Torsdag morgon här i Lima. Frukosten avklarad. En humita verde, som är en majsknyte, inlindat i majsblad, gjord av färsk majs och kyckling , smaksatt med koriander, därav att den är grön. Lite liknande en tamal men den är sötare och mer fast i konsistensen.den smakar dessutom koriander. En fruktsallad gjord på färsk papaya och en frukt som heter chirimoya, som jag gillar jättemycket. Den är så len i konsistensen och har stora svarta kärnor gömda i fruktköttet. Ganska söt och mycket god. Utsidan är grön,nästan blågrön och det ser nästan ut som tumavtryck, eller fjäll på den. Insidan är vit. Det är ingen idé att ni provar den hemma , den finns där med , men den smakar inte mycket där , så det rekommenderar jag inte . Prova då hellre juice om ni hittar. Det brukar finnas i utländska affärer.
Gårdagen var busy. En tur till centrala Lima tar musten ur en. Man håller hårt i väskan och ser upp för alla bilar. Trafikpoliserna här gör verkligen rätt för sin lön. De står i varje gathörn och blåser i sin visselpipa när man får gå och visar när bilarna får köra. Här steppar man inte ut i gatan om det är röd gubbe! På den vänstra bilden nedan syns ett av de många husen från conquistadorernas tid, när spanjorerna kom och intog landet. Otroligt vackra byggnader som tyvärr står och förfaller för mycket. Just de centrala delarna av Lima är ganska nedgångna tyvärr. Det beror till stor del på korruption där kommunernas borgmästare har en stor skuld i det hela. Det är ett av de stora problemen här i landet , just korruption. Till höger ser ni palacio de justicia, justitiepalatset. Ni ser den hissade flaggan på taket.
I centrum gick vi in på en liten restaurang som sålde dagens rätt., eller som man säger , el menu del día. Dagens kostar ca 8 soles, dvs 22. 50 kr. Då ingår förrätt , huvudrätt och nån form av dricka. Oftast finns det några av varje att välja mellan . Igår fick det bli en papa a la huancaína och en carapulcra de chancho
Carapulcra är en gryta , i detta fallet med fläskkött och den är gjord med papa seca, dvs torkad potatis och innehåller även hackade jordnötter. Torkad potatis är lite speciellt, den blir en annan konsistens och en helt annan smak, som kan upplevas lite konstig , men de tär fantastiskt gott. Carapulcra från Chincha har även en del vanlig potatis i och gärna mer smak av jordnötter. Ibland serveras den med ris som här , men lika ofta med sopa seca , som är spagetti som är kokt tomatsås tills tomatsåsen har kokt in.
Man kan ju vara här i Lima utan att köpa med sig en kokbok hem. Och vems kokbok passar bättre än självaste Gaston Acurio. Mannen som har satt Peru på den gastronomiska kartan. Helt utan bilder, med bara fantastiska beskrivningar av maten och hur man preparerar den , får han det att vattnas i munnen när man läser hans recept.
Väskan är nu packad för andra gången, den här gången bär det av till Tarapoto, mitt eget paradis. Tidigt i morgon bitti går flyget och när vi efter ca en-en och en halv timme landar, så landar vi i djungeln. När planets dörrar öppnas så slår värmen emot en, och cocospalmerna vajar i horisonten. Det är varmt, grönt och ännu mer varmt och fuktigt. Nu är det ju inte så att jag är mitt ute i bushen, utan Tarapoto är en stad som ligger omgiven av djungel. På återseende bland cocospalmerna . Tarzan här kommer jag!
vad gör man inte för kärleken? Sen efter frukost skulle vi åka och träffa svärmor en liten liten åldrig dam över 100 år . Segt virke i den krutgumman . 
Från ena sidan av Lima , Comas till andra sidan i Miraflores och havet gick sedan dagens utflykt . Och här sitter vi just nu och håller tummarna för Peru . Ljudnivån här när Peru fick straff hade fått den bäste att springa efter öronskydden . Det var nästan jag satte juice
av chirimoya, mango och grenadilla i vrångstrupen .
katt men också mindre som sen här kackerlackan som hade gömt sig under min kyl 
Högt ovan molnen befinner jag mig … på väg till mitt eget paradis. Det är dags för nya äventyr och nya smakupplevelser i världens bästa gastronomiska destination. Landet med så mycket olika mat att smaka på – PERU. Men Peru är så mycket mer än mat. Där finns så otroligt mycket att se…
Det äts tillsammans med camote eller sötpotatis, choclo, dvs en speciell sort vit majs med jättestora korn, sallad eller sjögräs och alger, och gärna lite rostad majs. I Peru finns det restauranger som specialiserar sig på att bara göra ceviche. Det finns hur många olika sorter som helst och varje peruan har nog sin egen favorit.
Den smakar mycket så jag rekommenderar den bara till de modiga. Het , salt, syrlig, och med smak av hav och komplexa smaker , ger den dig en kick när du dricker den. Det är dock inget för den vekmagade . Hettan från både chili och ingefära och vitlök, river tillsammans med citron/limesmaken i halsen hela vägen ner till magen. Den dödar nog både en och två bakterier på väg ner så en leche de tigre kan nog vara på sin plats om man vill hålla tillbaka förkylningen.
Rödlöken i plymer lägger du i ett durkslag och saltar rikligt på den samtidigt som du kramar den . Då känner du att den släpper ifrån sig sin saft och sedan sköljer du av den under rinnande kallt vatten och låter den rinna av. Detta gör du för att ta bort den stickande löksmaken. Jag föredrar att ha kvar crunchet i löken så därför blandar jag inte ner den i cevichen utan lägger på den precis innan servering.
Och jag , jag drömmer mig bort till varmare breddgrader och mitt eget lilla paradis på jorden , nämligen Peru.
Tillsätt nu köttfärs. Nöt eller blandfärs , och låt fräsa en stund . Se till att det blir finfördelat. Slå på vatten och låt koka i några minuter. 
Sätt tummen i mitten och fyll med fast blåbärssylt. 
200 graders ugn tills de fått aningen färg 
och låt den sedan svalna på plåten . 
Kort sagt vi fick till en spenatsoppa men jag föredrar att använda mig av vanlig spenat eller mangold. 
