitar. Paprika, squash, morot, rödlök, blomkål , jalapeño , allt i lagom bitar packat tills det inte får plats mer i burken. Stoppa i några lagerblad. Slå på en kokande ättikslag med salt , socker , senapsfrö, vatten och ättika . Doseringen ser man på ättiksflaskan för det beror på vilken sorts ättika du använder, hur många procent den är på. Om man inte vill ha en så skarp smak kan man även använda vinäger eller en blandning. Direkt när du hällt på lagen över dina grönsaker stänger du locket och så låter du burken kallna och sen får den stå och mogna någon vecka eller längre . Förvara den svalt ovh gärna mörkt annars kan grönsakerna tappa lite av sin färg. Det gör de med ålder ändå men de är lika goda för det. 

Idag har jag också skördat mina första caigua . 

Caigua är en gurkväxt som växer i Peru och den smakar som ett mellanting mellan gurka och paprika . Den kan användas rå eller tillagad , till exempel fylld eller i sallader. Jag tog frön från en frukt när jag var i Peru förra året och planterade dem här hemma på lite olika ställen . Den här plantan har växt i växthus hos mamma och har därför hunnit bära frukt. De som står på friland här hemma har ämne till frukter men det är tveksamt om de hinner bli färdiga i år på grund av den dåliga sommarvärmen. 

Jag tog också frö från aji amarillo och aji charapo och de är också snart färdiga att skördas. De står också hos mamma i hennes växthus. Jag väntar bara på att de ska bli orange och gula. Det är roligt att se om saker växer här i vårt klimat. Ibland funkar det , ibland inte. Det är i alla fall roligt att försöka. 

En annan väldigt vacker grönsak är den här. 

Det är röd grönkål! Det låter ju tokigt men grönkål är ju bara så gott i alla former. Rå, som chips, eller stuvad som man gör till jul, eller stekt i smör med lite citron eller varför inte i soppa. Kål är en underskattad grönsak. Mycket nyttigheter i den! Prova. 

Internationell vecka: Dag 4 Peru🇵🇫

Äntligen hemmaplan! Så kul det är att få visa upp för andra hur god mat de har i Peru. Det kändes ju inte direkt som att laga nåt internationellt eftersom det här är en maträtt som är en favorit hemma hos oss och den lagar jag när andan faller på eller när min dotter får önska eftersom det är hennes favorit.

Maträtten jag pratar om är Ají de gallina, eller egentligen ají de pollo eftersom jag inte använder mig av höna som man gör i orginalreceptet utan av kyckling. Receptet på den här maträtten har jag redan skrivit om i ett tidigare inlägg så därför lägger jag en länk dit så kan ni läsa hur man gör. Tryck i så fall här.

Aji de gallina är en kycklinggryta som fått sitt namn, smak och färg av en chilifrukt som heter ají amarillo. Den har en stark orange färg, men den är inte jättestark utan har en moderat hetta .dsc02208

Eftersom det var barn som skulle äta den var jag lite försiktig med chilin, normalt sett är grytan ganska smakrik och har hyfsat med sting. Men det gör man ju precis som man själv önskar.Idag fick det bli en mildare variant. När jag senare kom ut till barnen efter att de hade ätit så sa de att det var jättegott och nästan alla hade ätit både en och två och till och med tre portioner…då blir man glad i hjärtat. Att inte alla barnen älskade oliverna det får man ta med i beräkningen, men skålarna var renskrapade och maten uppäten. Vem har sagt att barn bara äter köttbullar och korv? Inget kunde vara mer fel! Barn gillar det mesta, bara de vågar smaka, och på förskolan är man jättemodig om man vågar smaka på nåt man inte tycker om så , på vår förskola har vi nästan bara jättemodiga barn!

Peru är nog ett av världens matrikaste länder. Det finns sån oerhörd variation på maten beroende på var i landet du befinner dig. Detta beror på att det är olika klimatzoner i landet, hela tre stycken olika klimat( kust, högland och djungel )och  och därav olika råvaror. Mycket skulle kunna skrivas om deras matkultur men det får inte plats i det här inlägget. Imorgon är det dags för ytterligare ett land i Sydamerika nämligen Colombia. Hasta mañana!

Sopa de cangrejo eller krabbsoppa

Idag fick det bli nåt lite extra smaskigt till middag. Vädret utanför fönstret krävde sin soppa och jag hade fått krabbor av en vän som fiskar själv . Ikväll tänkte jag sörpla på krabba men redan nu vid lunch tänkte jag tjuvstarta med att smaka på den ena genom att använda lite av den till en riktigt god och värmande krabbsoppa inspirerad av det peruanska kökets sopa de cangrejo.

Jag börjar med att hacka en lök,( idag tog jag en rödlök) fräste den med olja och en ají amarillo( en slags chili som är orange) och lade sedan ner en tärnad tomat och lät det fräsa i några minuter. Jag to loss benen från krabban och slog sönder skalet på dem och lade i dem i grytan. Krabbhuset fick också åka med ner i grytan tillsammans med rikligt med koriander (färsk eller frusen). Slå på vatten och lägg i en liten bit selleri i bitar tillsammans med lite hackad morot, lite vita majskorn (mote) annars använd vanlig gul majs. Majs och krabba är väldigt gott tillsammans. Smaka av med lite buljong, salt och peppar. Tänk på att buljongen är salt så smaka alltid innan du saltar. Låt koka ca 10 minuter  mot slutet kan du slänga ner lite stelline pasta som är pasta i form av små små stjärnor. Medan soppan kokar kan du skala en matbanan och skära den i skivor och koka den vid sidan av. Gott till soppan och då kan man skippa brödet.

 

Annorlunda kycklinggryta

En kycklinggryta kan se ut på så många olika sätt, men kanske tänker vi oftast på en gryta med bas av tomat. Här är dock en annan variant, och som så många gånger innan  hämtar jag den från det peruanska köket.

Denna variant är färgstark och smakrik och namnet är Ají de gallina- eller hönschili om man ska översätta rätt av. Jag brukar inte göra den av höna här i Sverige eftersom våra hönor här inte är av samma kvalité som hönorna i Peru. En svensk höna , om du ens hittar höna i affären, måste koka i flera timmar innan den blir ätbar och mör , medan en höna i Peru är något helt annat. Smaken är kraftig och köttet mört och fint, som en kyckling men mycket smakrikare. Här hemma i Sverige använder jag kycklingbröst när jag ska göra den här rätten.

Färgen kommer av ají amarillo, en gulorange chilisort som är typisk för Peru. Den används i många olika peruanska rätter. Nu för tiden finns den faktiskt att få tag på i torkad variant även här i Sverige, i butiker som säljer utländsk mat. Jag brukar dock fylla på mitt lager i frysen när jag kan komma till Peru.

Det du behöver till den här rätten är:

2 kycklingbröst, buljong, vitt bröd, kondenserad mjölk, en gul lök, en klyfta vitlök,  ají amarillo eller annan chili( ska ge er ett trick som ger färgen i alla fall om ni använder annan chili), spiskummin,  paprikapulver/ají panca, en näve mandlar, ca en dl riven parmesan.

Koka kycklingbrösten i rikligt med vatten, lägg gärna i lite selleri/lök och morot för att få en fylligare buljong samt salt och peppar, eller använd dig av färdig buljongkub. Chilin/den oranga paprikan kan den med fördel läggas i buljongen redan nu. När kycklingen är färdig ta upp brösten och finfördela köttet med hjälp av två gafflar. Det ska bildas trådar av kyckling.wpid-wp-1443359771672.jpeg           wpid-wp-1443359832561.jpeg

Släng inte bort buljongen utan sila av den och ställ den åt sidan. wpid-wp-1443359823463.jpegI en bunke tar du nu  chilin/paprikan, det vita brödet, fem-sex skivor bröd och smular sönder det och häller på den kondenserade mjölken, obs mjölken är osötad! En burk blir lagom. Kör gärna blandningen med stavmixer  för att den ska bli slät. Har man nu inte tillgång till ají amarillo, kan man byta ut det mot en orange paprika och en röd chiliwpid-wp-1443360982144.jpeg

Hacka lök och vitlök och fräs i lite olja tillsammans med spiskummin, ají panca eller paprikapulver.wpid-wp-1443359810870.jpegSlå därefter på lite av buljongen och låt löken koka sig mjuk. Mal mandeln eller använd dig av mandelmjöl och riv parmesanosten fint men lägg inte i dem riktigt ännu. Lägg nu tillbaka kycklingen i löken som är mjuk och häll på ytterligare lite buljong. Slå sen på bröd-och mjölkblandningen och rör om. Akta så det inte bränns i botten. Se till att ha låg värme , men låt det sjuda tills det tjocknar.  Späd med mer buljong om du vill ha den lösare. Det allra sista blandar du i den malda mandeln och osten.  Smaka av. Salta om det behövs, både buljongen och osten innehåller salt så smaka först. Rör om och stäng av plattan. Servera med ris, en kokt potatis, ett kokt ägg och svarta oliver. Ett salladsblad eller någon grön grönsak ser fräscht ut till.wpid-wp-1443359860840.jpeg

Tamales

Vi skulle ha med mat till ett knytkalas härom dagen och jag ville verkligen ta med något som de andra inte hade ätit innan. Något lite exotiskt för oss nordbor, men också något som var lätt att ta med och göra i förväg för vi skulle åka en bit och maten inte ätas förrän dagen efter. Mitt val hamnade till slut på tamales.

Tamales är ett knyte, ursprungligen av bananblad, med en majsfyllning med kyckling/kött, ägg, oliver, potatis, etc. Det kan variera från kock till kock. Tamales finns i flera länder i syd amerika men den här gången skulle jag göra tamales från Peru. De skiljer sig lite från till exempel salvadoranska tamales , så till vida att de är lite mer styrka i och i majsfyllningen ingår också jordnötter (malda).

Jag gillar mest de med kyckling i så jag satte på kycklingfiléer att koka på spisen och lade i lite grönsaker för att få en god buljong, detta eftersom buljongen används som bas till majsfyllningen.  Kycklingen fick koka tills den var färdig och sedan silade jag av buljongen och hällde den i en stor gryta. I buljongen lade jag en rejäl klick med matfett. Ursprungligen används nog ister men smör eller margarin fungerar bra. Detta får smälta och koka upp och under tiden mixar jag rostade naturella jordnötter till ett fint mjöl, och samtidigt mixar jag en speciell sorts chilifrukt , som heter ají amarillo, på svenska gul chili, den har en stark orange färg , men är inte jätte stark i smaken, och detta blandas med buljongen tillsammans med majsmjöl( PAN- ett förkokt majsmjöl, gjort för arepas eller tamales) , typ som polenta. Detta kokas till en tjock gröt och smaken justeras med salt, spiskummin, chili. Rör kraftigt så att inte gröten får klumpar.tamales1 I grytan på spisen ser ni majsfyllningen och på bänken ligger bananblad och övriga ingredienser.DSC_0002

Medan gröten svalnar kokar man ägg och potatisar till fyllningen och skär dessa i klyftor. Andra saker man kan plocka fram att lägga i är svarta oliver, kikärtor och paprika skuren i långa tunna bitar. Kycklingen som nu är något kallare delar jag i bitar och badar lite i tomatsås, bara så det täcker bitarna och ger lite smak.kyckling

I Peru packar man in tamalen i enbart bananblad men , bananblad är så dyrt här  och svårt att få tag i, ( asiatiska livsmedelsbutiker kan ha att sälja) så det fungerar bra med aluminiumfolie istället. Om man vill kan man använda en bit bananblad för smakens skull eller om du har köpt majskolvar och tagit tillvara på blasten som är runt om kolven kan dessa också användas.

Ta ett 30×40 cm ark folie och lägg på bänken , ovanpå lägger du eventuellt blad, och sedan en klick majsfyllning. I fyllningen trycker du sedan ner en klyfta ägg, en klyfta potatis, några oliver, en bit kyckling och eventuella andra saker du har tänkt dig att stoppa i.DSC_0003 Tänk på att lägga de åt samma håll som du har tänkt dig rulla. Sedan rullar du ihop tamalen med hjälp av foliet till en tät paket. Mina brukar bli långsmala.DSC_0005 Det är viktigt att paketen är tät för sedan ska den kokas och om det kommer vatten in i paketen löser detta upp tamalen och du får ingen middag…

Lägg paketen i en stor grytaDSC_0004 och slå på vatten till den nästan täcker paketen och låt sedan koka i minst 45 min. Häll av vattnet. Låt de svalna något så att de sätter sig innan du serverar.

Det här är perfekt picknick mat för om du lägger de i en kylväska utan kylklampar håller de sig varma länge. Men vill du hellre värma upp de igen kan du bara fylla grytan på nytt och låta de koka en stund tills de blir varma inuti.   11180641_10203170723228020_7161408204361791515_nNu är det dags för provsmakning. Bananbladet äter man inte upp, det hör bara till förpackningen. Var så goda !

Ps. en annan gång ska ni få se den söta varianten , den som smakar kanel och russin…..

BBQ à la Peru

Ikväll ( eller rättare sagt härom dagen) hade vi BBQ på peruanskt vis! En peruansk BBQ är mer än karrékotletter eller flintastek. Här ska göras anticuchos!anticuchos2

Anticuchos är grillspettanticuchos1 gjort på marinerat kohjärta, kohjärtaen riktig delikatess! Hjärtat får ligga i marinad från dagen före så att det tar upp smaken. Köttet är skuret i skivor och träs sen upp på en pinne. Kohjärta är ett mycket mört kött, fast det har ändå tuggmotstånd. Spetten grillas sedan över kolgrill och absolut inte för länge, då blir köttet segt.Tillbehören är viktiga! Choclo är ett måste. Choclo är vit majs som har väldigt stora korn, ungefär som din tumnagel. I Peru serverar man den på kolven men här i Sverige kan man bara få tag på den som lösa korn , då går den under namnet mote. Den vita majsen är inte alls så söt som vår svenska gula majs, och den är matigare, men väldigt god. Jag kokar alltså choclo som vi ska ha som side dish. Sedan kan man ju inte låta bli de svenska majskolvarna för det, men de grillas istället.

Yuca och platain är två andra saker vi ska ha till, för er som redan läst inlägg här på bloggen är dessa ingen nyhet. Yuca eller cassava som den går under här i Sverige är en långsmal rot som har liknande användningsområde som potatis, och platain är matbanan.

Chili kan vi ju inte vara utan. En peruansk BBQ utan chili är inte peruansk. Många tror att maten i Peru är stark men det är faktiskt inte sant. Maten i sig är sällan stark, visst det finns enstaka rätter , men för det mesta serveras styrkan i en skål för sig , i form av chili som du själv kan reglera styrkan med.

Sist men inte minst gör jag en huancaína-sås. Det är en sås gjord på färsk ost, i detta fallet feta, aji amarillo,(som är en chilifrukt från Peru med en speciell smak och färg, nämligen gulorange), lite kex , en stråle olja, mjölk( gärna evaporerad, finns att köpa i konservburk), en liten bit lök.bild 1huancaína Ingredienserna mixas tills det blir en slät sås/creme.huancaína3 Denna sås, serveras som förrätt med potatis, salladsblad, en kokt ägghalva och oliver och då heter rätten papas á la huancaína, men jag tänker ha den som sås till grillen.