Författare: Tillbedjare

Jag befinner mig i Lima Peru , just för tillfället i alla fall. Kom igår kväll till en grå och mulen, nästan lite duggregnande stad full av liv och rörelse. En stad där trafiken aldrig tystnar men minskar något framåt småtimmarna. En stad där den viktigaste utrustningen du har på bilen är tutan och bromsen. I trafiken är det djungels lag som gäller. Var på din vakt! Här stannar inga bilar för att du ska över övergångsstället.

Vi installerade oss i den hyrda lägenheten i stadsdelen Magdalena. Där kommer vi att utgå från under de veckor vi är här. I huset intill finns ett bageri, så till frukost gick jag ner och köpte färskt bröd och eftersom det var helg så stod den lilla tanten där också utanför på gatan och sålde tamales. De kunde jag ju inte motstå. Det fick allt bli en tamal de pollo- kyckling-tamal till frukost.

I kylen hittade jag också en perfekt avokado. Peru är en av de stora producenterna av avokado och de är bara så goda . Alldeles prefekta!I kylen låg också en papaya, men den får vi vänta med till imorgon och så låg där tuna. Tuna är en kaktusfrukt. Den finns i många olika färger. Ibland kallas den pijaya, hemma brukar man se en rosa variant , den brukar gå under namnet drakfrukt. Tuna öppnar man genom att dela den och sedan gröper man ut den med sked. Den har ett vitt, nästan genomskinligt fruktkött, med många små svarta prickar. Smaken är mild och söt. Det knastrar lite mellan tänderna på grund av de svarta små fröna, men det är bara angenämt.

Efter frukost drog vi ut på stan för att köpa vatten…Man dricker inte kranvattnet här. Det är nåt som vi i Sverige ska vara otroligt stolta över att vi har så gott vatten och att man kan dricka det direkt ur kranen. Hemma tar man det för givet men när man är utomlands förstår man hur bra man har det.

Efter att ha lämnat av vattnet hemma så tog vi oss ut på stan igen. På vägen körde vi förbi D’ANAFRIO , en fabrik där de gör den mest kända panettonen i Peru. Panettone är ju från början en italiensk jästkaka med mycket konfiterad frukt, men har blivit väldigt populär i Peru. Den äts framför allt vid jul men även andra tillfällen. Det är ju aldrig fel att äta panettone.

Lunchen fick avnjutas mitt i vimlet i centrala Lima och , kunde ju inte varit mer peruansk än så , för det fick ju bli en ceviche. Även om denna var en mediumceviche så ska jag erkänna att de hade i alla fall inte bara gått förbi med chilin…. det brände rejält både på läppar och i halsen, men det var gott!

Lite senare på kvällen när alla ärendena var uträttade , resan till Tarapoto var inköpt och vi var hemma i lägenheten igen , då kom den ….marsvinsleveransen! Speciellt till oss. Inte levande , utan tillagade, färdiga att äta. Det och en hel del andra godsaker , som rosquitas , som är ringar av yuca, lite som hårda bagels , fast mindre. Man äter de som typ skorpor. Nåt att knapra på. Smakar egentligen inte mycket , det är mer känslan när man äter dem som lockar .

På morgonen när vi gick ut stod som vanligt gatuförsäljaren i hörnet och sålde emoliente,en dryck av olika örter och växter. På kvällen när vi gick ut igen hade en annan gatuförsäljare tagit över platsen. Den här gången såldes det anticuchos de corazon. Det är bland annat det här som gör Peru till vad det är. Dessa människor som tar den kunskap och förmåga de har och omvandlar den till nåt bra. Kan du laga mat… ja då finns det möjlighet att sälja, är du bra på att skriva på maskin… ja då kan du sälja den tjänsten. Uppfinningsrikedomen bland småföretagare är oändlig och den som har förmågan och drivet behöver inte gå sysslolös. Det är bara till att sätta igång om du har ett startkapital.

Nu har klockan blivit mycket och imorgon är en annan dag. Nu ska jag försöka att ladda upp det här inlägget på ett mycket svajigt wifi så håll tummarna för att det går. Over and out från Lima för den här gången.