Från jord till bord

Det är så härligt att ha en trädgård där man kan odla lite själv. Jag har fyra pallkragar och ett litet växthus. Det är egentligen allt som behövs för att få den underbara känslan att bara gå ut i trädgården och plocka med sig in det som senare hamnar på tallriken.

Idag var en sån dag… jag gick ut i trädgården skördade och la det sedan direkt på tallriken, från jord till bord…kan det bli bättre?

Som ni kanske har sett så satte jag tidigt i våras potatis. Och inte vilken potatis som helst utan en helt rosa sort som hette Red Emmalie. Idag var en stor dag, jag tog nämligen den första skörden av dessa guldklimpar. Ett potatisstånd blev precis lagom mycket till lunch. Skörden blev ca 1 kg på en planta. De var inte jättestora men det ska ju inte heller färskpotatis vara. Alldeles släta och fina och vilken färg!! Det var bara till att skölja av dem och sätta på dem på direkten, med en kvist dill och ganska rikligt med salt. De fick koka ca 10 min sedan var de färdiga.

Upp ur grönsakslandet kom också lite morötter, några lökar och en handfull bondbönor. Romansalladen fick också följa med in, likaså ett knippe gräslök.

Känslan av lyx kom över mig . Tänk vilken förmån jag har att få gå ut och plocka min egen lunch! Min skörd tillsammans med lite matjessill och gräddfil fick bli lunch idag. Och vilken välsmakande lunch sedan! Och vacker!En riktig färgpalett. Tänk att allt på tallriken kom direkt från jorden till mitt bord utom sillen och gräddfilen.

Titta här får ni se den vackra rosa potatisen. Det är ju inte bara skalet som är vackert att se på , även insidan är rosa. Behöver jag tala om att jag njöt av min lunch idag?

 

Beanburger

Alla gillar väl hamburgare…. ja , det vill säga alla utom min man. Så när jag är sugen på burgare måste jag hitta på nåt annat till honom. Det är ju inte så svårt att hitta nåt annat  och bara jag får min burgare då och då så gör det mig inget att laga två saker.

Jag var supersugen på burgare idag men ville faktiskt inte äta kött. Ibland känns det bara som om köttet blir en klump i magen och den inte riktigt orkar smälta det , därför tänkte jag att jag gör en beanburger istället. En beanburger är ju en bönburgare. Det är inte alls så svårt som det låter och är faktiskt jätte gott. Har du inte provat så bör det inte dröja allt för länge tills du provar om du gillar burgare.

Det du behöver är bönor. Du kan faktiskt använda nästan vilka bönor du vill. Här har jag en kombination av vita bönor och svarta bönor utan vätska. Lite fetaost och lök mixas med bönor och kryddor, i mitt fall hade jag en liten bit chili, och de vita bönorna i sig hade tillräckligt med smak , men du kan använda salt, peppar, spiskummin, paprika…. ja egentligen de kryddor du gillar. Mixa allt med en stavmixer och tillsätt sedan ströbröd tills din smet är samma konsistens som en köttbullssmet.  Den ska vara ganska fast. Det går åt en del ströbröd. Vill du undvika gluten kan du med fördel använda dig av mandelmjöl.

Låt smeten stå nån minut så att ströbrödet får svälla. Tryck sedan ut den till biffar. Du kan använda en hamburgerpress. Lägg då gärna lite bakplåtspapper i botten så är det lättare att lyfta ur burgaren utan att den går sönder. Jag pressade sedan mina beanburgers i panko för att få den där krispiga ytan. ( Om du gör dem utan gluten ta då mandelmjölet där också).

Stek dem sedan i smör och/eller olja tills de har fått fin färg runt om. Nu är det dags att montera burgaren. Börja med att rosta ditt bröd. Lägg på din favoritdressing. Här hade jag en dressing med smak av bacon. Rikligt med sallad och tunt skivad lök samt tomater. Tunt skivad fetaost är gott för sältans skull. På med din nystekta beanburger och avsluta med lite chilisalsa innan du lägger locket på. Nu är det dags att sätta tänderna i en riktigt god , klimatsmart och magvänlig beanburger som tar bort alla cravings efter hamburgare  som du kanske har.  Jag lovar dig … jag gjorde två för säkerhets skull , men var proppmätt efter en….den andra får vara till imorgon. Vem sa att man inte blir mätt på vegetariskt?

Är du helt säker på att detta inte är en helt vanlig hamburgare av nöt? Ser man dem bara så där, kan man definitivt ta fel, eller hur? Det du ser här är faktiskt en vegetarisk burgare.

Rosensaft

Just nu har rosorna sin högsäsong. Ibland kan man gå förbi en trädgård som doftar så starkt av rosor , speciellt starkt doftar det i skymningen . Vill man spara den känslan och doften kan man med fördel göra både rosenmarmelad och rosensaft. Dessa båda smakar nämligen precis som det luktar . Det vill säga ljuvligt, blommigt och somrigt .

Rosenmarmelad har jag redan beskrivit hur man gör , du kommer till det inlägget här. Men den här gången tänkte jag dela med mig av hur man går till väga när man gör saft av rosor.

Det du behöver är : vatten , 2 liter rosenblad(kronbladen), 2-3 citroner, socker , citronsyra och natriumbensoat.

Plocka två liter kronblad av en riktigt väldoftande ros. Tänk på att färg och smak sätter sig i saften . Koka upp 2 liter vatten och 1 liter socker tills sockret löser sig och tillsätt sedan 1tsk citronsyra och 1 krm natriumbensoat för hållbarhetens skull . Dessa kan uteslutas men då får du frysa saften . Skär citronerna och lägg dessa och blombladen i en spann och häll sedan påsen varma sockerlagen och låt stå kallt 3-4 dygn . Det är precis så som du gör med flädersaft eller rabarbersaft också . Efter 3-4 dygn silar du bara av saften och häller upp den på flaskor .

Servera drycken utspädd med lite is eller varför inte med nån frysen jordgubbe i istället för isbit. En riktigt somrig dryck . Blanda med lite mousserande alkoholfritt vin och du har en fräsch sommardrink för alla

Sommar på flaska

Vem önskar inte att man skulle kunna stoppa in sommaren i en liten burk eller flaska och sedan ta fram den när höstrusket kommer? Ja … varför inte göra just det? En sak som är starkt förknippat med sommar är syrener. Dessa underbara lila, doftande, blommande klasar.

Varför inte göra en syrensirap? Busenkelt och sedan har du faktiskt en liten bit sommar på flaska.

3 dl vatten, 3 dl socker kokas ihop tills sockret har löst sig.Nu har du en sockerlag.  Lägg i 3 dl sköljda syrenklasar och koka i ca 10 min. Vill du ha lite mer färg på sirapen låt då några blåbär koka med. Det räcker med 4-5 st blåbär, de innehåller mycket färg. Efter ca tio minuter kan du sila av och hälla upp på flaska. Förvaras svalt. Så här vacker färg fick min sirap.

Användningsområdena är många, till exempel kan du använda den som färg och sötningsmedel i en sommardrink, i en sockerkaka, ringla lite över glassdesserten etc…det är faktiskt bara din fantasi som sätter gränser. Passa på nu….snart är syrenernas tid över och du måste vänta tills nästa år.

Fariña, fortsättning följer…

Nu har det gått två dar och min rivna yuca har stått i rumstemperatur och fermenterats eller jäst lite. Nu är det dags att krama ur all vätska ur den.

Jag lägger den i en handduk och pressar och vrider handduken så mycket det går. Vätska sipprar ut och jag låter den ligga i press i flera timmar . Det är viktigt att få ut så mycket vätska som möjligt. När det är omöjligt att få ur mer vätska så öppnar jag handduken och finfördelar den rivna yucan på handduken. Jag använder mig av en grov sil eller friteringsslev för att sikta yucan och på så sätt finfördela den.

Jag rostar sedan lite yuca i taget i en torr stekpanna . Medelvärme är lagom annars blir det för hårt rostat.  Det är viktigt att finfördela yucan och inte ta för mycket åt gången, och det viktigaste av allt att ständigt röra i den så att det inte klumpar i hop sig och så att det inte bränns.

När allt var rostat satte jag in hela skålen i ugnen som jag nyss hade använt till annat för att se till att fariñan är helt torr . Där får den stå en stund tills ugnen har svalnat . Sedan är det bara till att lägga i en påse och vänta på tillfälle till att användas.  Av en yuca blev det faktiskt ganska mycket, ca 15 dl.

Jag lyckades med mitt experiment! Nu har jag fyllt på mitt lager utan att resa till andra sidan jordklotet. Så här blev mitt resultat. Nästa gång kan jag prova att riva på en annan sida av rivjärnet för att se om det ändrar konsistensen på den färdiga produkten.Färgen varierar lite från den köpta men det kan bero på vilken sorts yuca man har använt. Det finns två olika, gul och vit, och det är den vita som säljs här i Sverige. Den gula yucan anses sämre i kvalitet.

Fariña, ett experiment

Hej igen , nu är jag i experimenttagen igen. I Sydamerika finns något som heter fariña och som är gjort av yuca. Det är torkad rostad fermeterad yuca och man kan använda det på många olika sätt, som tillbehör till exempelvis feijoada i Brasilien , som dryck, om man blandar det med vatten och socker, och man kan även ha det i soppor.

Den fariña som jag har , som jag har köpt där borta på andra sidan jordklotet är nu på väg att ta slut och därför gjorde jag lite research genom att titta lite på Youtube för att se hur man gör fariña. Hittade några videor som hade lite olika tillvägagångssätt , men jag tror att jag har klurat ut det, …jag tänker i alla fall göra ett försök.

Jag börjar i liten skala med en yuca, bara för att se om det funkar. Jag skalar den och sedan river jag den på rivjärnet på den här sidan.Sedan kommer jag att låta den stå i två dagar i rumstemperatur och jäsa. Så här ser den ut i nuläget efter rivningen . Hur mina fingrar ser ut, det fotot sparar vi in på….akta fingrarna. Nu står den på köksbordet med en linnehandduk över och väntar till på lördag.  Då kommer jag att lägga den i en handduk och pressa ur all vätska. Droppe för droppe.

Därefter rostas den lite i taget i stekpannan, under ständig omrörning tills den är helt torr. När man lägger den i stekpannan är det viktigt att man inte lägger i för mycket åt gången och att man försöker att fördela den så att den blir smulig, så att det inte bildas stora klumpar. Rostningen görs egentligen i stora bleck över öppen eld , men vi får se om vädret tillåter att jag använder mig av grillen. Så här ska det se ut när det är färdigt . Jag hoppas verkligen att mitt lilla experiment lyckas, för fariña kan man inte få tag på här i Sverige , i alla fall har inte jag hittat något . Fortsättning följer….

Nu ska här planteras

Nu mina vänner, ska här planteras … jag har äntligen fått mitt lilla växthus, och vårvärmen har kommit. Nu kliar det i mina fingrar att få sätta fart och pilla i jorden.  I mitt växthus som jag beställde tänkte jag ha lite chili och tomater och så kommer jag att plantera en caigua. Jag hade den utomhus förra året mot en södervägg men det var inte tillräckligt varmt för den så den hann aldrig ge mig någon frukt. Däremot hade min mor en på sin inglasade altan som gav rikligt med caigua.

Mitt växthus är på intet vis nåt fancy stuff, utan ett väldigt enkelt växthus i plast , nästan som ett tält. Men jag tror och hoppas att det fyller sin funktion.

Jag kunde inte bärga mig så jag började lite smått att så i mina pallkragar idag. Potatis, en sort som är helt rosaröd och jättevacker pillade jag ner i jorden .vill ni se hur den ser ut så kommer en bild här och om du följer länken hittar du var du kan köpa utsäde http://larsviken.se/shop/sattpotatis-konsument/red-emmalie-1-kg/

Sedan pillade jag ner de salladssorter som jag förgrott inomhus, det var plocksallad, romansallad, machésallad och jag satte både gul och röd lök. Morötter och rädisor och spenat fick också plats bredvid dillen och bönorna. Nu fattas det bara persilja , koriander och bondbönor och vem vet om jag får plats med nåt mer. Det finns inget underbarare än att gå ut i landet och skörda just det man ska tillaga till middag. Även om min köksträdgård är liten och består av fyra pallkragar får det plats en hel del. I år har den ju också utökats med ett litet växthus. Nu gäller det bara att hålla de spanska skogssniglarna eller mördarsniglarna som de heter i folkmun på plats. Annars blir det inte mycket kvar till mig att skörda.

Groddar och skott

Under ungefär ett års tid har jag gjort mina egna alfalfagroddar. Varje morgon startas med några majskakor med groddar och nu har jag köpt lite nya sorters frö att grodda. Rädisgroddar var den första jag provade. Väldigt enkla att gro, och smakar riktigt mycket . En pikant smak av rädisa.Fem dar tog det att få fram groddar av rädisor. Låt de stå mörkt och utvecklas , sedan ställer du dem i ljuset sista dagen så att de får lite färg.  Skölj de en till två ggr per dag, men var noga med att låta dem rinna av.

Ruccola kunde man också grodda , men det visade sig att man inte kunde göra som jag brukar med groddarna, dvs lägga dem i en burk och sätta gasbinda på och skölja en till två grr per dag. Ruccolafröna blir precis som chiafrön , geleaktiga när de blivit våta och därför kan du inte hälla av vattnet . Då provade jag ett annat sätt . Jag tog ett tråg i plast, och lade papper på och sedan frön och hällde därefter vatten på så att de blev våta. Jag satte plast på och ställde de i fönstret. Se till att de inte torkar ut. Efter två dagar började de gro och sedan efter ca fem dagar kan du klippa dem precis som man kan göra med krasseSå här ser de ut efter två dagar. Efter några dagar till ligger de på min smörgås eller som garnering i min soppa. De har en pepprig smak, som passar väldigt bra med ost. Prova också smörgåskrasse.  Ett lätt, gott och roligt sätt att äta mer grönt. Andra groddar du borde prova är rödbetsgroddar, de har en så härlig rödrosa färg och smakar rödbeta. De är otroligt vackra. Tyvärr har jag ännu inte hittat frön men ibland kan man hitta dem i matbutiken färdiggroddade.

Det spirar lite här och där

Våren har kommit! Gick en sväng i trädgården och kolla vad jag hittade Gräslök!På bilden ovan är det en flerårig sallad med väldigt vackra blad med röda ådror. Lite syrlig i smaken. Tittar vi på bilden nedanför så ser vi rabarberna som sticker upp sina knoppar och bara väntar på att få hamna i min pajform.På bilden ovan har vi en riktig guldklimp. Jag fick en liten, liten planta ramslök förra året men den torkade bort och jag trodde att den kommer inte att ta sig men titta vad jag hittade i rabatten, en ljuvligt vitlöksdoftande liten planta spm faktiskt är större än den jag satte förra sommaren . Hoppas den förökar sig ännu mer så att jag kan torka och ha till vintern .

Inne på fönsterbrädan gror det ännu mer . Där väntar sallad och chili och caigua på att få bli utplanterade , men de får vänta en liten stund till . Och jag jag väntar på mitt växthus som jag beställt . Hoppas det kommer snart för nu kliar det i mina fingrar.

Tur att man samlat glasburkar

Ja vilken tur att man har samlat på sig lite glasburkar under året… även om en del har gått till återvinningen så har några stannat här för att bli fyllda på nytt igen nu . Och nu är de strax fyllda allesammans. Igår blev det 6 burkar lingonsylt, 1 burk med tomatillomarmelad och 1 burk rårörda lingon. 3 burkar med ett experiment står och väntar på att se resultatet , men det dröjer minst en vecka till. Jag provade nämligen att mjölksyra . Jag har aldrig gjort det innan så det ska bli intressant.  

Lingon är ju tacksamt. Man bara kokar upp och tillsätter socker och häller den varm på burk och stänger locket. Inga konserveringsmedel behövs. Behövs inte heller använda syltsocker. Lingonen i sig har ett konserverande ämne. Så nu har jag mitt  årsbehov av lingonsylt fixat. 

Tomatillo är en grönsak som ser ut som en physalis på utsidan men själva frukten är grön som en grön liten tomat. Jag satte en planta i rabatten i våras och nu är där fullt av frukter på den. Man skalar av höljet och använder bara den gröna delen. Den tomatliknande frukten kan användas i salsa, marmelad eller dom ersättning för tomat i en gryta. Den är inte så saftig som tomaten ( det finns inget kärnhus, eller mycket lite). Jag har gjort salsa och nu igår blev det en burk med marmelad. Supersnabbt gjort med syltsocker. Bara koka upp med lite vatten och mixa med mixerstaven till önskad konsistens , häll i syltsocker och låt lösas upp och häll upp på ren burk, och stäng igen locket. Vacker färg fick den ! Alldeles grön. 

Mina glasburkar återvinns på annat sätt. De är nu fulla med nya godsaker, och jag kan ta till vara på den skörd jag fått. Det är klimatsmart!