Sista dagarna i paradiset

Imorgon är sista dagen här i Tarapoto. Då tar vi flyget ”hem” till Lima igen för några sista dagen i storstaden . Packa , inhandla det som ska med till Sverige och säga hej då till vänner . Det sista är alltid det svåraste .

Igår åkte vi ut i djungeln till en park som heter centro urku . I centro urku tar de hand om skadade djur och djur som på något sätt inte klarar sig i det vilda. De hjälper även till att bevara utrotningshotade arter eller arter som står på röda listan .

Efter en väldigt skumpig färd med mototaxin ut i grönskan på en minst sagt stenig grusväg med både upp och nedförsbackar där mototaxins motor fick arbeta för fullt stannade vi mitt ute i den frodiga djungeln . En skylt i trä är det enda som visar att du kommit fram .

Väl framme fick vi en rundtur med guide som berättade om de olika arterna och pekade ut dem för oss . De hade fjärilar , fåglar, apor och tapir. En tigrillo som är ett litet kattdjur , ungefär dubbelt så stor som en katt , rådjur och och en massa andra som jag inte kommer ihåg namnen på .

Inte enkelt att filma en fjäril

Dessa djur har blivit räddade på något sätt och ska återföras till ett liv i det vilda . Cikadorna och cigarrorna hördes hela tiden , ibland långt borta ibland lät det nästan som ett helt flygplan kom in för landning . Otroligt hur ett så litet djur kan göra så mycket ljud . Men de här ljuden är inget som stör örat . De är en del av naturen . Det är helt underbart att somna till dessa ljud och vakna av fågelkvitter , så länge det inte är en morgonpigg tupp som väcker dig kl 3:20 på hotellet för att han har bestämts sig för att tävla med grannens tupp i tävlingen vem som gal högst och mest .

I djungeln finns det också ett mystiskt väsen enligt folktron . Tunchi kallas han . Lite som vår Näcken … Han ser till att du inte förstör eller gör åverkan på naturen och han kan lura dig genom att se ut som någon du känner och om du har gjort nåt dumt så straffar han dig genom att låta dig gå vilse . Man känner igenom honom på att han har ett ben som är mänskligt och ett ben som är som ett djurs .

Tunchi

På detta hotellet här i Tarapoto finns en liten papegoja bland många andra djur . Den ropar hela tiden på mamma. Imorse väckte den mig för den började sjunga happy birthday . Den bor här i trädkronorna och ropar på gästerna. Pratar med dem .Tror att den heter Aurora . Jag önskar ni kunde höra den …

Aurora
Aurora , en pratglad papegoja

Vad vore det att vara här i djungeln om man inte drack cocosvatten direkt ur en cocosnöt . Gott, nyttigt och helt säkert . Vattnet däremot ska man bara dricka om det har varit kokt därför kan man vara försiktig med att handla från ambulerande handlare, typ gelatina, jugos, eller andra saker man inte är säker på har blivit upphettade . Eller man bör i alla fall fråga om vattnet är kokt innan .

Cocosvatten

När man ska använda nöten för dess vatten tar man cocosnöten när den är omogen . Då innehåller den som mest vatten . Ju äldre den blir desto mer omvandlas vattnet i den till kokos . Den här nöten jag har i handen öppnade vi när vattnet var slut och då tog man ut en tunn sladdrig vit cocosmassa . Den har inte samma konsistens som en mogen cocoa utan är mycket mjukare och lenare och smakar dessutom mindre cocos .

Avslutar dagens inlägg med lite bilder på frukter på träden och lite andra små krabater jag träffat på här i Tarapoto . Kolibrierna hann jag aldrig fånga på bild .

Från Chachapoyas till Tarapoto

Min senaste uppdatering var från Chachapoyas och därifrån åkte vi till Moyobamba för att bada i de varma källorna men också för att träffa vänner och bekanta . Från Chachapoyas till Moyobamba är det ca fyra fem timmars resa i bil utmed serpentinvägar . Uppför bergen och nedför bergen, kringelikrokar hit och dit . Vackra vyer och hemska stup om man tittar ner. Det gäller att konsentrera sig på vägen om man inte vill bli åksjuk .

Chachapoyas ligger en bra bit upp i bergen , över 2000 meter och vi ska nu åka neråt . Det märks i vegetationen . Och i värmen . Ju längre ner vi kommer desto med djungelvegetation. Och desto varmare . Tarapoto ligger till och med under havsnivå med flera hundra meter .

I Moyobamba tog regnet emot oss med bravur . Där finns det inga taxibilar bara mototaxi dvs trehjuliga motorcyklar med tak och baksäte . Det är inte det smartaste sättet att åka i regn på men vad gör man … vi skulle ju fram till hotellet !

Vi hamnade på ett riktigt mysigt hotell med en fantastisk utsikt . Genomblöta! Men vad gör väl det . Det torkar .

Solnedgång i Moyobamba

Morgonen därpå tog vi oss direkt till de varma källorna . Värmen kommer från en vulkan som är nära och badet sägs ha läkande egenskaper . Jag känner mig nu som en helt annan människa , blink, blink . Skämt åsido … det var väldig skönt 43 gradigt vatten . Inte mycket svaveldoft , bara väldigt svagt .

Varma källor i Moyobamba

Nåt som verkligen imponerar på mig är hur kreativa de är med att återanvända saker . Ta tex bildäck … de kan bli allt ifrån lekredskap till blomsterarrangemang till sandaler . Petflaskor är en annan sak man tydligen kan återanvända och till och med bygga växthus av . Kapsylerna blir mönster i golvet .

Efter badet tog vi en tur till en stad som heter Rioja . Där träffade vi släkt och vänner och jag tog mig en extra tur till en stad som heter segunda Jerusalem alltså andra Jerusalem. Där mötte jag vänner jag inte sett på 15 år . De tog med mig på en sightseeing och titta på en plats där floden som flyter genom samhället bryter fram ur berget . Ett riktigt magiskt vackert ställe. Där har man gjort en vattenpark men behållt allt det naturliga .

Kvällen avslutades med middag tillsammans allihop , och jag kom därifrån med en säck med bananplantor och sachaculantro

Sacha betyder skog på quechua och sachaculantro är då alltså skogskoriander . Väldigt aromatisk ört påminner mycket om koriander i smak men kanske lite starkare . Växer lite här och där som ogräs . Hemma har jag försökt odla men inte lyckats så bra . Där kallas den för mexikansk koriander.

Dagarna går fort här i Peru och dagen därpå skulle vi åka vidare till Tarapoto men innan dess tog vi ett sista morgondopp i de varma källorna . Sen började den två timmar långa bilfärden till Tarapoto. Värmen som slår emot dig i Tarapoto är helt obeskrivlig . Du behöver inte göra något för att bli helt genomblöt av svett och kläderna klibbar ihop. Här är mitt paradis .

Inte för att jag älskar värmen det gör jag inte men det är så otroligt vackert och fullt av liv och ett helt annat liv än hemma i Sverige. Här ska mina bananplantor få sitt hem .

På morgonen efter vi kom tog vi mototaxin, inte heller här finns det så mycket bilar … det är alldeles för varmt … lånade lite verktyg av en vän och begav oss ut till vår tomt och planterade bananerna och sachaculantro och en ananas .

Värmen är olidlig och det gör inte saken bättre av att magen inte är i form och att vi glömde köpa extra vattenflaskor . Men tillslut var vi färdig och började gå för att möta mototaxin. Om vi säger så här att jag kände mig kokt !

Ja .. som ni vet så är det inte alltid som man får som man vill … jag hade velat åka även till Yurimaguas men var tvungen till att stanna hemma. Man beger sig inte ut på en bilfärd i djungeln i flera timmar med dålig mage . Men jag har det skönt här på hotellet . Fantastiskt även detta …

Det här är som att vara i nån av bilderna man ser från Pinterest på drömställen . Givetvis har även denna del av resan innehållit god mat . Här har ni ett lite urval …

Det här blev ett långt inlägg som jag hoppas ni orkar läsa … annars ses vi snart igen . Hasta la vista

Luya och Lamud

Idag gjorde vi en utflykt till ett par mindre orter utanför Chachapoyas. Luya och Lamud . Söndag är det idag och då är det mesta stängt . Folk åker till sina chacras.. kolonilotter eller gårdar på landet . Vi tog kollektivtrafiken till Luya. Kollektivtrafiken här är minibussar som går i skytteltrafik mellan vissa destinationer . Vem som helst kan etablera en busslinje . Bussen avgår när alla sittplatser är fyllda alltså finns det ingen exakt avgångstid.

Bussturen går upp och ner för berget och på serpentinvägar . Bergvägg på ena sidan och stup på den andra . I kurvorna kan man se var du nyss har åkt en bra bit nedanför . Utsikten är magisk och man ska inte ha för mycket i magen . En åktur med bergochdalbana som varar en timme är en bra liknelse .

I Lamud åt vi lunch på en liten resturang som hette Las Mitajas . God vällagad mat . Här i Peru äter man ofta en tallrik soppa innan huvudrätten . Idag var soppan en locro med majs och bönor.

Locro med majs och bönor

Till huvudrätt blev det en milanesa de Pollo dvs en panerad utvandrad kycklingfilé med lila pommes . Både vackert och gott

Milanesa de pollo
Lila pommes

I Peru finns det en otrolig mängd olika potatissorter alla möjliga färger och former . Dess användningsområden är olika men detta var första gången jag har fått serverat lila pommes . Det var både gott och vackert !

Efter lunch tog vi bussen tillbaka till Chachapoyas och tog en promenad i solen. Vi gick förbi en som sålde picarones som är en traditionell rätt här i Peru. Picarones är friterade ringar gjorda av pumpa eller camote sötpotatis. Man serverar dem med en sirap gjord av chancaca, som är råsocker av sockerrör som kokats ner till en brun massa och stelnat till block . För att göra sirapen kokar namnuppgifter chancacaklumpen med vatten tills den smält . Då har du sirapen som man häller ovanpå picarones. Här serverades de dessutom med en sorts ost eller cuajada.

Picarones

Imorgon åker vi vidare till Moyobamba . Ytterligare en lång bergochdalbanetur med buss men denna gången längre in till djungeln. Moyobamba är känd för sina varma källor och sina orkidéer . Vi får se vad vi hittar på …

Chachapoyas, en del av Amazonas

Som ni kanske har sett och läst befinner jag mig nu i Peru . Just nu i Chachapoyas , i Amazonas . På gränsen till djungeln men ändå kvar i bergen . Ett klimat som är omväxlande, så kallat microklimat. Det kan vara fyra olika klimat under en dag . Ganska behagligt med svenska mått mätt .

Chachapoyas är en väldigt trevlig vacker stad . Inte alls som Lima. Vita hus med ballonger från kolonialtiden är fortfarande bevarade i centrala delarna av staden

Chachapoyas

Människorna här är vänliga och hälsar överallt vart du går . Marknaden öppnar tidigt och är helt underbar. Många går hit och äter frukost eller bara för att handla maten för dagen . Det är det som är tjusningen. . Här veckohandlas inte i den utsträckning vi gör i Sverige. Här handskar man färska råvaror varje dag .

Här finns alla möjliga frukter och grönsaker , kött fisk och fågel och kanske lite annat också , som marsvin … just marsvin är en typisk rätt här i Chachapoyas. Det var en av de urgamla befolkningen i Kuelaps viktigast källor till protein . Tillsammans med majs, quinoa och andra gryn var det urbefolkningens basföda .

Marsvin med potatis med jordnötter och salsa criolla

Kuelap för er som inte vet är ruiner från en svunnen tid . Lite som Machu pichu fast ännu äldre och ett annat folkslag , inte inka. Det är urbefolkningen i Chachapoyas som är den äldsta befolkningen här i Peru . Igår var vi uppe i Kuelap som ligger uppe i bergen . För att ta oss dit var vi tvungna att först åka buss en timme på serpentinvägar upp för berget . Sen linbana i 20 minuter med en helt overklig utsikt över bergen och dalarna mellan , därefter gå eller rida ca fem km upp för sista biten till ruinerna av staden Kuelap. Hit upp måste man ha guide och tyvärr rasade ruinerna ännu mer i den senaste jordbävningen så nu får man inte gå innanför murarna förrän de har återställt insidan på grund av rasrisken.

Man räknar med att det bodde ca 3000 människor innanför Kuelaps murar. Utanför murarna bodde de som arbetade jorden på bergsluttningarna nedanför .

Efter Kuelap åkte vi tillrett annat arkeologiskt fynd som man ganska nyligen har börjat visa . Marco heter stället och är namngett efter floden som flyter nedanför inne kurva . Marco betyder armbåge eller böj på det inhemska språket . Marco ligger högt upp på en bergssida . För att komma dit fick ta den gamla tidens linbana över floden och sedan gå uppför berget . Stenigt och smalt , varmt och oerhört vackert . Uppåt uppåt och uppåt … det gäller att ha tungan rätt i mun och se var man sätter fötterna. Men resultatet när du kommer upp är värt mödan . Utsikten är fantastisk.

Idag har vi tagit det lugnt . Kollat in stan ätit gott och vilat benen . Det känns att man har tagit sig upp för ett eller två berg igår . Här i Chachapoyas finns så mycket att se . Mycket arkeologiska utgrävningar och vacker natur men man kan inte hinna med allt . Ett av de största vattenfallen i finns här . Gocta heter det . Dit går det dagliga turer men jag tror att vi får ta de en annan gång . Det är en ännu jobbigare strapats än gårdagen och man får inse sina begränsningar .

Det här är ju egentligen en matblogg så jag kan ju inte låta bli att visa lite av den goda maten man kan få här i Peru . Som ni såg ovan är ju marsvin en delikatess här men för den som inte vill ha marsvin finns ju annat. Kolla här :

Det finns så mycket att skriva men det får räcka för den här gången. Lämnar er med ett par foton till från Chachapoyas.

I väntan på djungeln

Om några dagar tar jag flyget till Chachapoyas. Infrastrukturen här i Peru har mycket att önska . Vägarna är dåliga och tåg finns i stort sett inte alla . Om du inte vill lägga flera dygnsprognos att resa med buss så är flyg det enda sättet att förflytta sig lägre sträckor .Peru är ett stort land så det är långt mellan städerna .

I väntan på att dagarna ska gå tar jag det väldigt lugnt här hemma . Går till mina smultronställen som till exempel till marknaden i Magdalena .

Mercado de Magdalena

Jag älskar att gå på marknaden . Handla lite frukt och grönsaker . Lite protein och köpa saker du inte har sett eller hört talas om bara för att smaka och se vad det är och om det är gott . Oftast hittar man ju nya favoriter . Idag fick jag bland annat med mig hem två olika sorters kaktusfrukter. Tuna och Phitaya eller drakfrukt som den heter på svenska . Tuna är de två rödbruna frukterna till höger och drakfrukten den stora gula längst ner i bild. De avlånga gula som ligger jämte drakfruktennär någon sorts passionsfrultsliknande frukt mens gult syrligt fruktkött och kärnor . Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter . Den gröna frukten mitt i bild är en chirimoya. Mycket god men jag skulle inte köpa den hemma i Sverige för det smakar inte samma sak och du blir bara besviken .

Jag har också passat på att göra lite pappersarbete på datorn som har hängt över mig sen Sverige . Saker som skulle varit färdiga för länge sen . Det känns bra nu att de är färdigställda .

I Chachapoyas kommer vi att besöka en historik plats som heter Kuelap. Ruiner från en svunnen tid och ett folk som inte längre finns med oss . Men mer om detta längre fram . För att ta sig dit behöver man åka linbana och gå eller rida en bit … det ser jag fram emot . Förväntar mig fantastiska vyer och en underbar natur . Och säkert ont lite var stans dagen efter , men det kommer det att vara värt .

Karta över Peru

Några dagar i Chachapoyas sen drar vi vidare in mot djungeln . Första stoppet blir Rioja , och lite varma källor där vi tänkte bada . Sedan Tarapoto mitt eget paradis och en tur till Yurimaguas … och om tiden räcker och vi inte har smält under tiden kanske det blir en tur till Iquitos … där borta är det iall fall varmare än vad det är här i Lima just nu … här är faktiskt ganska kyligt bara 14 grader och idag har det duggregnat och då kryper fukten in .

Stay tuned för mer reseberättelser här på bloggen . Hasta la vista

Gamla tider och nya.

Här i Lima samsas verkligen gamla tider med nya . Ett sprillans nytt höghus kan stå precis jämte ett hus från kolonialtiden. Eller varför inte precis jämte en gammal arkeologisk utgrävningsplats . Gammalt och nytt samsas .

Igår var vi inne i centrala Lima där det finns gott om väldigt vackra hus från kolonialtiden , då spanjorerna kom hit och intog landet . Många av den är i bra skick men en hel del har mycket omsorg att önska . Dock fattas det nog pengar i många fall eller så inser man inte värdet i dem .

I flera av dessa byggnader huserar regeringen och riksdagen . Presidenten bor i ett av de gamla slotten och arbete görs nu för att restaurera området runtomkring genom att förvandla det till gågator . Bra för turisterna som kan strosa utan att riskera livhanken genom att bli påkörda av dårarna som kör bil här . Ska man över gatan gäller det verkligen att se upp .

Högst upp på en av statyerna på taket på en av de vackra byggnaderna satt denna stora ståtliga fågel , en gallinazo. Flera andra cirkulerade i luften . Stora, svarta , med böjda näbbar såg de lite skrämmande ut . Men till och med våra måsar är mer närgångna än dessa så det var inte så farligt som det såg ut . Lite roligt att han parkerat på huvudet på statyn tyckte jag .

Något som jag har märkt när vi har promenerat omkring är att många affärer och restauranger har bommat igen . Det här beror till stor del på coronapandemin som har slagit väldigt hårt mot landet . På marknaden till ex är endast kanske hälften av stånden i funktion , resten är igenbommade. En sorglig syn att se . Tyvärr är antalet döda här i Peru pga covid skyhögt och för att inte tala om alla följdsjukdomar . Landet har verkligen fått sig en smäll som heter duga . Till och med stora köpcentrum har fått slå igen totalt och var och varannan resturang eller annan affärsverksamhet utmed gatorna är igenbommade och bara skyltarna vittnar om vad som en gång var bakom gallren och de stängda dörrarna .

Medan vi promenerade i centrum gick vi förbi en katolsk katedral som vi gick in i . Magnifik! Otroligt vacker utsmyckning och den används fortfarande till mässa varje söndag . Över hela kyrkan fanns helgonaltare. Där kunde man be till de olika helgonen och tända ljus . Lite modernt var det allt för ljusen var elektriska och tändes med hjälp av att du la i en sol( peruanskt mynt) , och då tändes lampan . Bikta sig kunde man också göra inne i båset .

Vi promenerar mycket . Runt omkring en mil blir det om dagen . Det känns i ben och fötter men det är nog nödvändigt om jag inte ska rulla innan jag kommer hem . Hör finns alldeles för mycket gott att äta .

Idag tog vi det lite lugnare … trodde jag . Vi skulle gå och handla lite i närliggande marknaden , och sen hem och lagade lunch . Efter lunch skulle jag klippa mig och sen blev det kaffe på stan . Eller ja … inte bara kaffe . Fick ju syn på en äppelpajvåffla som det stod mitt namn på. Och var tvungen att smaka på den . Den var inte äcklig om jag säger så .

Äppelpajvåffla

Sen var det dags att skumpa ner den så vi gick till Mercado Indio , en marknad där de säljer hantverk och souvenirer. Vi gick förbi den i söndags men då var den stängd och vi trodde det var för att det var söndag . Men inte heller idag var den öppen . Troligtvis har den fått stänga ner på grund av pandemin eftersom inga turister kom till landet på över två år . Känns lite trist .

Därifrån tog vi vägen om tvätteriet för att hämta upp vår tvätt men på vägen dit hittade vi något riktigt intressant . Mitt bland alla hus och höghus , mitt i Magdalena i Lima finns det en utgrävningsplats som man kan gå in i och titta . Ruiner från en svunnen tid . Den här ruinen hade precis öppnat för allmänheten och var ännu inte riktigt färdigställd men vi fick lov att gå in och titta runt . Häftigt att det finns mitt i stan !

Här bodde los Ychsmas ett litet folkslag vars härskare hette Curaca. Här på den här platsen har man hittat bostäder , allmänna ytor och ett tempel , skärvor och krukor .

Man kan känna tidens vingslag när man går på en sådan plats . Och man förundras över hur de har kunnat bygga så fantastiska byggnader . Inte som Macchu pichu men ändå , och det här var mycket lättare att ta sig upp för än macchu pichu .

Som ni ser på bilderna så ligger alltså detta mitt ibland husen runt om . Precis nedanför utgrävningen fanns också några ”nybyggda ” skjul , eller man kanske ska säga riktigt fattiga människors hem . Deras närmsta granne är alltså en historisk turistattraktion . Nutid och dåtid samsas. Undrar dock hur länge deras skjul får lov att stå kvar ….

Ett litet minne tar jag med mig härifrån . En sten som jag vill tro är en liten skärva av en stenkniv . Eller så är det bara en sten … hur som helst så får den påminna mig om att vi själva gör historien . Nutid är morgondagens dåtid .

Godnatt… imorgon väntar nya äventyr.

Nu har vi gjort oss hemmastadda

Några dagar har passerat den vi landade i Peru . Vi hamnade som vanligt i San Miguel Lima , i samma lägenhet som vi brukar ha . Känns tryggt och vant , det känns faktiskt lite som hemma . Häromkring är området sig likt , några små saker har ändrats. Till exempel i hörnet på gatan där vi bor var där förr ett vanligt hus som ingen bodde i , men nu har där helt plötsligt blivit en resturang som vi ju var tvungna att prova redan första kvällen .

Min man han har drömt i flera månader om vad han ska äta när han kommer hit till Peru och första kvällen hade han bestämt sedan länge att han skulle äta pollo à la brasa . Och vilken tur att han fick det bara ett par steg hemifrån lägenheten .

Pollo à la brasa

De senaste dagarna har jag gått mer än på mycket länge . Och det känns i ben och höfter . Men det behövs. För ska vi kunna äta allt det vi vill då vill det nog till att göra av med kalorierna också . Annars rullar vi nog hem .

Tyvärr är det ju så nu att tidsskillnaden ställer till en del problem . Först sömnen . Sen hungern och magen . Jag som inte är van vid att äta på kvällen äter nu merparten av mitt dagliga intag efter kl 13 på dagen , svensk tid räknat . Det tycker inte kroppen om . Den hänger inte riktigt med för ämnesomsättningen går ner på kvällen . Men ibland får man helt enkelt vänja sig . Men faktum är att jag blir inte hungrig på eftermiddagarna här då det egentligen för mig är mitt i natten . Men det är ju också en metod att inte äta för mycket av den goda maten här .

Idag var vi på marknaden i Magdalena och handlade. Det finns inget bättre än att gå fram till de olika stånden och köpa det man ska ha färskt.

Mercado de Magdalena

Dofterna slår emot dig och färgerna är fantastiska. Försäljarna ropar ut sina specialiteter och vill att just du ska komma fram och köpa något från dem . Idag kom jag hem med en hel del . Bland annat haj och marsvin , lite kyckling och grönsaker och frukt . Om ni tittar på bilderna nedan vill jag varna er för att en del kanske tycker det ser lite hemskt ut . Blunda få med ena ögat … nu är ni förvarnade .

Hittade faktiskt en ny bekantskap för mig på grönsaksfronten . En sorts selleri tror jag . Det är den jordiga avlånga grönsaken som ligger jämte avokadon . Det ska bli intressant att smaka . På tal om avokado … de är ljuvliga ! Såna avokador finns inte att få tag på i Sverige … så man får passa på att äta här och nu … det gäller ju för nästan alla frukter och grönsaker .

Drakfrukt, mango, granadilla, papaya, racacha, pepinomelon, chirimoya…. Alla de ska jag verkligen passa på att äta nu när jag äntligen är här igen .

Racacha det är en frukt som ser väldigt underlig ut som en stor ca 30 cm lång sammetslen ärtskida , men lite kantigare .

Racacha

Inuti är den vit och fluffig. Inuti det vita fluffiga fruktköttet som är det man äter finns stora svarta frön eller bönor . Fruktköttet är sött och angenämt i smaken . Det smakar inte jättemycket utan har en ganska mild smak , lite åt päronhållet . Fast inte den konsistensen. . Fluff är det närmaste jag kan beskriva konsistensen med . Tänk vilka roliga frukter det finns !

Från det ena till det andra . Idag när vi var ute och gick så såg vi Spider-Man och Batman och en till som jag inte vet namnet på som hoppade upp på bilen när den stannar vid ett rödljus och började slåss . Inte varje dag man får se superhjältar i full action

Det här är ett jobb för dem . Ett jobb som kanske ger dem några soles om dagen för att klara dagens utgifter . Det finns många olika sätt att tjäna pengar på för att klara livhanken förutom att tigga . Här kommer ett urval … de går till jobbet varje dag , vare sig det är helg eller vardag . Hela dagen … och har de tur kanske de tjänar en slant som räcker till dagens behov .

Hit till Peru har det kommit väldigt många människor från grannlandet Venezuela som flyktingar . Många av dem går runt och tigger , en del säljer saker men andra väljer tyvärr även mer oseriösa metoder som att råna. Man brukar ju säga att nöden har ingen lag men …man kan ju hoppas på att människan har ett samvete . Tyvärr gör ju detta att de får dåligt rykte.

Gatukonst in action

Jag avslutar dagens blogginlägg med lite gatukonst utanför marknaden i Magdalena . En bild som växte fram framför mina ögon . Den är som ni ser inte färdig men förlagan låg bredvid och det var en bild på Jesus … kanske är den färdig nästa gång jag kommer dit ….

På återseende snart igen !

En ny resa börjar

Idag är ingen vanlig dag… det är dagen då jag börjar min resa. En resa som tar mig till mitt eget paradis. Peru ! Hemma lämnar jag mina små pälsklingar tillsammans med min dotter som flyttat hem tillfälligt över sommaren .

05:07

Det var ett tag sen jag skrev här på bloggen . Det har varit så mycket annat att jag helt enkelt inte haft tid , men nu ska det komma flera blogginlägg under en månad , det lovar jag . Jag vill ju att ni ska få följa med mig till mitt paradis och se det jag ser , smaka det jag smakar och uppleva skönheten i detta land . Så vill ni hänga med på resan så se till att titta in här då och då . Eller varför inte trycka på knappen prenumerera så får du ett Mail när ett nytt inlägg publiceras .

En hel pandemi har passerat sen sist jag var här . Denna gången är min sjunde gång( tror jag) jag reser till Peru. Och jag har fortfarande mycket att upptäcka . Den här resan tänker jag upptäcka Chachapoyas och fortsätta upptäcka djungeln med Tarapoto och Yurimaguas. Kanske blir det en tur till Iquitos. Men det beror på tiden . Vi har semester och får ta dagen lite som den kommer . Några måsten finns det . Vi landar i Lima och där väntar min väninna sen många år tillbaka på mig . Ett måste är att umgås med henne och hennes familj . Vi utgår från Lima under den här månaden och gör avstickare till olika ställen .

Ett annat måste är att gå på den lokala marknaden i varje stad jag besöker . Liv och rörelse . Dofter och färger . Livsmedel du aldrig förr har sett, än mindre smakat . Hygienkraven kanske inte riktigt lever upp till standarden i Sverige men vad gör det , YOLO….you only live once . Mitt mål med den här resan är att upptäcka nya saker och framför allt nya smaker . Och det tänkte jag dela med er .

Ett måste för mig när jag reser är att se verkligheten . Inte bara den fina fasaden man visar upp för turister . Jag känner mig inte direkt som turist i Peru . Även om jag är ”gringa” så pratar jag ju språket och känner till kulturen . Nuförtiden är jag inte ensam gringa på gatorna . Annat var det de första gångerna jag var där i början på 90 talet . Då tror jag inte de hade sett en människa med blå ögon och ljust hår och ganska blek i hyn… då kände man sig uttittad , men nu är man bara en i mängden .

För att komma bakom fasaden behöver man lära känna människor , få komma in i deras vardag och se det verkliga livet . Det är ett liv långt från Sveriges välfärd och perfektion. Men ett liv värt att leva . Att ha allt det vi har gör inte oss lyckligare , men kanske lite otacksammare och latare . Vi slipper oroa oss för att ha mat för dagen eller hur vi ska betala skolavgiften för barnen eller läkarkostnader om vi blir sjuka. Här finns inget skyddsnät som tar hand om dig . Har du ingen inkomst äter du inte eller får du inte bli sjuk .. såvida du inte tillhör de privilegierade som kan köpa privata försäkringar.

Flygfrukost … betyg 2. Kaffet var gott i alla fall .

Jag undrar just nu när jag sitter här på flyget och skriver hur pandemin har påverkat landet . Pandemin slog otroligt hårt i Peru och samhället stängde ner totalt. Man kunde inte gå till jobbet vilket innebar att du inte fick pengar att köpa mat med . Blev du sjuk fick du bekosta din egen sjukvård och om man inte har arbetat och fått lön med vilka pengar ska man då betala sjukhusvård och mediciner..

Jag tror att jag kommer se ett sargat Peru , men jag hoppas att jag har fel . Peru var på rätt väg , men pandemin satte stopp . Hoppas de har kraft att lyfta igen .

Så jag hoppas att jag får se mer av dig här på bloggen de kommande veckorna för , erkänn… du är allt bra nyfiken på hur min resa kommer bli . Välkommen att åka med .

Crunchy lemon pasta

Ibland vill man inte stå och laga mat, men så tittar man in i skafferiet och kylskåpet och det är tomt …men magen kurrar ändå . Lite förskrämd pasta hittar du .. och då är du hemma .

Den här pastarätten innehåller inte många ingredienser. Pasta, smör, brödsmulor, citronzest , ev något kryddgrönt och kanske lite riven pepparrot.

Koka pastan enligt anvisning och häll av . I en stekpanna lägg en bra klick smör och låt det smälta . Strö brödsmulor i smöret och låt dem rostas och bli knapriga . När brödsmulorna har fått fin färg river du skalet av en citron ner i smulet . Saltar och pepprar och blandar sedan brödsmulorna med spagettin . Klipp eventuellt över lite persilja, eller gräslök och strö över lite riven pepparrot om så önskas . Hugg in !

chrunchy lemon pasta

Våren är här

Det är nåt som händer när våren kommer . Man längtar efter nyskördat. Det brukar klia i mina fingrar och jag planterar och planterar och groddar och växthuset jag fick för två år sedan är redan alldeles för litet .

Igår planterade jag ut mina tomatplantor som har stått i vartenda fönster här hemma och trängts ett par månader . Stora fina plantor som faktiskt redan har börjat blomma , i alla fall den tidiga sorten , Chou. Det är en sort jag inte har odlat innan men den ska vara väldigt tidig och jag tänkte att det var bra att sprida ut säsongen lite .

Eftersom de redan blommade inomhus var jag där med en liten pensel och hjälpte till i pollineringen och tro det eller ej men när jag planterade ut dem så hade det faktiskt redan blivit små tomater . Gröna men dock små tomater . Chou är en mindre tomat av typen större körsbärstomat, alltså inte en fullstor tomat .

Chou tomat

Eftersom jag ville förlänga säsongen så valde jag dessutom en tomat som är sen … som är en sorts plommontomat och med en annorlunda form . Den ser mer ut som en spetspaprika än som en tomat, den heter Ukrainsk sabel. Den här är ingen du driver upp snabbt utan den behöver tid så därav att jag sådde mina plantor tidigt .

Lite andra sorter har jag också, plommontomat, oxhjärta, och en mörk tomat som jag inte vet namnet på men som är verkligen god och smakrik . Den har jag haft i flera år och tar egna frön från årets skörd för att fortsätta ha den . Som ni förstår är det trångt i växthuset , men i år får nog en del plantor husera på friland också . Och några plantor kanske till och med hittar andra hem .

Mörk tomat

Men jag odlar ju inte bara tomater … sallad lök , rädisor, dill, persilja, jordärtskocka, koriander, selleri, och libbsticka och inte att förglömma gurka och pumpa. Pallkragarna jag odlar i fick utökas i år och jag har även dragit ner på vad jag odlar … platsbristen är påtaglig . Men det är kul och rogivande och så fantastiskt roligt att kunna använda trädgården som skafferi .

Sallad på gång
Libbsticka

Som ni säkert har sett förädlar jag en del . Dvs jag lägger in och tar till vara på min skörd och förlänger livslängden . Många av recepten här på bloggen är förädlingsrecept. Det gör att man kan njuta av det man odlar året runt . Det är dessutom väldigt bra gåbortpresenter. Vem blir inte glad av att få en hemgjord sylt eller gurkburk?

Rabarber

Nu ser jag återigen fram emot en ny odlingssäsong . Redan nu kan jag plocka ramslök i rabatten , snart blir det en rabarberpaj och om några veckor kan jag börja plocka sallad . Då är det fest !

Ramslök
%d bloggare gillar detta: