På väg till mitt paradis

Högt ovan molnen befinner jag mig … på väg till mitt eget paradis. Det är dags för nya äventyr och nya smakupplevelser i världens bästa gastronomiska destination. Landet med så mycket olika mat att smaka på – PERU. Men Peru är så mycket mer än mat. Där finns så otroligt mycket att se…

Det här är min femte resa till Peru och min sjätte resa till Sydamerika . Och för varje gång jag åker älskar jag detta landet mer och mer , ju mer jag upptäcker av dess kultur och natur och dess folk .

Förra gången vi var här gjorde jag det alla drömmer om ! Att stå uppe på Machu Pichu och blicka ut över den vackra vyn . Det var en helt magisk upplevelse som inte går att beskriva med vare sig foton eller ord . Det måste upplevas ! Denna gången ska jag tillbringa mer tid i djungeln … nej , inte ute i bushen utan i den tropiska delen av landet . Närmare bestämt i Tarapoto, mitt eget paradis . Vi kommer också att åka till Moyobamba- orkidéernas stad , och till en tur till Rioja och kanske även till Chiclayo och Yurimaguas. I närheten av Chiclayo finns Kuelap , en annan av Perus urgamla civilisationer , samtida med inka och Machu Picchu .

Vill ni får ni gärna hänga med på resan ! Vi startar här och nu … gå in på bloggen med jämna mellanrum så får ni se en del av det jag ser och åtminstone kanske ni kan föreställa er smaken av den goda maten och upptäcka nya saker tillsammans med mig .

Första och sista stop blir i vilket fall som helst Lima …. ett måste där är en ceviche , några anticuchos de corazon och incacola och en pollo a la brasa. Men först en låååång flygresa över Atlanten . Hasta la vista !

Jorden runt på treveckor: 17 timmar flyg och vi landar i Peru🇵🇪

Vår resa fortsätter. Efter en lång och tröttsam flygresa över Atlanten landar vi efter 17 timmar i Peru och huvudstaden Lima. Peru har ett mycket varierat matutbud på grund av att landet har flera olika klimatzoner och olika grödor växer i olika delar av landet vilket påverkar matkulturen .

Landets matkultur är påverkad av urbefolkningens urgamla rätter , japaner och andra asiater som kom och koloniserade landet och framför allt av vilken region den tillagas i. Ni som har följt bloggen tidigare har säkert märkt att det finns många recept från Peru som jag har skrivit om. Om inte så kan det va dags att ta en titt.

Peru är storproducenter av kaffe kakao och många gånger så är mangon vi köper i affären och likaså avokadon från Peru. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om Peruansk matlagning men för att göra det kort … gå in på sökrutan på bloggen och skriv in Peru så kommer alla inlägg upp som handlar om landets mat.

Idag hade jag lite kort om tid när det gällde matlagningen eftersom jag skulle prata om och visa lite saker från Peru för barnen. Så därför passade det ju utmärkt att laga en Sopa a la minuta, en minutsoppa. En riktigt snabb och god soppa som är en riktig proteinbomb. Det kanske inte är det mest kända peruanska receptet men man får anpassa maten lite efter vem som äter och barnen hade nog inte uppskattat ceviche , inchicapi, seco de cabro eller nån annan av Perus läckerheter.

Till Sopa a la minuta behöver du : lök, vitlök, aji panca eller paprika och lite chili, köttfärs , ( blandfärs eller oxfärs), ett par ägg, en burk kondenserad osötad mjölk , salt peppar , oregano och cabello de angel , änglahår, som är en tunn pasta.

Hacka lök och mixa paprikan om du använder det. Fräs lök i olja tills den blir genomskinlig. Tillsätt krossad vitlök, paprikapulver och färsk mixad chili och paprika/ aji panca och låt det fräsa en stund. Lägg sedan i köttfärsen och låt den brynas lite . Tillsätt salt och peppar och oregano. Häll på kokande vatten och låt den koka några minuter. Under tiden vispar du upp äggen i en skål och sedan rör du ner äggen i en fin stråle i soppan under omrörning så att ägget blir små trådar. Häll på burken med kondenserad mjölk och lägg till sist i pastan som bara har någon minut koktid och smaka av . Tillsätt ev mer kryddor .

Servera soppan gärna med rostade vitlökskrutonger eller rostat vitlöksbröd . Lite grönsaker i stavar är gott till.

Internationell vecka: dag 5 Colombia🇨🇴

Sista dagen på denna speciella vecka där vi har gjort en kulinarisk resa från Polen, Chile, Brasilien,Peru och sist men absolut inte minst Colombia. Alla har vi tyckt att det var spännande och roligt. Även om vi till stor del har hållit oss i Sydamerika så har variationen varit stor. Varje land har sin egen mattradition och smak. 

Idag , på Colombias dag, var det dags att laga Ajiaco. En kyckling och potatissoppa. Den består av två sorters potatis, en potatis som kallas criolla , dvs en mjölig potatis , och en fast. Andra ingredienser i soppan är kycklingbröst, purjo, kapris, majskolv, koriander och en ört som heter guasco, en sorts vild basilika som inte finns här men som jag ersatte med vanlig basilika. En skvätt grädde blir pricken över i.

Man börjar med en gryta med vatten som får koka upp. Skala den mjöliga sortens potatis och lägg i grytan tillsammans med kycklingfiléerna och den finhackade purjon. Salta och peppra. Låt koka till potatisen kokat sönder och kycklingen är kokt. Ta sedan upp kycklingen och lägg i större bitar av den fasta potatisen som du har skalat under tiden du väntade på kycklingen skulle bli klar . 

Kycklingen drar du sedan sönder med två gafflar eller med fingrarna i mindre bitar  längs med köttrådarna. Ställ åt sidan så länge. När den fasta potatisen är färdig lägger du i bitar av majskolvar som är förkokta och kryddar med koriander och basilika. Hittar du guasco ska du givetvis använda det. Smaka av och se om det behöver mer salt och peppar. Lägg tillbaka kycklingen och låt allt bli varmt igen . Allra sist innan servering red av den med en skvätt grädde och tillsätt rikligt med kapris. 

Den mjöliga potatisen gör soppan krämig eftersom den helt har kokat sönder och kaprisen ger dig en smaksensation i munnen . På det hela måste jag säga att alla gillade den här soppan!! De åt  och åt ! Mest roligt var nog att se barnen sitta och tugga på sin lilla majskolv, ett lite annorlunda inslag i soppan. Annorlunda här men vanligt i Sydamerika. Och även om det var annorlunda var det definitivt uppskattat. 

Så nästa vecka är vi tillbaka till verkligheten . Vår kulinariska resa är slut för den här gången, men jag är helt säker på att vi åker ut på matresa snart igen.

Hasta la vista!

Nya smakupplevelser vidgar din horisont

Att vidga dina horisonter med hjälp av gastronomiska upplevelser är en utmaning för många. Att våga smaka på okända maträtter kan upplevas som farligt och svårt. När jag ser något som jag inte har sett förut, infinner sig omgående en nyfikenhet i mig som gör att jag måste smaka på det.  Det kan leda till både fantastiska upplevelser och mindre positiva smakupplevelser, men du blir en erfarenhet rikare.

Idag har jag blivit en erfarenhet rikare. Jag har lagat marsvin, eller cuy som det heter på spanska. Jag har smakat det tidigare men inte tillagat det själv.  Gott, ovanligt för oss svenskar men på inget vis konstig  eller underlig smak. Det smakar ungefär som kyckling men är segare i konsistensen. Ingen viltsmak att tala om, för dessa marsvin är uppfödda på gräs och alfalfa.

image

Till marsvinen koktae jag sötpotatis, och jag valde den lila varianten, den ser man inte lika ofta i Sverige, och choclo, vit majs som inte är söt och som har korn stora som en tumnagel.

image

Att kunna gå till affären och hitta hyllorna fyllda med underbara frukter och grönsaker, den ena större och finare än den andra gör mig glad och lycklig. Färger,  dofter, smaker jag kommer ihåg från innan, blandas med önskningar att smaka på nya saker. Och då har jag bara börjat utforska….

image

Morgonen började med en kvarts papaya som säkert vägde över ett kilo.
Lite senare fick smaklökarna sitt med hjälp av chicharrón och camote och salsa de cebolla. En tamal fick också åka ner i magen…..efter marsvinet nu är jag sittande här i soffan och delar mina upplevelser med er. Under kommande veckor kommer det komma fler upplevelser här,  du är väl med på resan?

image