Älskade köttbulle

Köttbullar är nog en av de mest älskade svenska rätterna. Vem blir inte glad av köttbullar, sås , potatis och lingonsylt? Eller stuvade makaroner och köttbullar? Det sistnämnda kanske är en av de maträtterna som lagas allra flest gånger under ett år i vårt avlånga land. Men köttbullar kan faktiskt vara så mycket mer. De kan faktiskt ta med dig ut på en resa runt jorden om du bara vill och vågar. Hur? Jo, själva fenomenet små bollar av malet kött finns i de flesta kök i någon form, dvs att om du använder andra kryddor, kanske annan köttfärs eller bara byter ut lite ingredienser kan köttbullarna ta med dig ut på en smakresa ut i världen.

De flesta av oss har ett recept på köttbullar som man gillar och som fungerar. Använd då detta recept men gör lite ändringar. Men först några små tips och tricks för att lyckas med köttbullarna.

För att köttbullarna ska hålla ihop är det viktigt att det finns bindemedel. Man kan använda flera olika sorters bindemedel, det vanligaste kanske är ströbröd och vatten. Men ströbrödet kan bytas ut mot många saker, tex mjöl, potatismjöl eller maizena, havregryn eller bara vanligt bröd. Det mesta som innehåller stärkelse kan du använda. Ja till och med potatis, ris och pasta. En del gillar att ha ett ägg i smeten andra föredrar en skvätt grädde. huvudsaken är att det tillsätts lite vätska av något slag som stärkelsen kan binda och behålla i köttbullen för att inte den ska bli torr.

Apropå torra köttbullar. Vi har väl alla nån gång fått köttbullarna riktigt torra och tråkiga. Undvik det genom dels använda en del fetare färs, kanske fläskfärs eller se till att du har mer av stärkelse och tillsätt mer vätska som kan bindas i bullen. Inte så att smeten blir lösare utan man får då öka både vätskan och tex ströbrödet.

Lök i köttbullarna är en vattendelare. Jag gillar och använder det, men det är viktigt att inte bitarna är för stora. Ska man ha lök i kan man finhacka den eller riva den på rivjärnet, och ännu hellre om man vill ha en inte så rå smak steka den först innan man blandar den i smeten. Ett annat alternativ är att använda sig av lökpulver.

Hur får man in smak i köttbullarna? Krydda ordentligt. Snåla inte . Häll gärna i kryddorna i ströbrödsblandningen innan köttfärsen . Använd gärna buljong, antingen pulver eller tärning som du kan lösa upp i vätskan du har i köttbullesmeten. Smaka på smeten! ( om du inte vill smaka på rå färs får du steka ett smakprov ). Vilka kryddor du använder beror på vart du vill att köttbullarna ska komma ifrån.

Låt gärna smeten stå en stund efter att du blandat den färdig så att smakerna kan sätta sig .

Rulla bullar och ställ in i kylen en stund så att de håller formen. Stek i varm stekpanna tills de fått färg runt om . Använd både smör och olja. Skaka gärna stekpannan så att bullarna rullar runt i smöret och samtidigt steks. Flytta dem sedan när de har fått färg runt om till en ugnsfast form och låt dem gå färdigt i ugnen. De är färdiga när innertemperaturen är 75-80 grader.

Ett annat knep är att låta dem glida ner i kokande buljongvatten innan de hamnar i stekpannan. Just för att de ska hålla formen . Vi pratar om någon minut så att ytan hinner bli fast. Andra föredrar att steka dem helt i ugnen på en plåt.

Ett knep för att göra köttbullarna lite mer klimatsmarta är att mixa bönor utan spad och blanda i smeten . En bra tumregel är en del bönor, två delar köttfärs. Då kan man behöva justera mängden ströbröd en aning så att konsistensen på smeten blir den samma som vanligt.

Nu tar vi köttbullarna ut på resa….. om du har riven ingefära, vitlök, koriander och chili i smeten så kommer du till asien. Glasera dem till sist med lite ketjap manis , som är en söt sojasås, och servera dem med glasnudlar och hackad salladslök och dröm dig bort till asien. Varför inte lite kimchi eller en Asiatisk blomkålssallad till.

För att åka till medelhavet gör du en riktigt god tomatsås med mycket olivolja, lök, tomater, vitlök, paprika, och oliver och kanske lite kapris, basilika eller oregano och salt och svartpeppar. Och så inte att förglömma en liten gnutta socker….. låt det koka en bra stund, det är då du får fram umamismaken från tomatsåsen. Låt köttbullarna koka med den sista kvarten så blir de mjuka och goda och alldeles fulla med smak. Servera med nykokt spagetti, precis som Lady och Lufsen vill ha det….. mamma mia…. den godaste spagetti en la stada och massa frikadelli……

På andra sidan medelhavet ligger Marocko och arabvärlden…. en liten ändring av smakerna kan få dig att hamna rakt in i en marockansk marknad…..använd endast nötfärs och eller lamm i bullarna, vitlök och massor av persilja, svartpeppar, spiskummin och paprikapulver. Rulla bullarna men gör dem lite avlånga och lite större. Lägg dem i en ugnsfast form och slå på en paket med krossade tomater och strö över rikligt med persilja , salta och peppra. In i ugnen på 175 grader i ca 45 -60 min. Servera bullarna med ett arabiskt ris Tillbehör till Kalle kalkon, ris på arabisk vis eller stoppa dem i ett varmt pitabröd tillsammans med lite rå lök och dina favoritgrönsaker.

Eller varför inte titta österut… mot Rumänien, Polen, Ungern…..då gör vi återigen en helt vanlig köttbulle som vi bryner runt om, men sedan lägger i en gryta tillsammans med en burk ajvar och en rejäl näve surkål och paprika i olika färger i bitar. Där får köttbullarna koka färdigt. Servera med ev potatis, Gnocchi, eller potatispasta eller ett gott surdegsbröd typ levain som en gryta.

Tänk vad köttbullar kan smaka så olika ……! Det känns nästan lite insnöat att bara äta dem som de är.

Tepache, ytterligare ett experiment

Den här tiden på året är superbra för fermentering . Det är varmt och fuktigt och det är inte för inte som månaden kallas rötmånad . Fermentering är ju en sorts röta. En kontrollerad form av röta . Tepache är från Mexiko och är en fermenterad dryck gjord på ananas . Som en sorts ungt ananasvin/öl.

Det än här tekniken kan användas på egentligen vilken frukt/bär/örter och kryddor som helst så om du gillar detta varför inte prova dig fram till just din favorit .

Tepache innehåller inte många ingredienser. Egentligen bara tre nödvändiga . Vatten , socker, och ananas. Om du önskar kan du tillsätta två kryddnejlikor och en bit kanel . Jag använde mig av råsocker , men du kan använda vitt, rörsocker , farinsocker , panela, etc. Vilken sockerart du använder påverkar den slutliga smaken så prova dig fram . Mitt experiment blir med panela , ett mörkt socker , lite likt muscovadosocker.

Till en ananas behövs två liter vatten och 2,5 dl socker , två nejlikor och en kanelstång . En stor och rymlig glasburk ( du ska kunna röra runt utan att det skvätter ut ), en träslev . Undvik att använda saker av metall.

Börja med att dela upp vattnet och värm upp hälften och lös upp sockret och lägg i kryddorna . Det behöver inte koka men tillräckligt för att lösa sockret . Låt det sedan svalna till rumstemperatur. Mitt sockervatten är mörkt på grund av sockret jag använt . Beroende på vad du använder för socker kan färgen ändras .

Medan du väntar på att det ska svalna kan du skära ananasen . Det du använder på ananasen är faktiskt skalet och mitten . Resten av ananasen kan du med gott samvete äta upp och mumsa i dig . Skär bort skalet med lite marginal så att det kommer med lite fruktkött .

När sockervattnet svalnat något kan du använda resten av vattnet att hjälpa det på traven att svalna och när det är lagom svalt häller du allt över ananasen och rör om . Det är viktigt att inte hälla på det för varmt för då tar man död på de goda bakterierna som ska sköta fermenteringsprocessen . Fingervarmt som vid bakning är en bra maxgräns för hur varmt det kan vara dvs 37 grader.

Tepache

Lägg nu en ren handduk över skålen och sätt på ett gummiband , efter att du har rört om i skålen . Låt den stå i rumstemperatur men inte i direkt solljus . Jag satte in min i skåpet där jag också har min kombucha på jäsning .

Varje dag ska du nu röra om i skålen . Du kommer att se att det börjar jäsa och bildas bubblor och skum efter några dagar , beroende på hur varmt det är . Det doftar också av jäst frukt. På fjärde dagen är den troligtvis på sin topp vad gäller jäsning . Det kommer vara skum och bubblor i hela skålen och nu är den färdig . Sila av och njut , eller låt den jäsa på flaska ytterligare en dag för en mindre söt smak och mer alkohol . Se då till att ha flaska med patentkork . Risken är annars att det exploderar .

När jag ändå var uppe i skåpet och tittade kan jag passa på att visa er min lilla Scoby som flyter omkring i kombuchaburken . Han har växt ! Kolla så fin han är .

Scoby
Scoby i kombucha

Fortsättning följer …. om ett par dar får vi prova på resultatet av Tepache experimentet. Hasta pronto!!

Hallå där igen . Nu har det gått fyra dar och min Tepache har jäst. Den är nu i sin topp i jäsprocessen och det är nu dags att avsluta . Som ni ser här på bilden nedan är det fullt med bubblor på ytan .

Det är nu dags att fylla det på flaskor och smaka . Smaken är subtil ananas och inte direkt söt. Fermenteringen känns , och den har en lätt kittling på tungan .

Ett mycket enkelt sätt att göra fermenterad dryck . Testa och se !

Chupe de cangrejos

Chupar betyder suga, slicka på fingrarna på spanska . Cangrejo är krabba … chupe de cangrejo är en matig soppa med hel krabba . Den innehåller ris och majs och är en riktigt mättande maträtt. Det är med all rätt som maträtten heter det den heter för det blir lite kladdiga fingrar men det är det värt . Det är en av mina absoluta favoriträtter. Man skulle kunna döpa om den till fingerslickarsoppa med krabba på svenska men det blir ändå inte rättvist översatt.

För att göra soppan till två portioner behöver du :

  • En krabba (kokt)
  • En gul lök
  • En vitlöksklyfta
  • En bit stjälkselleri
  • En tomat
  • En halv aji amarillo ( eller en halv orange paprika och en liten röd chili)
  • Aji panca eller Paprikapulver
  • Olja
  • Kokt ris ca 1,5 dl
  • Majs en liten burk
  • Huacatay eller oregano
  • Ett ägg
  • 1/2 dl evaporerad mjölk ( osötad) eller grädde
  • Fiskbuljong 7 dl

Börja med att hacka grönsakerna fint och fräs sedan lök och vitlök i olja tills löken blivit genomskinlig

Tillsätt sedan aji amarillo , tomat och selleri och låt det fräsa en stund till med lite salt och paprikapulver . Slå sedan på buljongen .

Lägg i majs och ris och huacatay eller oregano . Låt koka en stund, ca 10 minuter . Huacatay kan vara väldigt svårt att hitta här i Sverige , då är oregano ett alternativ. Huacatay är mexikansk tagetes, den säljs som frö men de frö jag köpte grodde inte . Jag hade däremot tagit med mig hem från Peru och hade huacatay i frysen .

Under tiden dela krabban och låt den sedan få åka ner i soppan . Min krabba var redan kokt men om du använder okokt krabba kan du lägga i den direkt efter buljongen och låta den koka med de tio minuterna . Då kan det vara svårt att dela den innan utan det får du göra vid servering istället .

Nu är soppan strax färdig . Det fattas bara det där lilla extra . Vispa upp ett ägg i en kopp och tillsätt det i en fin stråle medan du rör i soppan

En skvätt evaporerad mjölk eller grädde är pricken över iet. Ett snabbt uppkok och dra sedan bort från plattan . Häll upp soppan . Servera med en citronklyfta och en bit kokt yuca eller cassava. Potatis fungerar också . Välj då en mjölig potatis .

Gör dig sedan redo att hugga in i tallriken med både sked och fingrar och låt din fingerslickarsoppa med krabba smaka . En god värmande matig soppa från Peru , chupe de cangrejo. Provecho!!

Vårprimörer och övning inför glass-säsongen

Våren har kommit på riktigt . Idag är det första maj och ute i trädgårdslandet spirar det som såddes i påskas. Salladen, löken och rädisorna har kommit längst men även potatisen har tittat upp och i växthuset står tomaterna  och växer till sig.  1:a maj är ju som bekant Budapestrullens dag, men idag tänkte jag ge er en annan rulle, nämligen  gammaldags rullrån.

rullrån

Min underbara mormor bakade alltid rullrån. Det är en spröd och alldeles förtrollande god kaka i form av en riktigt tunt rån som man har rullat ihop till en rulle. Kakan kan serveras som den är men den kan också fyllas om man så önskar , men det är absolut inte nödvändigt. Rullrån passar utmärkt till glassen eller bara som de är  och det är helt omöjligt att bara äta en. 

Rullrånen bakas i ett speciellt järn , som kallas rånjärn och det är lite trixigt , dels att veta hur varmt järnet ska vara , men också för att det blir lite kladdigt och söligt eftersom smeten rinner ut på sidorna . Järnet är i gjutjärn och är vackert dekorerat med massor av snirklar och mönster vilket sätter sitt avtryck på kakan. 

Själva smeten är enkel. Bara fyra ingredienser:

  • 50 gram smör
  • 1/2 dl socker
  • 3/4 dl vetemjöl
  • 1 äggvita

Vispa smör och socker vitt och pösigt. Blanda i vetemjöl och sedan 1  lätt uppvispad äggvita. Värm järnet . Det är viktigt att det varken är för varmt eller kallt. Är järnet för hett blir rånet svart och är det för kallt fastnar smeten i järnet och går inte att få loss. Det behövs några rån för att få in rätt temperatur, så räkna med att de första inte blir helt ok.  Det är lite trixigt och söligt. Därför ville jag testköra innan glass-säsongen börjar på riktigt. Ta en knapp matsked av smeten och lägg i mitten på järnet och kläm ihop. Vänta några sekunder och vänd sedan järnet så att andra sidan blir gräddad. Det går fort!

Öppna sedan försiktigt och lossa rånet och rulla det snabbt till en rulle. Här kan man ta hjälp av till exempel ett bryne eller en pinne som man rullar rånet på. Det gäller att vara snabb för om det kallnar för mycket går det sönder.

Utanför i trädgården hittade jag också lite av vårens primörer. Ramslöken hade växt till sig och det var dags att skörda. Ramslök har en smak av vitlök och anses som en delikatess. Jag valde att lägga den i en påse och frysa in för kommande behov ,men man kan även göra andra saker till exempel smaksatt salt. Läs mer här.

En annan vårprimör som man kanske inte ens vet om att man har i sin trädgård är funkia, eller som den också kallas hosta. Knopparna på funkian smakar som sparris och är en riktig delikatess. jag ska erkänna att jag var lite skeptisk innan jag smakade men efter att jag smakat är jag helt såld. Skörda knopparna ca 10-12 cm och ansa och skölj och ta bort de nedersta bladen.  Koka dem i saltat vatten i 2-3 min och lägg på en klick smör. Njut av smaken, som påminner mycket om sparris. Det bästa av allt är att funkian är mer lättodlad än sparris och ger mer skörd. Här kan du läsa mer om du är intresserad. Tycker du om sparris ska du verkligen pröva detta. 

Våren levererar!  Det är en härlig tid i naturen .

Smaka och se ….

Smaka och se …. kanske hittar du en ny favorit. Hur ofta köper du något du aldrig har smakat på innan ? En ny frukt, en ny grönsak, eller helt enkelt nåt som man äter i något land långt borta ….Om man inte vågar prova kan man ju missa den bästa smakupplevelsen och vem vill det ?

Jag är nog lite extrem kanske men jag måste smaka om jag ser nåt nytt . Det finns liksom inget sätt att låta bli . Oftast är det en helt underbar smaksensation . Ibland behöver man göra lite research på hur man kan använda råvaran men det är det värt . Dessutom blir du ju lite mer allmänbildad och har större kunskap om hur du skulle kunna använda råvaran i framtiden . Det är ju trots allt du som bestämmer hur du vill tillaga den .

Att tillaga nåt nytt betyder att du behöver tänka utanför boxen . Ta reda på smak , textur, hur råvaran uppför sig i olika former , såsom kokt, stekt, friterad , eller rå. Ofta har den flera olika användningsområden . Det gäller att inte ge upp och kasta den nya saken vara för att det inte funkar första gången . Fortsätt och prova nya användningsområden . Det gäller även för de råvaror vi redan är vana vid .

Till exempel köttkorv …. den brukar man äta kokt med potatis och senapssås eller pepparrotssås . Om jag då istället tänker utanför boxen så söker jag efter ett nytt användningsområde . Jag tänker stekt och rökt . Den kokta är god det vet jag men nyfikenheten av hur stekt köttkorv smakar tar överhanden och jag tar fram röken och röker korven för att sedan steka den i stekpannan och vips har du fått en helt ny korv.

Nu har jag en utmaning till dig . Denna veckan vill jag att du köper något du aldrig smakat förut . Och använder det i din matlagning . Byt ut riset mot ett annat alternativ eller hitta en ny grönsak eller frukt . Använd det i olika former och upptäck nya smaker . Det är det som matglädje handlar om . Smaka och se ….

Köttkorv på nytt sätt

Det hela började när jag hittade två råa köttkorvar i frysen . Jag hade köpt dem i julas och lagt in dem i frysen och sen glömt av dem lite. Nu tog jag ut dem och lät dem tina medan jag var på jobbet i fredags och när jag kom hem var de färdiga att tillaga. Till saken hör att jag var inte egentligen sugen på kokt korv och vit sås och potatis så jag började tänka i andra banor. Undrade lite smått om det gick och steka dem . Efter lite googlande insåg jag att, jo det gick och steka….. men jag nöjde mig inte med det. Jag plockade fram min rök och tänkte att jag provar att röka de två råa köttkorvarna. Sagt och gjort . De fick sällskap av lite matbanan och även lite torkad chili, ají mirasol, som är ají amarillo som är torkad. Den tänkte jag sedan mixa till flingor och ha som krydda. Lite för att kunna sätta röksmak på maten .

Resultatet ser ni på andra bilden . Det blev två gyllene korvar som jag var tvungen att smaka på. Ner med en bit av den ena i en stekpanna och stek till den lite….Supergod korv. Lagom rökt smak, kryddig men inte stark. En bra smak av kryddpeppar och rök. Det här är ett nytt sätt att äta köttkorv på.

Idag tog jag fram dem ur kylskåpet för nu skulle de tillagas . Jag tog en av korvarna och skar upp den i slantar, skar en gul lök i plymer, delade några små körsbärstomater i kvartar och några champinjoner i skivor. Två salladslökar hackades och en kopp med bönor plockades fram ur kylskåpet.

I stekpannan hällde jag en skvätt olja och började bryna på korven . När den börjat få färg slängde jag i chaminjonerna och efter någon minut fick lök åka ner. Sedan kryddade jag med lite paprikapulver och spiskummin. Saltet hoppade jag över eftersom korven i sig är salt, däremot tog jag en nypa ajinomoto eller glutamat. Sist åkte tomatklyftorna ner tillsammans med bönorna och lite vätska från dem. De fick puttra ett par minuter för att det skulle bli varmt . Till detta serverar jag stekt matbanan eller platain , och stekt camote eller sötpotatis , och hirs.

Rökt köttkorv i ny tappning.

Hirs är ett sädesslag som när du kokar det , blir det lite liknande couscous eller som ersättning istället för ris. Små korn som man även kan koka gröt på . Hirs används ganska mycket i Afrika, och är ett glutenfritt alternativ till pasta ris eller bulgur. Det tar ca 20 min för det att koka . På paketen stod det 25-30 min men jag tyckte att den hade fått koka lite för länge så nästa gång minskar jag på den tiden.

Jag lovar att det kommer inte vara sista gången som jag använder köttkorv på det här sättet. Till sommaren tror jag faktiskt att jag ska prova att grilla en . Det kommer fungera alldeles utmärkt . varför bara köra efter gamla invanda mönster , när du kan komma på nya smaksensationer. Smaka och se…. du blir inte besviken.

Till efterrätt, fick det bli en kopp kaffe och en semla. Men inte vilken semla som helst. Det blev en semla på jämtländskt vis, det vill säga en semla där man har vispat in lite mandelmassa i grädden utöver den mandelmassa man lägger på bullen. Det är nästan så att den semlan slår orginalsemlan , för vem kan få nog av mandelmassa….

Även om jag hade stått hela dagen och bakat semlebullar så fick den här bli en köpt bulle , för de jag bakade är tingade till morgondagens fikastund.

Inspirerat fredagsmys

Efter en bra stunds ide´torka och tidsbrist kom nu äntligen lite matinspiration igen. Till fredagsmys idag fick jag lite feeling och hade lust att göra kammusslor. Jag hade en påse i frysen och plockade ut dem . Påsen lät mig inte se innehållet utan min förvåning var stor när jag hällde ut så mycket jag skulle ha och de var pyttesmå. Mycket mindre än vad man brukar se. Men, men, smaken finns ju där ändå så jag började fundera hur jag skulle tillaga dem.

Jag ville steka dem i smör och vitlök tillsammans med en kvist timjan och sedan strö över persilja, men samtidigt ville jag ha nåt fräscht och syrligt. Jag bestämde mig för att dela upp dem. En del blev en cevicheliknande anrättning som jag tänker servera i en avokado tillsammans med picklad rödlök.

Den andra delen steker jag och serverar med kålrotsbakelser och friterad matbanan. Kålrotsbakelserna är återvinning. Häromdagen hade jag gjort rotmos och det fanns lite över. Detta tog jag och blandade med mascarponeost som stod i kylskåpet och ett ägg. Lite extra kryddor som, salt, svartpeppar och timjan åkte också i. Sedan smorde jag vanliga bullformar med olivolja ställde dem i en muffinsform och lade i smeten. Ovanpå toppade jag med lite mer timjan och lite pankoströbröd och en klick med smör. Dessa kommer att gå in i ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. Tills de är gyllengula och pankobrödet är frasigt. Innan servering ta ut dem ur formarna och dra ett varv med saltkvarnen.

Min cevicheliknande anrättning av kammusslorna gjorde jag så här. Jag vägrar att kalla den ceviche för den är inte gjord efter alla konstens regler på hur man ska göra ceviche utan den är bara inspirerad av ceviche . Ceviche är som bekant Perus kanske mest kända maträtt nästan som deras nationalrätt. Dela kammusslorna, och pressa över citronsaft. hacka lite blekselleri och blanda i. Jag använde mig av en färdig crema de ají amarillo, som jag hade i kylskåpet , men det går bra med vanlig chili också eller sambal oelek. Min chili är gul till färgen som ni ser på fotot. Finhacka en halv cm färsk ingefära och strö över lite hackad koriander, blanda allt och salta och låt stå en halvtimme.

Servera med citronpicklad rödlök i avokadohalvor. Min lök var redan färdig i kylskåpet så här blev det återvinning igen. Det gäller att vara matsmart och utgå från vad som finns i kylskåpet när du lagar mat , just för att ta till vara alla dina matrester och bli klimatsmart.

Kammusslor på cevicheliknande vis

Jag tänker att för att detta ska bli gott behövs något med lite krisp. Man måste tänka på vilka konsistenser man har i en maträtt. Om allt är mjukt och lättuggat blir inte din smakupplevelse tillräcklig. Tillför lite crisp eller någon annan konsistens så lyfter hela anrättningen. Min man han älskar matbanan och kan helt enkelt inte leva utan dem….han är ju uppväxt med dem så det kanske är förståeligt. När jag ville göra nåt krispigt föll mitt val på just matbanan den här dagen. Min matbanan tog jag och skivade på mandolinen och dessa friteras sedan i olja till de blir knapriga som chips. Strö över salt .

Ja, nu har ni fått alla komponenter till mitt fredagsmys. Så här blev det och riktigt smarrigt tyckte vi . Rester behöver inte vara tråkiga. Man kan faktiskt ha restfest bara man har lite fantasi och inspiration.

Avokado med kammusslor och picklad rödlök
Vitlöksfrästa kammusslor med kålrotsbakelse och matbananschips

Ormmelongurka

I min mors växthus kan man hitta många roliga saker. Sist jag var där fick jag syn på en enorm gurkliknande växt . Den är ljusare i skalet än en gurka , lite ljusgrön och den var batongliknande i formen . Växten heter ormmelongurka , och är som det låter en korsning mellan melon och gurka och orm, ja det har den fått efter växtsättet . Den kan bli närmare metern lång ….

Det här exemplaret som jag idag har smakat på är 85 cm lång !!

Konsistensen är som melon men smaken som gurka , kärnhuset ser ut som en melons och den har kärnor som melon . Däremot är den inte söt .

Jag skalade den och skar den i stavar och åt dem naturella den här gången .

Roligt att prova nya saker !

Alla skålarna kom tomma tillbaka , det tyder på att gästerna tyckte det var gott .

Que viva Peru!!

Felices fiestas patrias!! Idag är det Perus nationaldag, 28 juli. Överallt syns flaggor och banderoller och rosetter i rött och vitt. Folk är ute på gatorna och presidenten talar till nationen. Imorgon är det den stora militärparaden. Det är fest, i flera dagar. Folk har haft ledigt sedan i fredags och många är lediga även på måndag. Skolorna har två veckors ledighet också. Que viva Peru!!

Det var några dagar sedan jag skrev här nu …. Har väl egentligen inte gjort så mycket förutom att ta det lugnt och vara här i huvudstaden. Tagit dagen som den kommer. Varit ute och gått, handlat lite på marknaden och ätit gott…. som man ska när man har semester. Jag har också passat på att laga lite mat hemma . Ibland blir man lite trött på att bara äta ute , även om det är hur gott som helst , så finns det inget bättre än hemlagat . Bara att gå till marknaden på morgonen och köpa ingredienserna till dagens lunch är en lyx.

Som sagt så är mitt kök här inte av den bästa sorten…En kokplatta med två plattor, ett par kastruller och en stekpanna, det är typ allt som finns, jo och så en riskokare också…. Visste ni att man kan använda riskokaren till annat än att koka ris? Igår gjorde jag en chilicano, dvs en fisksoppa till min man , i just riskokaren. En chilicano är en klar fisksoppa, väldigt enkel och där smaken av fisk får stå i framkant. Den innehåller väldigt lite. En hel fisk av valfri sort, vatten , salt, vitlök, ev lite lite grönsaker som typ selleri, och sen ganska mycket koriander. Låt den koka, i inte för mycket vatten , utan sparsamt tills fisken är färdig. Häll upp med spad och servera med kokt maduro, dvs mogen matbanan och en citronklyfta. Det är nog min mans absoluta favoriträtt…. tror han skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll. Just den här bilden kommer från en restaurang , men han ville ha det dagen efter också , men då glömde jag fota …

Jag hade köpt en grönsak som jag gillar på marknaden . Olluco heter den. Det är en sort potatisväxt men smaken liknar mer en morot. Den är inte lika stärkelserik som potatis. Den stekte jag tillsammans med lök och sedan gjorde jag en god grönsallad med krämig avokado, rödlök , tomat och svarta oliver och så stekte jag en milanesa de pollo. Milanesa de pollo är ett panerat kycklingbröst. En enkel god och väldigt hälsosam måltid utan massa krusiduller.

Idag har vi varit inne i centrum av Lima, men en stor del av centrum var avspärrat idag på grund av presidentens tal till nationen och hans promenad mellan olika byggnader i centrum. Det innebär att det på gatorna finns kravallstaket och poliser i massor. Vi promenerade en stund där i centrum tills vi blev hungriga och gick in på en kinarestaurang för att äta lunch. Jag tror att jag har talat om detta förr men kinamaten här är inte som annan kinamat. Den har blivit en del av den peruanska matkulturen för den har genom fusion med de lokala matkulturerna utvecklats till nåt helt annat. Asiaterna här använder sig av peruanska råvaror och gör sina egna tolkningar av kinesiska recept. Ofta en blandning av peruanska recept och kinesiska. Och den blandningen är en riktigt bra kombination. Här är det nästan alltid soppa till förrätt, så även på kinaresturangen och då en sopa wonton, med nudlar kyckling och wonton.

sopa wonton

Om vi hemma i Sverige beställer räkor så är den ofta sötsur sås till eller kanske schesuen, men här är det mycket frukt, som ananas eller persika och tamarind. Såsen har inte den karaktäristiska sötsura smaken utan är bara söt. Vid sidan serveras dock limeklyftor och chili. Den röda färgen kommer från tamarinden. Tamarind är en frukt som ser ut som en brun ärtskida . Inuti finns ett brun sötsyrligt klet och några kärnor. Den kan man få tag på i asiatiska butiker även i Sverige , dock inte vad jag har hittat i färsk form som ärtskida. I Sverige serveras allt med vitt ris, dock inte här , utan med arroz chaufa.

När det är fest i Peru så finns det ett säkert kort för festen och det är Panettone och choklad. Varje familj idag som har möjlighet att fira den här dagen är jag ganska säker på att de gör det med en kopp varm choklad och Panettone. Jag tjuvstartade lite, jag tog den igår istället, men Panettone kan man äta när som helst så varför vänta.

Har man tur blir man bjuden på äkta choklad, dvs 100% kakao. Den kakaon måste kokas en stund i vatten annars gör den dig dålig i magen, sedan tillsätter du socker och mjölk. Chokladen har en djup smak av choklad men den är samtidigt väldigt söt. Peruaner gillar söta saker. Den kan också kännas lite fet. Det beror dels på mjölken som inte är som vanlig svensk mjölk utan evaporerad, och dels på själva kakaon som i sig är fet.

Tanta, Gaston Acurios resturang

Härom kvällen var vi på en av Gaston Acurios resturanger i närheten. Han har flera, men den här kedjan finns på flera ställen. Var ju bara tvungen att prova i verkligheten de recept som jag har köpt i de båda kokböckerna BRAVAZO!

Om alla recepten är lika goda som den här, ja då har jag att göra med att laga alla de godsakerna han beskriver i sina böcker. Här får jag be om fortsättning följer…..

På snart återseende… jag vet att jag har lite mer att berätta men jag får hålla er lite på sträckbänken … kan inte trötta ut er med allt på en dag. Nästa gång ska ni få bekanta er med lite annorlunda ingredienser och vackert hantverk.

Kontraster och smaker

I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )

I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.

Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker

…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.

Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.

Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.

Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt. Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.

Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.

Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .

Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….

Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.

%d bloggare gillar detta: