I min mors växthus kan man hitta många roliga saker. Sist jag var där fick jag syn på en enorm gurkliknande växt . Den är ljusare i skalet än en gurka , lite ljusgrön och den var batongliknande i formen . Växten heter ormmelongurka , och är som det låter en korsning mellan melon och gurka och orm, ja det har den fått efter växtsättet . Den kan bli närmare metern lång ….
Det här exemplaret som jag idag har smakat på är 85 cm lång !!
Konsistensen är som melon men smaken som gurka , kärnhuset ser ut som en melons och den har kärnor som melon . Däremot är den inte söt .
Jag skalade den och skar den i stavar och åt dem naturella den här gången .
Roligt att prova nya saker !
Alla skålarna kom tomma tillbaka , det tyder på att gästerna tyckte det var gott .
Just nu tar vi det ganska lugnt här. Inga planerade saker utan tar bara dagen som den kommer. Jag har sett en stor förändring i det här landet sedan den första gången jag var här för ca tjugo år sedan. Då , var jag ensam ”gringa” på gatorna. Folk vände sig om och kommenterade mina blå ögon vart jag än gick. Priset höjdes med en gång så fort de fick se mig….
Idag … är det helt annorlunda. Här finns människor från alla världens hörn. Överallt , ser du människor som inte kommer från Latinamerika och Peru. Turismen här har vuxit enormt, mycket på grund av deras gastronomi som är känd som en av världens bästa, och det med rätta. Backpackers som åker runt i Sydamerika och sen folk från USA, och Europa som kommer för att se Machu Picchu. Sen har ju detta land så fantastiskt mycket att se…..och jag är långt ifrån färdig med att utforska det här landet än. Dock ser jag mig inte riktigt som en turist i det här sammanhanget. Turister beter sig på ett speciellt sätt, letar efter speciella saker, går runt och tittar på sevärdheter, medan jag gör ungefär tvärtom. Jag försöker att hitta det genuina, det normala, det inhemska och äkta peruanska. Det är det som fascinerar mig. Inte det där som drar besökare, det som lockar turisterna….
Oftast är det som man visar upp för turisterna en välputsad fasad, som i och för sig kan ha sitt värde i att se, men det är inte där du lär känna kulturen och landet. På gatan, eller på marknaden, ute på landsbygden, där finns livet…..som det är för gemene man. Slit och hårt arbete, om man har nåt, det vill säga, från morgon till kväll, för en lön som är en bråkdel av det vi har…Om jag inte är helt fel ute så är en minimilön i Peru ca 900 soles, dvs 2520 kr. Det blir du inte rik på! Här är dessutom ingenting gratis, varken skola , försäkring eller sjukvård. Däremot vet de hur man ordnar enkla jobb….men det skulle bli en hel avhandling så den utläggningen hoppar vi den här gången.
Jag har det väl förspänt…. jag kan språket. Jag kan kommunicera med människorna här, för här är engelskan väldigt dålig, än så länge. Man ser dock att dagens unga föräldrar lägger mer vikt vid att deras barn ska lära sig engelska nu och man ser även en större medvetenhet om miljön och omvärlden . På bara tjugo år har landet utvecklats positivt, men det finns mycket kvar att göra. Till och med här ger man inte längre bort plastpåsar när du handlar från och med den 1 augusti. Du får ha med dig en egen !
Men nu till det bloggen egentligen handlar om,…. mat! Vad vore väl ett inlägg om inte det fanns nåt ätbart i det. Jag har hittat en ny bekantskap….Kiwicha. Ett frö , som tillhör amarantfamiljen, eller rävsvans och jag tror mig ha sett detta i affären hemma. Dock inte på det sättet de säljer den här, puffat. Kiwicha, som förövrigt är quechua, ett indianspråk här i Peru, kallas även för Incavete, eftersom det ursprungligen kommer härifrån Peru, men det är inte ett sädesslag utan tillhör faktiskt familjen spenat! Kiwicha är glutenfritt och har ett riktigt högt proteinvärde och en massa andra bra egenskaper. Det ska bli riktigt kul att prova den här. Här använder man det till att strö på yogurten som flingor eller bakar små kex och kakor. Jag packar ner en påse i resväskan för framtida behov.
Ett annat tips i sommarvärmen där hemma är en sak som jag åt idag faktiskt. Enkelt, gott och smidigt att ta med sig till stranden. Har du dessutom kyckling över från gårdagen är detta perfekt! Ta och noppa sönder färdigstekt kyckling och lägg i en skål, Blanda i en näve pekannötter, en näve russin och en rejäl näve babyspenat. Blanda allt tillsammans med en klick majonnäs. Vill du ha en lite lättare variant tar du hälften majonnäs och hälften turkisk yoghurt. Salta och peppra och fyll sedan ett pitabröd med fyllningen. Läckert, gott och fräscht. Några knapriga chips till skadar inte.
PEPP- Pita, Espinacha,Pekan, Pollo
När jag var på marknaden sist fick jag för mig att jag skulle köpa lite färska räkor och göra lite nudlar till lunch. Jag gick runt och tittade på marknaden för att se vad mer jag skulle stoppa i mina nudlar och fastnade för lite färska böngroddar och ananas.
Till smaksättning , hittade jag ostronsås och tamarindsås som tillsammans med vitlök fick bli det som höll ihop rätten. I kylskåpet hemma hade jag lök, aji amarillo och lite andra grönsaker som också fick va med på ett hörn.
Jag började med att lägga räkorna i salt och vitlök en stund och kokte upp vatten att förbereda nudlarna med. Det räcker att låta nudlarna ligga i det varma vattnet i ca fem minuter så kan du låta dem gå färdigt i stekpannan tillsammans med såsen sen.
Jag hettade upp stekpannan och la i lite olja, och räkorna fick hoppa ner. De ändrar strax färg till rosa och då hällde jag i grönsakerna och ananasen , utom böngroddarna. Två minuter i stekpannan är allt det behöver, du vill fortfarande ha kvar tuggmotståndet i grönsakerna . Häll i ostronsås, och tamarindsåsen och salta och peppra eventuellt ytterligare. Plocka upp nudlarna ur det varma vattnet och blanda i dem i stekpannan så att såsen täcker dem. rör runt lite och späd ev med en skvätt vatten. Låt koka någon minut och vänd till sist , precis innan servering ner de färska böngroddarna i nudlarna och lägg upp och njut! Lunch på mindre än tio minuter! Bon Appetit!
Och för er som undrar …..vad gör jag med resten av flaskan med ostronsås? Till er vill jag bara säga att här i Peru finns det flaskor av alla olika storlekar. Den jag köpte var den minsta och den använde jag hela flaskan, den innehöll en knapp dl ostonsås. Hemma däremot finns den stora flaskan…. den är bra att ha till många asiatiska rätter. Inga rester här inte.
På marknaden trängs både det ena och det andra. Det är en salig blandning. Mellan frukt-och grönt-ståndet kanske det finns nån som säljer garn, jämte slaktaren som säljer komage, finns en järnhandel som säljer allt från avloppsrör till verktyg. Mitt emot fiskhandlaren, huserar en skräddare och emellan åt poppar det upp ett stånd som säljer örter och naturmedicin. Mitt ibland detta har du serveringar där folk sitter på färgglada plastpallar och äter frukost, lunch eller middag, det spelar ingen roll här…. man kan äta vilken mat som helst, när som helst. Stånden är fyllda till bristningsgränsen med allt möjligt. Det finns inte en cm av utrymmet som inte utnyttjas. Här ovan ser ni handgjorda träsaker, bland annat till köket. Hantverk som givetvis får följa med hem i resväskan. Den äldre kvinnan på den undre bilden till höger, stannade till framför mig och höll ut sin hand och bad om en slant så hon kunde köpa nåt att äta, ….det fick hon…
En sak som verkligen är utmärkande för Peru är alla dessa gatuförsäljare. Försök har gjorts av tidigare styrande i landet att förbjuda detta, men det går inte, och man bör inte ens försöka tycker jag , för det är en del av Peru. I varje gathörn , på olika tider, med olika varor att sälja står de. Dag ut och dag in. I alla väder! Det är deras liv! En säljer emoliente eller frukt och juice, en annan snacks, en tredje bakverk och empanadas, nummer fyra säljer kokta vaktelägg när rusningstrafiken börjar på eftermiddagen och magen börjar kurra innan du kommer hem. Nästa försäljare choklad och kaffe på termos och kanske en mjuk kaka, och så klart de som säljer hantverk.
ALLT går att sälja på gatan. Och folk köper…… När bussresan till jobbet på morgonen börjar kl halv 5 för att du ska hinna till jobbet kl 9 då får man äta en frukost på stående fot från gatan. Eller när tillbakaresan till hemmet långt utanför stan tar tre timmar och kl är 18 ….då behövs det nåt i magen på vägen i bussen. Eller när din arbetsdag har en fyratimmars paus i mitten och du inte kan åka fram och tillbaka för resvägen är för lång….och plånboken för tom för att sätta sig på en restaurang eller kafé, då är det bra att kunna ta med sig sin mat ut i parken , äta och sen kanske blunda en stund efter maten. Att vara gatuförsäljare i Peru är att underlätta för många andra och samtidigt tjäna till sitt eget uppehälle. På återseende snart…..
Felices fiestas patrias!! Idag är det Perus nationaldag, 28 juli. Överallt syns flaggor och banderoller och rosetter i rött och vitt. Folk är ute på gatorna och presidenten talar till nationen. Imorgon är det den stora militärparaden. Det är fest, i flera dagar. Folk har haft ledigt sedan i fredags och många är lediga även på måndag. Skolorna har två veckors ledighet också. Que viva Peru!!
Det var några dagar sedan jag skrev här nu …. Har väl egentligen inte gjort så mycket förutom att ta det lugnt och vara här i huvudstaden. Tagit dagen som den kommer. Varit ute och gått, handlat lite på marknaden och ätit gott…. som man ska när man har semester. Jag har också passat på att laga lite mat hemma . Ibland blir man lite trött på att bara äta ute , även om det är hur gott som helst , så finns det inget bättre än hemlagat . Bara att gå till marknaden på morgonen och köpa ingredienserna till dagens lunch är en lyx.
Som sagt så är mitt kök här inte av den bästa sorten…En kokplatta med två plattor, ett par kastruller och en stekpanna, det är typ allt som finns, jo och så en riskokare också…. Visste ni att man kan använda riskokaren till annat än att koka ris? Igår gjorde jag en chilicano, dvs en fisksoppa till min man , i just riskokaren. En chilicano är en klar fisksoppa, väldigt enkel och där smaken av fisk får stå i framkant. Den innehåller väldigt lite. En hel fisk av valfri sort, vatten , salt, vitlök, ev lite lite grönsaker som typ selleri, och sen ganska mycket koriander. Låt den koka, i inte för mycket vatten , utan sparsamt tills fisken är färdig. Häll upp med spad och servera med kokt maduro, dvs mogen matbanan och en citronklyfta. Det är nog min mans absoluta favoriträtt…. tror han skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll. Just den här bilden kommer från en restaurang , men han ville ha det dagen efter också , men då glömde jag fota …
Jag hade köpt en grönsak som jag gillar på marknaden . Olluco heter den. Det är en sort potatisväxt men smaken liknar mer en morot. Den är inte lika stärkelserik som potatis. Den stekte jag tillsammans med lök och sedan gjorde jag en god grönsallad med krämig avokado, rödlök , tomat och svarta oliver och så stekte jag en milanesa de pollo. Milanesa de pollo är ett panerat kycklingbröst. En enkel god och väldigt hälsosam måltid utan massa krusiduller.
Idag har vi varit inne i centrum av Lima, men en stor del av centrum var avspärrat idag på grund av presidentens tal till nationen och hans promenad mellan olika byggnader i centrum. Det innebär att det på gatorna finns kravallstaket och poliser i massor. Vi promenerade en stund där i centrum tills vi blev hungriga och gick in på en kinarestaurang för att äta lunch. Jag tror att jag har talat om detta förr men kinamaten här är inte som annan kinamat. Den har blivit en del av den peruanska matkulturen för den har genom fusion med de lokala matkulturerna utvecklats till nåt helt annat. Asiaterna här använder sig av peruanska råvaror och gör sina egna tolkningar av kinesiska recept. Ofta en blandning av peruanska recept och kinesiska. Och den blandningen är en riktigt bra kombination. Här är det nästan alltid soppa till förrätt, så även på kinaresturangen och då en sopa wonton, med nudlar kyckling och wonton.
sopa wonton
Om vi hemma i Sverige beställer räkor så är den ofta sötsur sås till eller kanske schesuen, men här är det mycket frukt, som ananas eller persika och tamarind. Såsen har inte den karaktäristiska sötsura smaken utan är bara söt. Vid sidan serveras dock limeklyftor och chili. Den röda färgen kommer från tamarinden. Tamarind är en frukt som ser ut som en brun ärtskida . Inuti finns ett brun sötsyrligt klet och några kärnor. Den kan man få tag på i asiatiska butiker även i Sverige , dock inte vad jag har hittat i färsk form som ärtskida. I Sverige serveras allt med vitt ris, dock inte här , utan med arroz chaufa.
När det är fest i Peru så finns det ett säkert kort för festen och det är Panettone och choklad. Varje familj idag som har möjlighet att fira den här dagen är jag ganska säker på att de gör det med en kopp varm choklad och Panettone. Jag tjuvstartade lite, jag tog den igår istället, men Panettone kan man äta när som helst så varför vänta.
Har man tur blir man bjuden på äkta choklad, dvs 100% kakao. Den kakaon måste kokas en stund i vatten annars gör den dig dålig i magen, sedan tillsätter du socker och mjölk. Chokladen har en djup smak av choklad men den är samtidigt väldigt söt. Peruaner gillar söta saker. Den kan också kännas lite fet. Det beror dels på mjölken som inte är som vanlig svensk mjölk utan evaporerad, och dels på själva kakaon som i sig är fet.
Tanta, Gaston Acurios resturang
Härom kvällen var vi på en av Gaston Acurios resturanger i närheten. Han har flera, men den här kedjan finns på flera ställen. Var ju bara tvungen att prova i verkligheten de recept som jag har köpt i de båda kokböckerna BRAVAZO!
Om alla recepten är lika goda som den här, ja då har jag att göra med att laga alla de godsakerna han beskriver i sina böcker. Här får jag be om fortsättning följer…..
På snart återseende… jag vet att jag har lite mer att berätta men jag får hålla er lite på sträckbänken … kan inte trötta ut er med allt på en dag. Nästa gång ska ni få bekanta er med lite annorlunda ingredienser och vackert hantverk.
I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )
I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.
Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker
…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.
Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.
Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.
Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt.
Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar
hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din
egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.
Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.
Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .
Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….
Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.
Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .
Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.
Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.
Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.
Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.
Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!
Jag befinner mig i Lima Peru , just för tillfället i alla fall. Kom igår kväll till en grå och mulen, nästan lite duggregnande stad full av liv och rörelse. En stad där trafiken aldrig tystnar men minskar något framåt småtimmarna. En stad där den viktigaste utrustningen du har på bilen är tutan och bromsen. I trafiken är det djungels lag som gäller. Var på din vakt! Här stannar inga bilar för att du ska över övergångsstället.
Vi installerade oss i den hyrda lägenheten i stadsdelen Magdalena. Där kommer vi att utgå från under de veckor vi är här. I huset intill finns ett bageri, så till frukost gick jag ner och köpte färskt bröd och eftersom det var helg så stod den lilla tanten där också utanför på gatan och sålde tamales. De kunde jag ju inte motstå. Det fick allt bli en tamal de pollo- kyckling-tamal till frukost.
I kylen hittade jag också en perfekt avokado. Peru är en av de stora producenterna av avokado och de är bara så goda . Alldeles prefekta!I kylen låg också en papaya, men den får vi vänta med till imorgon och så låg där tuna. Tuna är en kaktusfrukt. Den finns i många olika färger. Ibland kallas den pijaya, hemma brukar man se en rosa variant , den brukar gå under namnet drakfrukt. Tuna öppnar man genom att dela den och sedan gröper man ut den med sked. Den har ett vitt, nästan genomskinligt fruktkött, med många små svarta prickar. Smaken är mild och söt. Det knastrar lite mellan tänderna på grund av de svarta små fröna, men det är bara angenämt.
Efter frukost drog vi ut på stan för att köpa vatten…Man dricker inte kranvattnet här. Det är nåt som vi i Sverige ska vara otroligt stolta över att vi har så gott vatten och att man kan dricka det direkt ur kranen. Hemma tar man det för givet men när man är utomlands förstår man hur bra man har det.
Efter att ha lämnat av vattnet hemma så tog vi oss ut på stan igen. På vägen körde vi förbi D’ANAFRIO , en fabrik där de gör den mest kända panettonen i Peru. Panettone är ju från början en italiensk jästkaka med mycket konfiterad frukt, men har blivit väldigt populär i Peru. Den äts framför allt vid jul men även andra tillfällen. Det är ju aldrig fel att äta panettone.
D’ANAFRIOs fabrik Lima Peru
Lunchen fick avnjutas mitt i vimlet i centrala Lima och , kunde ju inte varit mer peruansk än så , för det fick ju bli en ceviche. Även om denna var en mediumceviche så ska jag erkänna att de hade i alla fall inte bara gått förbi med chilin…. det brände rejält både på läppar och i halsen, men det var gott!
Lite senare på kvällen när alla ärendena var uträttade , resan till Tarapoto var inköpt och vi var hemma i lägenheten igen , då kom den ….marsvinsleveransen! Speciellt till oss. Inte levande , utan tillagade, färdiga att äta. Det och en hel del andra godsaker , som rosquitas , som är ringar av yuca, lite som hårda bagels , fast mindre. Man äter de som typ skorpor. Nåt att knapra på. Smakar egentligen inte mycket , det är mer känslan när man äter dem som lockar .
gatuförsäljare Lima , Peru
På morgonen när vi gick ut stod som vanligt gatuförsäljaren i hörnet och sålde emoliente,en dryck av olika örter och växter. På kvällen när vi gick ut igen hade en annan gatuförsäljare tagit över platsen. Den här gången såldes det anticuchos de corazon. Det är bland annat det här som gör Peru till vad det är. Dessa människor som tar den kunskap och förmåga de har och omvandlar den till nåt bra. Kan du laga mat… ja då finns det möjlighet att sälja, är du bra på att skriva på maskin… ja då kan du sälja den tjänsten. Uppfinningsrikedomen bland småföretagare är oändlig och den som har förmågan och drivet behöver inte gå sysslolös. Det är bara till att sätta igång om du har ett startkapital.
Nu har klockan blivit mycket och imorgon är en annan dag. Nu ska jag försöka att ladda upp det här inlägget på ett mycket svajigt wifi så håll tummarna för att det går. Over and out från Lima för den här gången.
Livsmedelsverket har i dagarna kommit ut med en ordbok på svinniska. Ha du kollat in den och lärt dig de nya orden! Om inte så gör det här och nu… Ord som är väldigt bra att ha och kunna…
Leche de tigre , eller tigermjölk som det skulle bli om du översatte ordagrant är marinaden du får när du gör ceviche. Ceviche är den kanske mest kända maträtten från mitt älskade Peru, det är väl det närmaste du kan komma till nationalrätt. Ceviche , för er som inte vet vad det är , är citrongravad fisk och skaldjur. Det äts tillsammans med camote eller sötpotatis, choclo, dvs en speciell sort vit majs med jättestora korn, sallad eller sjögräs och alger, och gärna lite rostad majs. I Peru finns det restauranger som specialiserar sig på att bara göra ceviche. Det finns hur många olika sorter som helst och varje peruan har nog sin egen favorit.
Leche de tigre som är citronsaften som fisken gravas i , säljs även separat, som en aptitretare eller coctail/shot. Den smakar mycket så jag rekommenderar den bara till de modiga. Het , salt, syrlig, och med smak av hav och komplexa smaker , ger den dig en kick när du dricker den. Det är dock inget för den vekmagade . Hettan från både chili och ingefära och vitlök, river tillsammans med citron/limesmaken i halsen hela vägen ner till magen. Den dödar nog både en och två bakterier på väg ner så en leche de tigre kan nog vara på sin plats om man vill hålla tillbaka förkylningen.
Idag tog längtan efter Peru överhanden, kanske för att jag vet att jag snart kommer åka tillbaka dit , faktiskt redan till sommaren. När längtan blir för stark brukar jag laga peruansk mat, det hjälper faktiskt lite . Idag blev det en ceviche mixto. Jag använde mig av sej, och skaldjursmix, bestående av calamares, bläckfisk och crabfish. Fisken/skaldjuren jag använder har varit frysta eftersom det dödar eventuella parasiter i fisken.
Jag börjar med att pressa citroner/lime. I vissa recept står det lime, i andra citron. Saken är den att citronerna i Peru är lite av ett mellanting mellan citron och lime. De är inte lika syrliga som våra citroner här, så ett exakt alternativ finns inte. Använd gärna en blandning av lime och citron om du kan. Det går bra med vilken som. Du behöver beräkna citronsaften utefter hur mycket fisk du ska använda. Saften ska täcka fisken.
Häll den nypressade citronsaften i mixern. Det är viktigt att använda sig av färsk citronsaft, inte den på flaska! Skala en bit ingefära och dela och lägg i tillsammans med en klyfta vitlök, en chili, med bra smak, det ska var styrka i den. Lägg även i en stjälk blekselleri och lite fisk, ett par msk bara. Salta. Kör tills allt är en marinad.
Skär fisken i kuber eller strimlor , jag föredrar strimlor och lägg i den i en glasskål, salta även fisken. Slå på citronmarinaden och rör om. Låt stå och under tiden hackar du ytterligare en till två stjälkar blekselleri, och skär minst två rödlökar i plymer, väldigt tunnt. Använd gärna mandolin.
Till fisken tillsätter du nu hackad koriander, minst en kruka och vänd även ner den hackade bleksellerin. Rödlöken i plymer lägger du i ett durkslag och saltar rikligt på den samtidigt som du kramar den . Då känner du att den släpper ifrån sig sin saft och sedan sköljer du av den under rinnande kallt vatten och låter den rinna av. Detta gör du för att ta bort den stickande löksmaken. Jag föredrar att ha kvar crunchet i löken så därför blandar jag inte ner den i cevichen utan lägger på den precis innan servering.
Efter ca en halv timme i marinaden tycker jag att fisken är färdig. Vissa låter den inte ligga länge alls, utan den serveras direkt efter att du blandar , men jag vill att den ska få bli lite fast. Du ser på fisken när den börjar vitna, då är det dags att servera och äta dagens dos av c-vitamin och omega-tre. Och jag , jag drömmer mig bort till varmare breddgrader och mitt eget lilla paradis på jorden , nämligen Peru.
”Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Matsmart”
Idag , 9 mars är det tomatsåsens dag! Tomatsås är mycket användbart. Det finns så mycket gott som du kan göra med tomatsås. Allt från en enkel tomatsås till din favoritpasta till en krämig lasagne eller varför inte kebab i tomatsås eller en god kycklinggryta . Tomat innehåller mycket nyttigheter och är en bärare av umami , men för att umamin ska framträda behöver den omsorg och tid . En god tomatsås görs inte på en tio minuter, den behöver koka ihop sig betydligt längre tid.
Man behöver egentligen inte så mycket ingredienser för att göra en god tomatsås. Tomater är ju självklart , utöver det, lite örter, lök eller vitlök … tid och omsorg och så har du en god tomatsås. Låt den puttra minst en halvtimme för att få fram umamin , smaka av med salt och peppar och en nypa socker för att balansera syran i tomaten om det behövs. Några hackade oliver eller några ansjovisfiléer kan ge dig en annan dimension på din pastasås, och du behöver inte oroa dig , det smakar inte fisk….
”>Här kan du köpa tomater och mycket annat till riktigt bra pris.
Tomater är något man alltid borde ha hemma i skafferiet, och kanske även i kylskåpet om det är säsong . Just nu smakar de färska tomaterna inte jättemycket det kan vara lika gott att använda andra alternativ istället, som konserverade, passerade eller soltorkade tomater i din matlagning. Varför inte klicka in på länken och fylla på ditt förråd idag?
Äter du tomatsås idag ? Kommentera gärna och lägg upp en bild på din tomatsås.
Jaaaaa, fettisdagen är här. Länge leve semlan! Semlor kan avnjutas på många olika sätt och i många olika former men originalet är ju ändå alltid godast. Men många är de som av en eller annan anledning inte kan eller vill äta mandelmassa, då har jag en riktigt bra ersättning som verkligen smakar som semlor ska smaka. En mandelmassa utan mandel 2.0. Jag har tidigare skrivit om mandelmassa gjord på solrosfrö istället för mandel , men här är ytterligare en variant som verkligen har blivit min favorit.
Ta en kopp vanlig grädde och häll i en kastrull. Tillsätt sedan en knapp kopp full med vanligt vetemjöl och sätt på plattan och rör tills det har blivit en riktigt tjock redning. Det är viktigt att du rör hela tiden . Låt detta svalna. När det är svalnat så tar du florsocker och blandar i tills du får den konsistens som du önskar. Det blir ungefär 1-2 koppar florsocker. Nu är din ”mandelmassa” färdig! Den har den gryniga konsistensen och sötman som vanlig mandelmassa har och den är nästan lite godare än vanlig mandelmassa. Nu är det bara till att vispa grädde och fylla dina bullar med ”mandelmassa ” och spritsa på grädde. Sedan pudra lite florsocker på toppen.
Har du inte tid att baka egna kan man alltid ta vägen om bageriet hem, eller varför inte baka en semlekladdkaka , eller en våffelsemla? I Östersund finns den annan variant av semla. Där blandar man tydligen mandelmassan med grädden och spritsar på . Det är en intressant variant som borde prövas.
Med eller utan varm mjölk … eller bara med en kopp kaffe…. semlor är goda och underbara. Ta en semla till vet ja’!
Konsistensen är som melon men smaken som gurka , kärnhuset ser ut som en melons och den har kärnor som melon . Däremot är den inte söt .
Jag skalade den och skar den i stavar och åt dem naturella den här gången .
Roligt att prova nya saker !
Det äts tillsammans med camote eller sötpotatis, choclo, dvs en speciell sort vit majs med jättestora korn, sallad eller sjögräs och alger, och gärna lite rostad majs. I Peru finns det restauranger som specialiserar sig på att bara göra ceviche. Det finns hur många olika sorter som helst och varje peruan har nog sin egen favorit.
Den smakar mycket så jag rekommenderar den bara till de modiga. Het , salt, syrlig, och med smak av hav och komplexa smaker , ger den dig en kick när du dricker den. Det är dock inget för den vekmagade . Hettan från både chili och ingefära och vitlök, river tillsammans med citron/limesmaken i halsen hela vägen ner till magen. Den dödar nog både en och två bakterier på väg ner så en leche de tigre kan nog vara på sin plats om man vill hålla tillbaka förkylningen.
Rödlöken i plymer lägger du i ett durkslag och saltar rikligt på den samtidigt som du kramar den . Då känner du att den släpper ifrån sig sin saft och sedan sköljer du av den under rinnande kallt vatten och låter den rinna av. Detta gör du för att ta bort den stickande löksmaken. Jag föredrar att ha kvar crunchet i löken så därför blandar jag inte ner den i cevichen utan lägger på den precis innan servering.
Och jag , jag drömmer mig bort till varmare breddgrader och mitt eget lilla paradis på jorden , nämligen Peru.
