Frukt och mat i överflöd

Den här dagen tog mig till marknaden i Magdalena, ett av distrikten i Lima. Jag älskar att gå till den lokala marknaden . Det är där man verkligen lär känna kulturen och folket. Det är där det äkta och genuina är. Där hittar man i stort sett allt man behöver . Jag skulle kunna gå där i timmar och bara titta , ta foton , köpa nåt här eller nåt annat där. Läsa på alla små skyltar och upptäcka frukter, grönsaker och kryddor och annat jag aldrig sett förut. Ibland har jag ingen aning om vad det är , men mina ögon dras ändå till det som en magnet.

Här sitter eller står varje försäljare i sitt lilla bås och väntar på sina kunder. Man öppnar tidigt på morgonen och håller på ända till kvällen. Det är en livsstil. De flesta har sina stamkunder, men alltemellanåt kommer det nån som jag, som helt utan preferenser går till den jag tycker ser bästa ut eller ger mig bäst pris. De kvinnliga eller manliga försäljarna är artiga och professionella , de kallar dig för husmor (casera) eller señora och erbjuder dig det bästa de har.

Ibland önskade man att tiden stod still. För de som arbetar här är det hårt slit från morgon till kväll men de är stolta över sina produkter. Kanske kommer de från deras egen odling kanske inte. Men de säljer med sitt rykte som insats. Får du nåt dåligt går du ju inte dit igen.

Variationen på det som säljs är oändlig. På den stora bilden nedanför ser ni en bråkdel av alla olika sorters potatis som finns i det här landet. Det sägs att det finns omkring 3000 olika sorter. Olika former och färger. Alla med sitt eget användningsområde.

På de mindre bilderna ser ni marsvin, kycklingar och hönor. Slaktade tidigt i morse alltså pinfärska. På bilden i mitten syns kanelstänger som säkert var ca en halv meter långa. Det är annat än de man köper i små påsar i affären.

Tittar man riktigt noga kan man se att kycklingar och hönor säljs med allt som finns i. Likaså säljs alla delar på djuret, dvs fötter , huvud och inälvor också. Inget går till spillo. Idag till lunch efter turen till marknaden blev den en riktig god kycklingsoppa, på just fötter , mage och vingar, men den ligger redan och skvalpar runt i min mage, så där blir det ingen bild.

Det är ju inte bara inne på marknaden som det råder full aktivitet. Även ute på gatan . Vart du än vänder blicken står det någon där och säljer något. Från försäljaren som gör sin egen emoliente i en liten vagn, (se videon) till blomsterförsäljerskan som drar blommorna efter sig i en liten vagn eller mannen som står på gatan och slipar knivar, eller den unge killen som säljer churros. Bilden på churron blev bara halv för den andra halvan hamnade tyvärr i min mage innan jag kom ihåg att ta ett foto.

emoliente

Man kan ju inte gå till marknaden om man är som jag utan att komma hem med nåt nytt. Idag blev det en sort banan som jag inte har smakat förr, platano morado. Den är alldeles tjock och knubbig och skalet är rosa. Inte alls så lång som vanliga bananer. Eller låt oss säga vad vi kallar vanliga bananer, för här finns det en uppsjö av olika varianter , både till mat och som frukt. Fler sorter än jag kan räkna. Den kommer att bli en god fruktsallad så småningom. Kanske i morgon bitti.

Och sen köpte jag sockerrör för det hade jaga inte heller smakat innan , bara sett…Sockerrör är långa stänger som man utvinner socker ur. Man pressar ut saften ur dem. Här har de skalat stången och skurit den i bitar och lagt den i påse, färdiga att stoppa i munnen. Saften som finns i dem, och det är förvånansvärt mycket saft, är söt och smakar just socker. Man tuggar lite och suger ut saften och sen spottar man ut resten. Fibrerna som blir kvar äter man inte.

Nu är det dags att göra nåt annat än att sitt vid datorn  så  , hasta mañana.

Kommentera