Chupe de cangrejos

Chupar betyder suga, slicka på fingrarna på spanska . Cangrejo är krabba … chupe de cangrejo är en matig soppa med hel krabba . Den innehåller ris och majs och är en riktigt mättande maträtt. Det är med all rätt som maträtten heter det den heter för det blir lite kladdiga fingrar men det är det värt . Det är en av mina absoluta favoriträtter. Man skulle kunna döpa om den till fingerslickarsoppa med krabba på svenska men det blir ändå inte rättvist översatt.

För att göra soppan till två portioner behöver du :

  • En krabba (kokt)
  • En gul lök
  • En vitlöksklyfta
  • En bit stjälkselleri
  • En tomat
  • En halv aji amarillo ( eller en halv orange paprika och en liten röd chili)
  • Aji panca eller Paprikapulver
  • Olja
  • Kokt ris ca 1,5 dl
  • Majs en liten burk
  • Huacatay eller oregano
  • Ett ägg
  • 1/2 dl evaporerad mjölk ( osötad) eller grädde
  • Fiskbuljong 7 dl

Börja med att hacka grönsakerna fint och fräs sedan lök och vitlök i olja tills löken blivit genomskinlig

Tillsätt sedan aji amarillo , tomat och selleri och låt det fräsa en stund till med lite salt och paprikapulver . Slå sedan på buljongen .

Lägg i majs och ris och huacatay eller oregano . Låt koka en stund, ca 10 minuter . Huacatay kan vara väldigt svårt att hitta här i Sverige , då är oregano ett alternativ. Huacatay är mexikansk tagetes, den säljs som frö men de frö jag köpte grodde inte . Jag hade däremot tagit med mig hem från Peru och hade huacatay i frysen .

Under tiden dela krabban och låt den sedan få åka ner i soppan . Min krabba var redan kokt men om du använder okokt krabba kan du lägga i den direkt efter buljongen och låta den koka med de tio minuterna . Då kan det vara svårt att dela den innan utan det får du göra vid servering istället .

Nu är soppan strax färdig . Det fattas bara det där lilla extra . Vispa upp ett ägg i en kopp och tillsätt det i en fin stråle medan du rör i soppan

En skvätt evaporerad mjölk eller grädde är pricken över iet. Ett snabbt uppkok och dra sedan bort från plattan . Häll upp soppan . Servera med en citronklyfta och en bit kokt yuca eller cassava. Potatis fungerar också . Välj då en mjölig potatis .

Gör dig sedan redo att hugga in i tallriken med både sked och fingrar och låt din fingerslickarsoppa med krabba smaka . En god värmande matig soppa från Peru , chupe de cangrejo. Provecho!!

Råmjölkspannkaka, gröna bönor i tomatsås och grönsaksbiffar

Vegetariskt är fantastiskt gott. Det är verkligen inte smaklöst och bara råkost eller torra bönor. Man kan verkligen trolla med grönsaker och få till de mest smakliga rätter . Idag hade jag en kär vän på besök och bjöd på lunch. Min kära vän är inte den som är stormförtjust i alla sorters grönsaker som jag , men jag tänkte att nu ska jag bjuda henne på vegetariskt som verkligen är gott.

Jag började med att göra efterrätten . Ja jag vet att det är fel ordning men eftersom den skulle in i ugnen och dessutom kallna sedan så fick det bli så. Jag hade hittat en burk med råmjölk i frysen , den skulle jag nu förvandla till råmjölkspannkaka med en liten tvist. Jag har nämligen i mandel och bittermandel så den liknar mer en ostkaka till smaken . Jag tittade i min byrå där jag förvarar min skatt, min älskade mormors alla recept, och där hittade jag lappen .

Råmjölkspannkaka, kalvdans, med ostkakesmak, recept från min mormor

Blanda mjölk , grädde och råmjölk och socker. Droppa i några droppar bittermandelolja, eller riv två bittermandlar. Blanda sedan ner mald mandel. Det fungerar med mandelmjöl du kan köpa färdigt i affären . Jag tog ca 1/2 dl . Som ni ser fanns det inte angivet hur mycket i receptet så jag fick gå efter minnet av hur den såg ut när mormor gjorde den . Jag skulle inte rekommendera mer än en dl, den för den får inte bli för fast. Sedan häller du smeten , den är väldigt lös , i en ugnsfast form och ställer i vattenbad i ugnen i ca tjugo minuter tills den har stannat. Känn lätt med fingret på den och den har blivit fast… då är den klar . Ugnen på 175-200 grader. Se upp så den inte får för mycket färg . Servera den rumstempererad med sylt och vispad grädde.

Min katt skulle gärna sätta tänderna i denna goding .

Sedan gjorde jag grönsaksbiffar. Den här gången använde jag följande ingredienser .

  • 2 dl blötlagda naturella cashewnötter
  • 1 morot
  • 1 gul lök
  • 1 palsternacka
  • 1 bit rotselleri
  • 1 dl hårdost riven
  • 1,5 dl eller 150 gr fetaost
  • 2 ägg
  • 1 dl ströbröd
  • Persilja, salt , peppar, ras-el-hanout, curry

Finhacka alla grönsaker gärna i mixern , blanda i ägg och ströbröd och ost och kryddor. Kör ihop allt till du får en köttbullsliknande smet. Kör inte för mycket med mixern då tappar biffarna textur. Forma biffar och stek på båda sidor i en blandning av olja och smör . Snåla inte på fettet .

Till detta gjorde jag gröna bönor i tomatsås efter Zeina Mourtadas recept . Det kan verkligen rekommenderas . Länk till det receptet hittar du här

Zeinas gröna bönor i tomatsås

Jag serverade allt med zucchinispagetti. Det är zucchini som du strimlar med en spiralizer. Sedan saltar du strimlorna och låter de stå i tjugo minuter och sedan sköljer du av dem och använder som spagetti. De ska inte kokas! De blir varma av såsen .

Jag hade nog lite mycket i huvudet för jag glömde ta foto på maten men ett kan jag säga att gott var det och doggybagen fick min vän med sig hem till sitt. Nöjda och mätta satte vi tänderna i råmjölkspannkakan till efterrätt tillsammans med en kopp kaffe .

Morocho, en efterrätt gjord på majs

Semestern har börjat för mig idag och det jag gillar allra bäst är att få leka i köket. Vilken tur för mig att det faktiskt regnar lite grannidag så att det är legitimt att va inne och stå framför spisen. Idag har jag gjort egna buljongtärningar , se https://smakaochse.se/2020/06/22/gor-din-egen-buljongtarning/ men jag har också gjort en god efterrätt från Ecuador. Den är gjord på majs och påminner lite om risgrynsgröt,eller arroz con leche, men är lite lösare i kosistensen och har en lite annan smak på grund av kryddorna. Efterrätten heter Morocho och är gjord på torkad, krossad vit majs och är inget du svänger ihop på en kvart. Den tar tid men om du har tid så prova , den är underbart god.

Börja med att lägga majsen (2.5 dl ) i blöt gärna över natten. Koka den sedan i ca 2 timmar i rikligt med vatten se till så det inte kokar torrt. Om du har en tryckkokare går det lite fortare.

När majsen är mjuk och krämig tar du bort ca 2 dl kokt majs och lägger i mixern tillsammans med 1 dl torrmjölk och 1,5 dl mjölk. Mixa detta slätt och häll tillbaka detta över majsen. Lägg i en näve russin och rör om.

mjölk med kryddpeppar, kryddnejlika och kanel

I en gryta vid sidan häller du i 2,5 dl mjölk , lägger i några kryddnejlikor, hel kanel och 7 kryddpepparkorn och låter det få ett uppkok. Sedan får det stå och dra en stund så att kryddorna släpper sin smak. När kryddorna släppt smak silar du av mjölken ner i majsen och låter allt koka upp igen i några minuter under omrörning. Tillsätt en nypa salt och söta sedan med leche condensada/ kondenserad mjölk till önskad sötma.

Servera med en kopp kaffe , som efterrätt eller som mellanmål eller varför inte till en frukost på helgen. Det blir lite som en risgrynsgröt med chaismak.

Morocho och kaffe, mums när man bloggar.

Passa på att göra experiment i köket nu när semestern är här och du har tid. Det är nu eller aldrig … smaka och se att det finns så mycket gott där ute som du inte har lagat innan.

Banankaka i stekpannan

Vi har alla en relation till banankaka. Antingen gillar man eller inte. Den här banankakan är lite annorlunda , den är nämligen gjord på matbanan och har en annan lite udda ingrediens nämligen mozzarella . Dessutom bakas den helt utan ugn , nämligen i stekpannan .

Det du behöver är : 1 stor riktigt mogen matbanan , 1 ägg, en knapp dl socker, 2 msk olja, 3 msk mjölk, 1 rågad tsk bakpulver , 1-1,5 dl vetemjöl, ca 1 dl riven mozzarella . Du behöver dessutom en stekpanna i teflon och ett lock.

Skala matbananen . Obs den ska vara riktigt mogen , gärna lite svart . En tredjedel finhackar du, och resten lägger du i din mixer och mixar tillsammans med ägg, mjölk, olja och socker. Mixa tills smeten är helt slät. Häll över smeten i en skål och vänd ner mjöl och bakpulver samt resten av bananen och osten . Blanda väl .

Sätt på stekpannan på väldigt låg värme , och droppa i några droppar olja , och låt den bli varm . Häll i smeten , platta till och lägg på locket och låt kakan vara i 20 min. När kakan är torr på ovansidan , torka av locket och låt den steka på andra sidan genom att vända kakan med hjälp av en smord tallrik . Låt den sedan steka ca 5 minuter på andra sidan .

Banankaka i stekpannan, gjord på matbanan

Det blir en kompakt banankaka med en annorlunda touch, inte som den man är van vid härifrån Sverige. Det här receptet kommer ursprungligen från Sydamerika. Kanske är denna en blivande brunchrätt, eller varför inte till en kopp te till kvällen . Det kanske inte är kakan du ställer fram på kafferepet om inte kafferepet går i latinorytmer…. fast jag har aldrig sett en latino ha kafferep….. hmmm

Jordnötschili

Runt om i Sydamerika är det vanligt med restauranger som poppar upp lite här och var . Antingen ambulerande eller så finns e på samma ställe varje kväll . Kanske bara på trottoaren utanför huset . En grill är allt du behöver . Det grillas fisk, kyckling, banan, inälvor, grönsaker och mycket mycket mer

Men nåt som inte fattas är chilin som du serverar till det grillade. Det kan vara av många olika saker . En salsa, chimichurri, pebre, ají, ja kärt barn har många namn och det finns nog lika många recept som det finns kockar om inte fler. Idag tänkte jag ge dig ett gott recept på en jordnötschili . En jordnötssås med sting skulle man kunna säga. Den är kall och helt enkelt väldigt enkel att göra.

Du behöver jordnötter , grön chili, vatten , ev salt och peppar, samt ajinomoto. Kärna ur din gröna chili, du väljer själv styrkan. Vill du ha den lite starkare så använd mer chili eller en chili med mer heta. Min chili är inte så stark, så jag tog tre små chili, en dryg dl jordnötter och vatten strax över jordnötterna.

Mixa ihop till en homogen sås och smaksätt ev med salt om du har använt osaltade jordnötter annars hoppa saltet och tillsätt ajinomoto. Mixa några sekunder till och det är färdigt

Jag använde vanliga salta jordnötter och därför tillsatte jag inget salt , det räcker med saltet på jordnötterna. Den här såsen är god till grillat, ja egentligen till nästan allt . Styrkan kan man ju variera efter tycke och smak. Jag gillar när det är lite sting i den men idag hade jag gäster som jag inte visste om de hade chilivana så jag gjorde en snäll variant . Såsen blir krämig och god . Prova att ha den till grillad platain/matbanan, det är en höjdare .

Throw back moment

Igår kom jag över ett recept på en kaffedrink som heter Dalgona coffe. En kall kaffedryck med mjölk och kaffeskum på toppen . Receptet på den kan du läsa här

https://www.mat.se/recept/dalgona-kaffe

DÅ....i början på nittiotalet....någonstans i Sydamerika...

När jag läste receptet fick jag en sån där throw back moment … till början på nittiotalet . Jag gick första ring på gymnasiet och på sommarlovet den sommaren åkte jag för första gången till Sydamerika . Närmare bestämt till Bolivia. Min far bodde för tillfället i Bolivia och jag åkte till honom och hälsade på . Där och då började min kärlek till Sydamerika . Så olikt Sverige .

La plaza de Santa Cruz

Jag reste till Santa Cruz de la sierra . Alltså höglandet i Bolivia . Torrt, sandigt , varmt och inte alls så grönt som det var hemma i Sverige . Jag var helt fascinerad av landet och omgivningen . Jag minns att jag var helt fascinerad av de konstiga träden som hade stammar som en karljohanssvamp. Tjocka där nere och de kunde också vara vitmålade halva vägen upp . Trafiken i landet var som om alla var bankrånare och skulle köra från polisen och tutan användes flitigt . Den som tutade högst hade förkörsrätt … Men vilken mat !! Jag älskade yucan, ja hela matkulturen . Den sommaren provade jag så mycket nya saker som jag bara kunde .

Hur hänger det här ihop med kaffet? Jo jag fick följa med min fars sambo till hennes arbete på kontoret ibland och där fick jag lära mig av sekreterarassisenten och alltiallon på kontoret hur man preparerade just kaffe. Ett kaffe mycket likt det kaffet i drinken men varmt . Det serverades i små koppar för det var starkt . Nästan espressostyrka . Proceduren är den samma .

Koka upp vatten . Lägg 4 msk frystorkat kaffe och 1 dl socker i en hög skål och doppa i ca 1-1/2 msk vatten . Vispa kraftigt med elvisp tills du fått ett fast skum . Ta fram din kopp eller glas och häll i evaporerad mjölk till en tredjedel . Lägg på skummet och häll sedan på kokande vatten i fin stråle och servera. Har du inte evaporerad mjölk så kan du göra det med vanlig mjölk också . Då fyller du hela koppen eller glaset med varm mjölk och toppar med kaffeskummet. Skummet lägger sig på toppen om du inte rör ner det i mjölken.

Jag gjorde en drink till mig bara för att det är gott och jag blev påmind .

Kaffedrink à la Bolivia

Så många goda saker jag åt i Bolivia den sommaren! Salteñas, Yuca, empanadas fritas de queso fresco, cocacolakött, ensalada rusa, ja listan kan göras lång men smakerna sitter där på tungan än i dag , många år efteråt. Smakminnen jag aldrig glömmer!

Torrejas de platano verde

Torrejas de platano verde, vad är det?? Jo det är platano eller matbananplättar eller tortillas . Snabbt gott och enkelt , till mellanmål, frukost eller enkel kvällsmat . Det du behöver är : 1 grön matbanan , 1/2 lök, 1 ägg och 100 g ost. När det gäller osten kan du använda färsk ost, typ avrunnen keso , feta ost eller riven ost .

Skala den gröna matbananen och riv den på den raspigaste sidan på rivjärnet . Det ska bli en gegga .

Hacka löken och smula ner fetaosten i matbanangeggan och knäck i ett ägg . Salta, peppra och dutta i en gnutta paprikapulver . Blanda allt

Hetta upp en stekpanna med ordentligt med olja . Låt oljan bli varm och sänk sedan värmen till medel . Klicka i banansmeten och stek dem gyllene och frasiga . Ta upp de när matbananen är genomstekt . Ett tips är att platta till dem lite så att de inte blir en boll. Då är det svårt att få dem färdiga i mitten .

Av en banan och ett ägg blev det sju st plättar . Du kan öka till två bananer på ett ägg om du vill ha fler .

Idag fick det bli torrejas de platano verde till frukost med en kopp kaffe och lite egen yoghurt med nötsmörsbakad müsli . Det ger kraft och energi till att gå ut i trädgården och greja med pallkragarna där jag ska så mina grönsaker .

En salig blandning

Just nu tar vi det ganska lugnt här. Inga planerade saker utan tar bara dagen som den kommer. Jag har sett en stor förändring i det här landet sedan den första gången jag var här för ca tjugo år sedan. Då , var jag ensam ”gringa” på gatorna. Folk vände sig om och kommenterade mina blå ögon vart jag än gick. Priset höjdes med en gång så fort de fick se mig….

Idag … är det helt annorlunda. Här finns människor från alla världens hörn. Överallt , ser du människor som inte kommer från Latinamerika och Peru. Turismen här har vuxit enormt, mycket på grund av deras gastronomi som är känd som en av världens bästa, och det med rätta. Backpackers som åker runt i Sydamerika och sen folk från USA, och Europa som kommer för att se Machu Picchu. Sen har ju detta land så fantastiskt mycket att se…..och jag är långt ifrån färdig med att utforska det här landet än. Dock ser jag mig inte riktigt som en turist i det här sammanhanget. Turister beter sig på ett speciellt sätt, letar efter speciella saker, går runt och tittar på sevärdheter, medan jag gör ungefär tvärtom. Jag försöker att hitta det genuina, det normala, det inhemska och äkta peruanska. Det är det som fascinerar mig. Inte det där som drar besökare, det som lockar turisterna….

Oftast är det som man visar upp för turisterna en välputsad fasad, som i och för sig kan ha sitt värde i att se, men det är inte där du lär känna kulturen och landet. På gatan, eller på marknaden, ute på landsbygden, där finns livet…..som det är för gemene man. Slit och hårt arbete, om man har nåt, det vill säga, från morgon till kväll, för en lön som är en bråkdel av det vi har…Om jag inte är helt fel ute så är en minimilön i Peru ca 900 soles, dvs 2520 kr. Det blir du inte rik på! Här är dessutom ingenting gratis, varken skola , försäkring eller sjukvård. Däremot vet de hur man ordnar enkla jobb….men det skulle bli en hel avhandling så den utläggningen hoppar vi den här gången.

Jag har det väl förspänt…. jag kan språket. Jag kan kommunicera med människorna här, för här är engelskan väldigt dålig, än så länge. Man ser dock att dagens unga föräldrar lägger mer vikt vid att deras barn ska lära sig engelska nu och man ser även en större medvetenhet om miljön och omvärlden . På bara tjugo år har landet utvecklats positivt, men det finns mycket kvar att göra. Till och med här ger man inte längre bort plastpåsar när du handlar från och med den 1 augusti. Du får ha med dig en egen !

Men nu till det bloggen egentligen handlar om,…. mat! Vad vore väl ett inlägg om inte det fanns nåt ätbart i det. Jag har hittat en ny bekantskap….Kiwicha. Ett frö , som tillhör amarantfamiljen, eller rävsvans och jag tror mig ha sett detta i affären hemma. Dock inte på det sättet de säljer den här, puffat. Kiwicha, som förövrigt är quechua, ett indianspråk här i Peru, kallas även för Incavete, eftersom det ursprungligen kommer härifrån Peru, men det är inte ett sädesslag utan tillhör faktiskt familjen spenat! Kiwicha är glutenfritt och har ett riktigt högt proteinvärde och en massa andra bra egenskaper. Det ska bli riktigt kul att prova den här. Här använder man det till att strö på yogurten som flingor eller bakar små kex och kakor. Jag packar ner en påse i resväskan för framtida behov.

Ett annat tips i sommarvärmen där hemma är en sak som jag åt idag faktiskt. Enkelt, gott och smidigt att ta med sig till stranden. Har du dessutom kyckling över från gårdagen är detta perfekt! Ta och noppa sönder färdigstekt kyckling och lägg i en skål, Blanda i en näve pekannötter, en näve russin och en rejäl näve babyspenat. Blanda allt tillsammans med en klick majonnäs. Vill du ha en lite lättare variant tar du hälften majonnäs och hälften turkisk yoghurt. Salta och peppra och fyll sedan ett pitabröd med fyllningen. Läckert, gott och fräscht. Några knapriga chips till skadar inte.

PEPP- Pita, Espinacha,Pekan, Pollo

När jag var på marknaden sist fick jag för mig att jag skulle köpa lite färska räkor och göra lite nudlar till lunch. Jag gick runt och tittade på marknaden för att se vad mer jag skulle stoppa i mina nudlar och fastnade för lite färska böngroddar och ananas.

Till smaksättning , hittade jag ostronsås och tamarindsås som tillsammans med vitlök fick bli det som höll ihop rätten. I kylskåpet hemma hade jag lök, aji amarillo och lite andra grönsaker som också fick va med på ett hörn.

Jag började med att lägga räkorna i salt och vitlök en stund och kokte upp vatten att förbereda nudlarna med. Det räcker att låta nudlarna ligga i det varma vattnet i ca fem minuter så kan du låta dem gå färdigt i stekpannan tillsammans med såsen sen.

Jag hettade upp stekpannan och la i lite olja, och räkorna fick hoppa ner. De ändrar strax färg till rosa och då hällde jag i grönsakerna och ananasen , utom böngroddarna. Två minuter i stekpannan är allt det behöver, du vill fortfarande ha kvar tuggmotståndet i grönsakerna . Häll i ostronsås, och tamarindsåsen och salta och peppra eventuellt ytterligare. Plocka upp nudlarna ur det varma vattnet och blanda i dem i stekpannan så att såsen täcker dem. rör runt lite och späd ev med en skvätt vatten. Låt koka någon minut och vänd till sist , precis innan servering ner de färska böngroddarna i nudlarna och lägg upp och njut! Lunch på mindre än tio minuter! Bon Appetit!

Och för er som undrar …..vad gör jag med resten av flaskan med ostronsås? Till er vill jag bara säga att här i Peru finns det flaskor av alla olika storlekar. Den jag köpte var den minsta och den använde jag hela flaskan, den innehöll en knapp dl ostonsås. Hemma däremot finns den stora flaskan…. den är bra att ha till många asiatiska rätter. Inga rester här inte.

På marknaden trängs både det ena och det andra. Det är en salig blandning. Mellan frukt-och grönt-ståndet kanske det finns nån som säljer garn, jämte slaktaren som säljer komage, finns en järnhandel som säljer allt från avloppsrör till verktyg. Mitt emot fiskhandlaren, huserar en skräddare och emellan åt poppar det upp ett stånd som säljer örter och naturmedicin. Mitt ibland detta har du serveringar där folk sitter på färgglada plastpallar och äter frukost, lunch eller middag, det spelar ingen roll här…. man kan äta vilken mat som helst, när som helst. Stånden är fyllda till bristningsgränsen med allt möjligt. Det finns inte en cm av utrymmet som inte utnyttjas. Här ovan ser ni handgjorda träsaker, bland annat till köket. Hantverk som givetvis får följa med hem i resväskan. Den äldre kvinnan på den undre bilden till höger, stannade till framför mig och höll ut sin hand och bad om en slant så hon kunde köpa nåt att äta, ….det fick hon…

En sak som verkligen är utmärkande för Peru är alla dessa gatuförsäljare. Försök har gjorts av tidigare styrande i landet att förbjuda detta, men det går inte, och man bör inte ens försöka tycker jag , för det är en del av Peru. I varje gathörn , på olika tider, med olika varor att sälja står de. Dag ut och dag in. I alla väder! Det är deras liv! En säljer emoliente eller frukt och juice, en annan snacks, en tredje bakverk och empanadas, nummer fyra säljer kokta vaktelägg när rusningstrafiken börjar på eftermiddagen och magen börjar kurra innan du kommer hem. Nästa försäljare choklad och kaffe på termos och kanske en mjuk kaka, och så klart de som säljer hantverk.

ALLT går att sälja på gatan. Och folk köper…… När bussresan till jobbet på morgonen börjar kl halv 5 för att du ska hinna till jobbet kl 9 då får man äta en frukost på stående fot från gatan. Eller när tillbakaresan till hemmet långt utanför stan tar tre timmar och kl är 18 ….då behövs det nåt i magen på vägen i bussen. Eller när din arbetsdag har en fyratimmars paus i mitten och du inte kan åka fram och tillbaka för resvägen är för lång….och plånboken för tom för att sätta sig på en restaurang eller kafé, då är det bra att kunna ta med sig sin mat ut i parken , äta och sen kanske blunda en stund efter maten. Att vara gatuförsäljare i Peru är att underlätta för många andra och samtidigt tjäna till sitt eget uppehälle. På återseende snart…..

Que viva Peru!!

Felices fiestas patrias!! Idag är det Perus nationaldag, 28 juli. Överallt syns flaggor och banderoller och rosetter i rött och vitt. Folk är ute på gatorna och presidenten talar till nationen. Imorgon är det den stora militärparaden. Det är fest, i flera dagar. Folk har haft ledigt sedan i fredags och många är lediga även på måndag. Skolorna har två veckors ledighet också. Que viva Peru!!

Det var några dagar sedan jag skrev här nu …. Har väl egentligen inte gjort så mycket förutom att ta det lugnt och vara här i huvudstaden. Tagit dagen som den kommer. Varit ute och gått, handlat lite på marknaden och ätit gott…. som man ska när man har semester. Jag har också passat på att laga lite mat hemma . Ibland blir man lite trött på att bara äta ute , även om det är hur gott som helst , så finns det inget bättre än hemlagat . Bara att gå till marknaden på morgonen och köpa ingredienserna till dagens lunch är en lyx.

Som sagt så är mitt kök här inte av den bästa sorten…En kokplatta med två plattor, ett par kastruller och en stekpanna, det är typ allt som finns, jo och så en riskokare också…. Visste ni att man kan använda riskokaren till annat än att koka ris? Igår gjorde jag en chilicano, dvs en fisksoppa till min man , i just riskokaren. En chilicano är en klar fisksoppa, väldigt enkel och där smaken av fisk får stå i framkant. Den innehåller väldigt lite. En hel fisk av valfri sort, vatten , salt, vitlök, ev lite lite grönsaker som typ selleri, och sen ganska mycket koriander. Låt den koka, i inte för mycket vatten , utan sparsamt tills fisken är färdig. Häll upp med spad och servera med kokt maduro, dvs mogen matbanan och en citronklyfta. Det är nog min mans absoluta favoriträtt…. tror han skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll. Just den här bilden kommer från en restaurang , men han ville ha det dagen efter också , men då glömde jag fota …

Jag hade köpt en grönsak som jag gillar på marknaden . Olluco heter den. Det är en sort potatisväxt men smaken liknar mer en morot. Den är inte lika stärkelserik som potatis. Den stekte jag tillsammans med lök och sedan gjorde jag en god grönsallad med krämig avokado, rödlök , tomat och svarta oliver och så stekte jag en milanesa de pollo. Milanesa de pollo är ett panerat kycklingbröst. En enkel god och väldigt hälsosam måltid utan massa krusiduller.

Idag har vi varit inne i centrum av Lima, men en stor del av centrum var avspärrat idag på grund av presidentens tal till nationen och hans promenad mellan olika byggnader i centrum. Det innebär att det på gatorna finns kravallstaket och poliser i massor. Vi promenerade en stund där i centrum tills vi blev hungriga och gick in på en kinarestaurang för att äta lunch. Jag tror att jag har talat om detta förr men kinamaten här är inte som annan kinamat. Den har blivit en del av den peruanska matkulturen för den har genom fusion med de lokala matkulturerna utvecklats till nåt helt annat. Asiaterna här använder sig av peruanska råvaror och gör sina egna tolkningar av kinesiska recept. Ofta en blandning av peruanska recept och kinesiska. Och den blandningen är en riktigt bra kombination. Här är det nästan alltid soppa till förrätt, så även på kinaresturangen och då en sopa wonton, med nudlar kyckling och wonton.

sopa wonton

Om vi hemma i Sverige beställer räkor så är den ofta sötsur sås till eller kanske schesuen, men här är det mycket frukt, som ananas eller persika och tamarind. Såsen har inte den karaktäristiska sötsura smaken utan är bara söt. Vid sidan serveras dock limeklyftor och chili. Den röda färgen kommer från tamarinden. Tamarind är en frukt som ser ut som en brun ärtskida . Inuti finns ett brun sötsyrligt klet och några kärnor. Den kan man få tag på i asiatiska butiker även i Sverige , dock inte vad jag har hittat i färsk form som ärtskida. I Sverige serveras allt med vitt ris, dock inte här , utan med arroz chaufa.

När det är fest i Peru så finns det ett säkert kort för festen och det är Panettone och choklad. Varje familj idag som har möjlighet att fira den här dagen är jag ganska säker på att de gör det med en kopp varm choklad och Panettone. Jag tjuvstartade lite, jag tog den igår istället, men Panettone kan man äta när som helst så varför vänta.

Har man tur blir man bjuden på äkta choklad, dvs 100% kakao. Den kakaon måste kokas en stund i vatten annars gör den dig dålig i magen, sedan tillsätter du socker och mjölk. Chokladen har en djup smak av choklad men den är samtidigt väldigt söt. Peruaner gillar söta saker. Den kan också kännas lite fet. Det beror dels på mjölken som inte är som vanlig svensk mjölk utan evaporerad, och dels på själva kakaon som i sig är fet.

Tanta, Gaston Acurios resturang

Härom kvällen var vi på en av Gaston Acurios resturanger i närheten. Han har flera, men den här kedjan finns på flera ställen. Var ju bara tvungen att prova i verkligheten de recept som jag har köpt i de båda kokböckerna BRAVAZO!

Om alla recepten är lika goda som den här, ja då har jag att göra med att laga alla de godsakerna han beskriver i sina böcker. Här får jag be om fortsättning följer…..

På snart återseende… jag vet att jag har lite mer att berätta men jag får hålla er lite på sträckbänken … kan inte trötta ut er med allt på en dag. Nästa gång ska ni få bekanta er med lite annorlunda ingredienser och vackert hantverk.

Kontraster och smaker

I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )

I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.

Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker

…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.

Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.

Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.

Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt. Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.

Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.

Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .

Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….

Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.

%d bloggare gillar detta: