Den här dagen tog mig till marknaden i Magdalena, ett av distrikten i Lima. Jag älskar att gå till den lokala marknaden . Det är där man verkligen lär känna kulturen och folket. Det är där det äkta och genuina är. Där hittar man i stort sett allt man behöver . Jag skulle kunna gå där i timmar och bara titta , ta foton , köpa nåt här eller nåt annat där. Läsa på alla små skyltar och upptäcka frukter, grönsaker och kryddor och annat jag aldrig sett förut. Ibland har jag ingen aning om vad det är , men mina ögon dras ändå till det som en magnet.

Här sitter eller står varje försäljare i sitt lilla bås och väntar på sina kunder. Man öppnar tidigt på morgonen och håller på ända till kvällen. Det är en livsstil. De flesta har sina stamkunder, men alltemellanåt kommer det nån som jag, som helt utan preferenser går till den jag tycker ser bästa ut eller ger mig bäst pris. De kvinnliga eller manliga försäljarna är artiga och professionella , de kallar dig för husmor (casera) eller señora och erbjuder dig det bästa de har.

Ibland önskade man att tiden stod still. För de som arbetar här är det hårt slit från morgon till kväll men de är stolta över sina produkter. Kanske kommer de från deras egen odling kanske inte. Men de säljer med sitt rykte som insats. Får du nåt dåligt går du ju inte dit igen.
Variationen på det som säljs är oändlig. På den stora bilden nedanför ser ni en bråkdel av alla olika sorters potatis som finns i det här landet. Det sägs att det finns omkring 3000 olika sorter. Olika former och färger. Alla med sitt eget användningsområde.
På de mindre bilderna ser ni marsvin, kycklingar och hönor. Slaktade tidigt i morse alltså pinfärska. På bilden i mitten syns kanelstänger som säkert var ca en halv meter långa. Det är annat än de man köper i små påsar i affären.




Tittar man riktigt noga kan man se att kycklingar och hönor säljs med allt som finns i. Likaså säljs alla delar på djuret, dvs fötter , huvud och inälvor också. Inget går till spillo. Idag till lunch efter turen till marknaden blev den en riktig god kycklingsoppa, på just fötter , mage och vingar, men den ligger redan och skvalpar runt i min mage, så där blir det ingen bild.
Det är ju inte bara inne på marknaden som det råder full aktivitet. Även ute på gatan . Vart du än vänder blicken står det någon där och säljer något. Från försäljaren som gör sin egen emoliente i en liten vagn, (se videon) till blomsterförsäljerskan som drar blommorna efter sig i en liten vagn eller mannen som står på gatan och slipar knivar, eller den unge killen som säljer churros. Bilden på churron blev bara halv för den andra halvan hamnade tyvärr i min mage innan jag kom ihåg att ta ett foto.

Man kan ju inte gå till marknaden om man är som jag utan att komma hem med nåt nytt. Idag blev det en sort banan som jag inte har smakat förr, platano morado. Den är alldeles tjock och knubbig och skalet är rosa. Inte alls så lång som vanliga bananer. Eller låt oss säga vad vi kallar vanliga bananer, för här finns det en uppsjö av olika varianter , både till mat och som frukt. Fler sorter än jag kan räkna. Den kommer att bli en god fruktsallad så småningom. Kanske i morgon bitti.
Och sen köpte jag sockerrör för det hade jaga inte heller smakat innan , bara sett…Sockerrör är långa stänger som man utvinner socker ur. Man pressar ut saften ur dem. Här har de skalat stången och skurit den i bitar och lagt den i påse, färdiga att stoppa i munnen. Saften som finns i dem, och det är förvånansvärt mycket saft, är söt och smakar just socker. Man tuggar lite och suger ut saften och sen spottar man ut resten. Fibrerna som blir kvar äter man inte.

platano morado 
sockerrör
Nu är det dags att göra nåt annat än att sitt vid datorn så , hasta mañana.






Lägg dem inte för tätt för de flyter ut. Det här va på gränsen till för tätt. Baka dem i 200grader i 10 min . Lossa dem direkt från plåten när de kommer ut, men låt de svalna innan du lägger de i burk . Se upp så de inte bränns i kanterna , det går fort när de väl börjar få färg.


Skeda upp det direkt från stekpannan på glassen . Njut och mys av höstens smaker .Här är det nektariner som får mig att mysa.
Klasar av bär bildas och där är det ganska klibbigt. Innan bären mognar är de inneslutna i knoppen och när de mognar tittar de ut, alldeles röda och glansiga.
Här på bilden ser ni både bär som tittat ut och bär som fortfarande är gömda i knoppen. Det tog mig tio minuter att plocka bär till en burk sylt.
och sedan häller på burk. Det är faktiskt inte krångligare än så. Total tidsåtgång för arbetsinsats inklusive plockning av bär , max en halvtimme. Resultatet blev en burk ”gömsylt” , eller japansk vinhallonsylt att ha till pannkakorna eller nåt annat som behöver sylt.


Sätt tummen i mitten och fyll med fast blåbärssylt.
200 graders ugn tills de fått aningen färg
och låt den sedan svalna på plåten . 

Kort sagt vi fick till en spenatsoppa men jag föredrar att använda mig av vanlig spenat eller mangold. 

Vill du ha lite mer färg på sirapen låt då några blåbär koka med. Det räcker med 4-5 st blåbär, de innehåller mycket färg.
Efter ca tio minuter kan du sila av och hälla upp på flaska. Förvaras svalt. Så här vacker färg fick min sirap.

Satsen ger många ringar! Har ni noterat hur roligt det står i gamla recept…mjöl tills det blir lagom….hur vet man det? Jag mätte på ett ungefär och till det här receptet var det drygt 1 liter mjöl. Sedan får man räkna med lite till utbakningen.
Har man inte det kan man använda ett runt pepparkaksmått och en äppelurkärnare till att göra hålet med. Då gäller det att sikta så att hålet kommer i mitten. Kavla ut degen till ca 5 mm. Du vill ju ha höga fina kakor. Ta alltid hälften ny deg och hälften degrester, så får du fina kakor hela tiden. Om du sparar degresterna till sist kommer de kakorna inte att bli lika fina då den degen innehåller mer mjöl .
Baka av dem i 175 graders ugn tills de fått lite färg och är torra. Eftersom det här blir ganska många kakor föreslår jag att de flesta hamnar i frysen till kommande behov . Då kan man bara ta ut dem och fräscha till dem i några minuter i ugnen, så blir de som nybakade.






