Våren har kommit på riktigt . Idag är det första maj och ute i trädgårdslandet spirar det som såddes i påskas. Salladen, löken och rädisorna har kommit längst men även potatisen har tittat upp och i växthuset står tomaterna och växer till sig. 1:a maj är ju som bekant Budapestrullens dag, men idag tänkte jag ge er en annan rulle, nämligen gammaldags rullrån.
rullrån
Min underbara mormor bakade alltid rullrån. Det är en spröd och alldeles förtrollande god kaka i form av en riktigt tunt rån som man har rullat ihop till en rulle. Kakan kan serveras som den är men den kan också fyllas om man så önskar , men det är absolut inte nödvändigt. Rullrån passar utmärkt till glassen eller bara som de är och det är helt omöjligt att bara äta en.
Rullrånen bakas i ett speciellt järn , som kallas rånjärn och det är lite trixigt , dels att veta hur varmt järnet ska vara , men också för att det blir lite kladdigt och söligt eftersom smeten rinner ut på sidorna . Järnet är i gjutjärn och är vackert dekorerat med massor av snirklar och mönster vilket sätter sitt avtryck på kakan.
rånjärn
rånjärn
rånjärn
Själva smeten är enkel. Bara fyra ingredienser:
50 gram smör
1/2 dl socker
3/4 dl vetemjöl
1 äggvita
Vispa smör och socker vitt och pösigt. Blanda i vetemjöl och sedan 1 lätt uppvispad äggvita. Värm järnet . Det är viktigt att det varken är för varmt eller kallt. Är järnet för hett blir rånet svart och är det för kallt fastnar smeten i järnet och går inte att få loss. Det behövs några rån för att få in rätt temperatur, så räkna med att de första inte blir helt ok. Det är lite trixigt och söligt. Därför ville jag testköra innan glass-säsongen börjar på riktigt. Ta en knapp matsked av smeten och lägg i mitten på järnet och kläm ihop. Vänta några sekunder och vänd sedan järnet så att andra sidan blir gräddad. Det går fort!
Öppna sedan försiktigt och lossa rånet och rulla det snabbt till en rulle. Här kan man ta hjälp av till exempel ett bryne eller en pinne som man rullar rånet på. Det gäller att vara snabb för om det kallnar för mycket går det sönder.
rullrån
rullrån
Utanför i trädgården hittade jag också lite av vårens primörer. Ramslöken hade växt till sig och det var dags att skörda. Ramslök har en smak av vitlök och anses som en delikatess. Jag valde att lägga den i en påse och frysa in för kommande behov ,men man kan även göra andra saker till exempel smaksatt salt. Läs mer här.
En annan vårprimör som man kanske inte ens vet om att man har i sin trädgård är funkia, eller som den också kallas hosta. Knopparna på funkian smakar som sparris och är en riktig delikatess. jag ska erkänna att jag var lite skeptisk innan jag smakade men efter att jag smakat är jag helt såld. Skörda knopparna ca 10-12 cm och ansa och skölj och ta bort de nedersta bladen. Koka dem i saltat vatten i 2-3 min och lägg på en klick smör. Njut av smaken, som påminner mycket om sparris. Det bästa av allt är att funkian är mer lättodlad än sparris och ger mer skörd. Här kan du läsa mer om du är intresserad. Tycker du om sparris ska du verkligen pröva detta.
Vad gör man när kylen gapar tom? Jo man svänger ihop en soppa . Soppa är det bästa du kan laga . Det är snabbt enkelt och gott. Och det bästa av allt är att du kan slänga i lite vad som helst och sedan mixa .
Idag hade jag lite rotfrukter i mitt kylskåp. Palsternacka , rotselleri och kålrot . Jag tog ungefär lika mycket av varje och delade i bitar och rostade lätt i ugnen med lite olja tillsammans med en lök . Därefter lade jag de rostade rotfrukterna i en gryta med en buljongtärning och vatten så det täckte rotsakerna . Jag hällde sedan i en burk med vita canellinibönor . Det fick koka tills rotfrukterna var mjuka. Salta och peppra och lägg i lite örtagårdskrydda . Mixa sedan slät och häll i mjölk till lagom konsistens . Låt koka upp igen men se till så det inte bränner i botten . Bönorna gör att konsistensen blir krämig men också att det bränner lättare i botten på kastrullen .
Servera med små äppletärningar och kanske lite groddar . Det syrliga äpplet är gott tuggmotstånd i den lena soppan och sötman och syrligheten bryter av fint mot rotsakerna. Jag hade också groddar av gröna linser som jag hade groddat innan och det blev supergott i soppan , men du kan även använda andra groddar det är en smaksak .
Vad har du i din matlåda? Har du en favoriträtt som du gång på gång lagar och lägger i lådan och som enligt dig bara blir bättre av att värma dagen efter ? Kommentera gärna vad du brukar lägga i matlådan för att andra ska kunna ta del av nya idéer .
Det jag tycker blir bra i matlådan är grytor med ris, gryn eller pasta. Det värms oftast bra och jämt och grytor blir oftast godare när de fått stå till sig och smakerna djupnar . Men även receptet härom dagen med purjolök och bacon är bra till matlådan . Sallad är ju en annan given favorit.
Att ta med sig mat till jobbet i matlåda är framför allt ekonomiskt, klimatsmart och svinnsmart. Vad mer kan man begära? Bra för miljö , plånbok och kylskåp… och givetvis bra för dig. Gör dig själv och miljön en tjänst … fira matlådans dag varje dag .
Har du hört svinniska ? Det är livsmedelsverkets nya ord för hållbar mathantering. På deras hemsida hittar du en hel ordlista med väldigt bra ord som man kan använda och lära sig . Jag kom faktiskt på ett nytt ord #restifiera . Och jag skickade in det till Livsmedelsverket och de gillade det så mycket att de skrev om det i sin blogg , måltidsbloggen.
Orden handlar om att ta till vara på matsvinnet och inte slänga mat i onödan . Att helt enkelt använda resterna på nya sätt . Som ni som följer bloggen säkert vet är det inte mycket som slängs här i mitt kök utan det mesta får nytt liv i kanske annan form . Det är bra både för klimatet och för plånboken . Det gäller bara att vara kreativ och laga mat med fantasi och glädje .
Efter en bra stunds ide´torka och tidsbrist kom nu äntligen lite matinspiration igen. Till fredagsmys idag fick jag lite feeling och hade lust att göra kammusslor. Jag hade en påse i frysen och plockade ut dem . Påsen lät mig inte se innehållet utan min förvåning var stor när jag hällde ut så mycket jag skulle ha och de var pyttesmå. Mycket mindre än vad man brukar se. Men, men, smaken finns ju där ändå så jag började fundera hur jag skulle tillaga dem.
Jag ville steka dem i smör och vitlök tillsammans med en kvist timjan och sedan strö över persilja, men samtidigt ville jag ha nåt fräscht och syrligt. Jag bestämde mig för att dela upp dem. En del blev en cevicheliknande anrättning som jag tänker servera i en avokado tillsammans med picklad rödlök.
Den andra delen steker jag och serverar med kålrotsbakelser och friterad matbanan. Kålrotsbakelserna är återvinning. Häromdagen hade jag gjort rotmos och det fanns lite över. Detta tog jag och blandade med mascarponeost som stod i kylskåpet och ett ägg. Lite extra kryddor som, salt, svartpeppar och timjan åkte också i. Sedan smorde jag vanliga bullformar med olivolja ställde dem i en muffinsform och lade i smeten. Ovanpå toppade jag med lite mer timjan och lite pankoströbröd och en klick med smör. Dessa kommer att gå in i ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. Tills de är gyllengula och pankobrödet är frasigt. Innan servering ta ut dem ur formarna och dra ett varv med saltkvarnen.
Min cevicheliknande anrättning av kammusslorna gjorde jag så här. Jag vägrar att kalla den ceviche för den är inte gjord efter alla konstens regler på hur man ska göra ceviche utan den är bara inspirerad av ceviche . Ceviche är som bekant Perus kanske mest kända maträtt nästan som deras nationalrätt. Dela kammusslorna, och pressa över citronsaft. hacka lite blekselleri och blanda i. Jag använde mig av en färdig crema de ají amarillo, som jag hade i kylskåpet , men det går bra med vanlig chili också eller sambal oelek. Min chili är gul till färgen som ni ser på fotot. Finhacka en halv cm färsk ingefära och strö över lite hackad koriander, blanda allt och salta och låt stå en halvtimme.
Servera med citronpicklad rödlök i avokadohalvor. Min lök var redan färdig i kylskåpet så här blev det återvinning igen. Det gäller att vara matsmart och utgå från vad som finns i kylskåpet när du lagar mat , just för att ta till vara alla dina matrester och bli klimatsmart.
Kammusslor på cevicheliknande vis
Jag tänker att för att detta ska bli gott behövs något med lite krisp. Man måste tänka på vilka konsistenser man har i en maträtt. Om allt är mjukt och lättuggat blir inte din smakupplevelse tillräcklig. Tillför lite crisp eller någon annan konsistens så lyfter hela anrättningen. Min man han älskar matbanan och kan helt enkelt inte leva utan dem….han är ju uppväxt med dem så det kanske är förståeligt. När jag ville göra nåt krispigt föll mitt val på just matbanan den här dagen. Min matbanan tog jag och skivade på mandolinen och dessa friteras sedan i olja till de blir knapriga som chips. Strö över salt .
Ja, nu har ni fått alla komponenter till mitt fredagsmys. Så här blev det och riktigt smarrigt tyckte vi . Rester behöver inte vara tråkiga. Man kan faktiskt ha restfest bara man har lite fantasi och inspiration.
Avokado med kammusslor och picklad rödlökVitlöksfrästa kammusslor med kålrotsbakelse och matbananschips
Har du odlat chili? Då vet du att skörden kan bli mycket stor. Vad ska man göra med all chili?
Ja man kan ju alltid torka den , eller frysa den . För att torka den så trär du bara upp dem på en tråd och hänger upp dem på ett torrt och varmt ställe tills de har torkat . För att frysa brukar jag bara lägga dem i en plastpåse och ta ut vart efter jag behöver ur frysen . Det går lätt att riva en frusen chili . Och den tinar på nolltid om du behöver .
Men vad mer kan man göra ? Jo man kan göra sweet chili sås och vanlig chilisås, typ Heinz. Det är absolut inget svårt och det är ju sånt man använder och brukar köpa i affären . Den här blir dessutom mycket godare och du kan själv reglera styrkan .
Igår var jag hos min mor och vattnade hennes växthus. Och jag överdriver inte … hon har chili till ett helt kompani. Jag föreslog att hon skulle ställa sig på torget och sälja. Jag fick med mig tomater och chili hem . Physalis och vaxbönor och persikor, fikon och hallon fick jag också med mig .
När jag kom hem satte jag igång att ta hand om skörden . Först satte jag på chilisåsen . Jag tog tomater ca 1 kg , 1 rödlök och två chili ( eller efter smak) utan kärnor och hackade allt och la i en kastrull tillsammans med 1 dl vinäger och 1 dl socker och kokade upp. Låt koka några minuter och ta sedan stavmixern och mixa slät. Fortsätt att koka på låg värme tills du får en bra konsistens och vätskan försvunnit. Salta och lägg i 1 msk riven pepparrot och 1 tsk senap . Smaka av .
Chilisås
Min chili var av den starka sorten men om du använder en mildare variant kan du säkert lägga i fler . Det är ju dessutom en smaksak hur mycket hetta du vill ha i såsen . Häll upp på flaska eller burk medan den är het och stäng locket .
Under tiden chilisåsen kokte tog jag och gjorde en sats sweet chili sås. Det går betydligt fortare . Ta gärna på dig handskar när du handskas med chili .
Ta fyra chili med kärnor, fyra vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme och hacka fint i mixer.
Lägg hacket i en kastrull . Slå på 1,25 dl risvinäger, 3 dl vatten , en gnutta salt och 2,5 dl socker . Koka upp och låt det koka ihop några minuter tills sockret har löst sig .
Sen reder du av den med majsstärkelse till önskad konsistens. Jag ville ha såsen ganska tjock så jag använde ca en halv dl majsstärkelse utrörd i vatten . Såsen hällde jag sedan på glasflaskor och burkar .
Min sweet chili sås blev het och söt , men man kan ju själv reglera styrkan genom att använda mildare chili.
Jag fick ju också med mig massor med persikor hem och det blev både persikojuice och persikor i sockerlag av dem .
Persikor i sockerlagPersikojuice
Eftermiddagen gick åt till att ta hand om skörden men det har man gott åt vid senare tillfälle . Förråden börjar fyllas på nu så smått . Det är det bästa med den här årstiden tycker jag . Att kunna safta sylta och lägga in egna odlade grönsaker . De smakar så mycket godare än köpta . Och sweet chili sås kommer jag nog aldrig köpa igen , det var alldeles för enkelt och gott att göra egen . Så nu står de här … burkarna med två gånger chilisås bredvid mina goda persikor i sockerlag .
Just nu tar vi det ganska lugnt här. Inga planerade saker utan tar bara dagen som den kommer. Jag har sett en stor förändring i det här landet sedan den första gången jag var här för ca tjugo år sedan. Då , var jag ensam ”gringa” på gatorna. Folk vände sig om och kommenterade mina blå ögon vart jag än gick. Priset höjdes med en gång så fort de fick se mig….
Idag … är det helt annorlunda. Här finns människor från alla världens hörn. Överallt , ser du människor som inte kommer från Latinamerika och Peru. Turismen här har vuxit enormt, mycket på grund av deras gastronomi som är känd som en av världens bästa, och det med rätta. Backpackers som åker runt i Sydamerika och sen folk från USA, och Europa som kommer för att se Machu Picchu. Sen har ju detta land så fantastiskt mycket att se…..och jag är långt ifrån färdig med att utforska det här landet än. Dock ser jag mig inte riktigt som en turist i det här sammanhanget. Turister beter sig på ett speciellt sätt, letar efter speciella saker, går runt och tittar på sevärdheter, medan jag gör ungefär tvärtom. Jag försöker att hitta det genuina, det normala, det inhemska och äkta peruanska. Det är det som fascinerar mig. Inte det där som drar besökare, det som lockar turisterna….
Oftast är det som man visar upp för turisterna en välputsad fasad, som i och för sig kan ha sitt värde i att se, men det är inte där du lär känna kulturen och landet. På gatan, eller på marknaden, ute på landsbygden, där finns livet…..som det är för gemene man. Slit och hårt arbete, om man har nåt, det vill säga, från morgon till kväll, för en lön som är en bråkdel av det vi har…Om jag inte är helt fel ute så är en minimilön i Peru ca 900 soles, dvs 2520 kr. Det blir du inte rik på! Här är dessutom ingenting gratis, varken skola , försäkring eller sjukvård. Däremot vet de hur man ordnar enkla jobb….men det skulle bli en hel avhandling så den utläggningen hoppar vi den här gången.
Jag har det väl förspänt…. jag kan språket. Jag kan kommunicera med människorna här, för här är engelskan väldigt dålig, än så länge. Man ser dock att dagens unga föräldrar lägger mer vikt vid att deras barn ska lära sig engelska nu och man ser även en större medvetenhet om miljön och omvärlden . På bara tjugo år har landet utvecklats positivt, men det finns mycket kvar att göra. Till och med här ger man inte längre bort plastpåsar när du handlar från och med den 1 augusti. Du får ha med dig en egen !
Men nu till det bloggen egentligen handlar om,…. mat! Vad vore väl ett inlägg om inte det fanns nåt ätbart i det. Jag har hittat en ny bekantskap….Kiwicha. Ett frö , som tillhör amarantfamiljen, eller rävsvans och jag tror mig ha sett detta i affären hemma. Dock inte på det sättet de säljer den här, puffat. Kiwicha, som förövrigt är quechua, ett indianspråk här i Peru, kallas även för Incavete, eftersom det ursprungligen kommer härifrån Peru, men det är inte ett sädesslag utan tillhör faktiskt familjen spenat! Kiwicha är glutenfritt och har ett riktigt högt proteinvärde och en massa andra bra egenskaper. Det ska bli riktigt kul att prova den här. Här använder man det till att strö på yogurten som flingor eller bakar små kex och kakor. Jag packar ner en påse i resväskan för framtida behov.
Ett annat tips i sommarvärmen där hemma är en sak som jag åt idag faktiskt. Enkelt, gott och smidigt att ta med sig till stranden. Har du dessutom kyckling över från gårdagen är detta perfekt! Ta och noppa sönder färdigstekt kyckling och lägg i en skål, Blanda i en näve pekannötter, en näve russin och en rejäl näve babyspenat. Blanda allt tillsammans med en klick majonnäs. Vill du ha en lite lättare variant tar du hälften majonnäs och hälften turkisk yoghurt. Salta och peppra och fyll sedan ett pitabröd med fyllningen. Läckert, gott och fräscht. Några knapriga chips till skadar inte.
PEPP- Pita, Espinacha,Pekan, Pollo
När jag var på marknaden sist fick jag för mig att jag skulle köpa lite färska räkor och göra lite nudlar till lunch. Jag gick runt och tittade på marknaden för att se vad mer jag skulle stoppa i mina nudlar och fastnade för lite färska böngroddar och ananas.
Till smaksättning , hittade jag ostronsås och tamarindsås som tillsammans med vitlök fick bli det som höll ihop rätten. I kylskåpet hemma hade jag lök, aji amarillo och lite andra grönsaker som också fick va med på ett hörn.
Jag började med att lägga räkorna i salt och vitlök en stund och kokte upp vatten att förbereda nudlarna med. Det räcker att låta nudlarna ligga i det varma vattnet i ca fem minuter så kan du låta dem gå färdigt i stekpannan tillsammans med såsen sen.
Jag hettade upp stekpannan och la i lite olja, och räkorna fick hoppa ner. De ändrar strax färg till rosa och då hällde jag i grönsakerna och ananasen , utom böngroddarna. Två minuter i stekpannan är allt det behöver, du vill fortfarande ha kvar tuggmotståndet i grönsakerna . Häll i ostronsås, och tamarindsåsen och salta och peppra eventuellt ytterligare. Plocka upp nudlarna ur det varma vattnet och blanda i dem i stekpannan så att såsen täcker dem. rör runt lite och späd ev med en skvätt vatten. Låt koka någon minut och vänd till sist , precis innan servering ner de färska böngroddarna i nudlarna och lägg upp och njut! Lunch på mindre än tio minuter! Bon Appetit!
Och för er som undrar …..vad gör jag med resten av flaskan med ostronsås? Till er vill jag bara säga att här i Peru finns det flaskor av alla olika storlekar. Den jag köpte var den minsta och den använde jag hela flaskan, den innehöll en knapp dl ostonsås. Hemma däremot finns den stora flaskan…. den är bra att ha till många asiatiska rätter. Inga rester här inte.
På marknaden trängs både det ena och det andra. Det är en salig blandning. Mellan frukt-och grönt-ståndet kanske det finns nån som säljer garn, jämte slaktaren som säljer komage, finns en järnhandel som säljer allt från avloppsrör till verktyg. Mitt emot fiskhandlaren, huserar en skräddare och emellan åt poppar det upp ett stånd som säljer örter och naturmedicin. Mitt ibland detta har du serveringar där folk sitter på färgglada plastpallar och äter frukost, lunch eller middag, det spelar ingen roll här…. man kan äta vilken mat som helst, när som helst. Stånden är fyllda till bristningsgränsen med allt möjligt. Det finns inte en cm av utrymmet som inte utnyttjas. Här ovan ser ni handgjorda träsaker, bland annat till köket. Hantverk som givetvis får följa med hem i resväskan. Den äldre kvinnan på den undre bilden till höger, stannade till framför mig och höll ut sin hand och bad om en slant så hon kunde köpa nåt att äta, ….det fick hon…
En sak som verkligen är utmärkande för Peru är alla dessa gatuförsäljare. Försök har gjorts av tidigare styrande i landet att förbjuda detta, men det går inte, och man bör inte ens försöka tycker jag , för det är en del av Peru. I varje gathörn , på olika tider, med olika varor att sälja står de. Dag ut och dag in. I alla väder! Det är deras liv! En säljer emoliente eller frukt och juice, en annan snacks, en tredje bakverk och empanadas, nummer fyra säljer kokta vaktelägg när rusningstrafiken börjar på eftermiddagen och magen börjar kurra innan du kommer hem. Nästa försäljare choklad och kaffe på termos och kanske en mjuk kaka, och så klart de som säljer hantverk.
ALLT går att sälja på gatan. Och folk köper…… När bussresan till jobbet på morgonen börjar kl halv 5 för att du ska hinna till jobbet kl 9 då får man äta en frukost på stående fot från gatan. Eller när tillbakaresan till hemmet långt utanför stan tar tre timmar och kl är 18 ….då behövs det nåt i magen på vägen i bussen. Eller när din arbetsdag har en fyratimmars paus i mitten och du inte kan åka fram och tillbaka för resvägen är för lång….och plånboken för tom för att sätta sig på en restaurang eller kafé, då är det bra att kunna ta med sig sin mat ut i parken , äta och sen kanske blunda en stund efter maten. Att vara gatuförsäljare i Peru är att underlätta för många andra och samtidigt tjäna till sitt eget uppehälle. På återseende snart…..
Sist jag skrev satt jag i en bil på väg till orkideérnas stad , Moyobamba. Vi åkte tidigt från Tarapoto och kom fram vid 11 tiden och då kurrade magen rejält. Så när vi checkat in på hotellet tog vi oss ut på stan och till el mercado för att äta nåt. Alla restauranger , vare sig de är små eller stora , erbjuder alltid soppa, och då 9 ggr av 10 caldo de gallina….hönssoppa. Kan man inte göra caldo de gallina då ska man inte ha restaurang i det här landet.
Vi beställde in en caldo de gallina och fick en jätte tallrik med en riktigt god och fyllig buljong med spagetti, yuca, höna, en potatis och ett kokt ägg. Till soppan serveras alltid ají dvs chili och limeklyftor.
När vi hade ätit klart gick vi för att se de vackra orkidéerna . I Moyobamba finns det åtminstone tre olika ställen du kan titta på orkidéer. Vi valde den som låg närmast och som man inte behövde klättra och gå så mycket eftersom jag fortfarande hade träningsvärk efter djungelturen härom dagen. Så mycket vackra orkidéer det finns ! Här kommer ett litet smakprov .
I Moyobamba hittade jag en frukt som jag inte provat innan . Den är ganska ful och man kan definitivt inte tro att det är en frukt . Den heter zapote. den är ganska stor , brun och hård. Inuti har den upp till fyra stycken kärnor och fruktköttet är orange. Jag tänker inte äta den här så ni får vänta tills jag är tillbaka i Lima så ska ni få se hur den ser ut inuti. När jag sökte på frukten fick jag fram att den bland annat har en antibiotisk effekt och att den har högt glukosvärde. och många andra bra hälso effekter. Den ska bli intressant att smaka på.
zapote
zapoteträd
Utsikt från utsiktsplatsen i Moyobamba över floden Mayo
blomma på ett pomarosaträd
Efter besöket till orkideerna gick vi runt en stund på stan för att sedan fortsätta resan till Rioja. En halvtimmes resa med bil. Från Tarapotos myller till Moyobambas lugnare miljö, till Rioja som är ännu lugnare , det var riktigt skönt. Vi skulle överraska en person där i Rioja så vi tog mototaxin nästan ända fram och gick resten. Under taxifärden såg jag på flera ställen i staden att de hade gjort fina prydnader av gamla bildäck. Dessa hängde på gatlyktorna och användes som blokrukor. De hade olika former , de flesta var djur av olika slag, fiskar, fåglar , etc Tyvärr fick jag bara med en av dem på bild , men tänk vad man kan göra av gamla bildäck! Återbruk är ordet för dagen!
Återbruk av bildäck
Vi fick träffa personen vi ville och hon bjöd på grillat från sin egen resturang. Hårt arbete från morgon till kväll för henne och hennes man. Här har hon precis öpptat upp för eftermiddagens grillning. Ut med grillen på trottoaren och sälj det du har att grilla. Allt tar slut på några timmar. Grillad banan, kycklingspett, Tilapia, yuca och tacacho….blir streetfood utanför den egna dörren.
När man är ute och åker i Peru gäller det att se upp för vissa saker. Bland annat djur på vägen. Överallt springer det hundar, höns, grisar , hästar eller som i detta fall, när mototaxin var tvungen att stanna för det kom tre kor gåendes över vägen i godan ro.
Ägarinnan hade bara släppt iväg dem och stod vid sidan och tittade på när de gick i väg. Annars finns det mycket att titta på när man är ute och åker. Man blir liksom inte trött av att se det vackra djungellandskapet. Så grönt, så böjlande och frodigt. Och när man tänker på att det är samma måne som syns här som man ser hemma , tror man knappt att det är sant.
La plaza i Moyobamba by night
Jag lämnar er för den här gången med ett kort från torget i Moyobamba, orkidéernas stad , som jag tog på kvällspromenaden innan vi kom tillbaka till hotellet. Snart lämnar jag djungeln för den här gången och åker tillbaka till Lima. Hasta pronto!
Aj aj , jag visste inte att jag hade såååå många muskler i denna lilla kropp. Efter strapatsen ut i djungeln och Tarzans bakgård är jag halvt uppäten och går som en gravid anka . Varje steg gör ont och varenda muskel u min kropp är i uppror . Till råga på allt åkte jag på en förkylning efter att ha varit uppe i 100 grader efter vandringen ner till lagunen och vattenfallet när jag helt abrupt kylde av kroppen i det kalla källvattnen i lagunen . Dessutom blev det ett till abrupt termostatfall när vi kom upp igen . Klättringen upp tog mig åter upp till kokpunkten men fem minuter efter vi kommit upp började skyfallet och ovis som jag var gick jag ut i regnet gör att svalka mig och blev våt . Skönt just för stunden men det får jag sota för nu .
Gårdagen gick ungefär lika fort som en sengångare …. mina ben klarade inte mer . Dock spatserade vi runt i Tarapoto och efter en traditionell frukost på Tarapotovis med en juane, stekt maduro, och bröd tog vi oss ut på stan .
Medan vi gick på gatan såg jag en kvinna sitta på trottoaren och sälja frukt . Hon hade en frukt där som jag inte kände igen . Jag frågade vad den hette och det visade sig vara en pomarosa. Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer .
Vid lunchtid satte vi oss på en av de många ställena som säljer dagens meny . Var och vartannat hus öppnar upp sin dörr och ställer ett par plastborste på trottoaren och säljer dagens . Den här gången valde jag en färsk sallad till förrätt och till huvudrätt fisk . Här serveras oftast fiskarna hela . Med rumpa och huvud . Alla vet hur en fisk ser ut till och med barnen . Ingen filé eller fyrkantig torsk här inte . Här är en tilapia frita. En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
Efter maten började min jakt på riktigt kaffe igen … det är inte så enkelt som man kan tro. Till slut hittade vi ett ställe som åtminstone hade snabbkaffe . Där hade de också nåt som heter ponche . Ponche är vispat ägg och socker som smaksätts till exempel med Malta eller kaffe . Malta är en sorts mörk , nästan svart ölsort , som är lite söt . Jag ska prova ett göra ponche när jag kommer hem för Malta har jag hittat hemma i en asiatisk affär . Det kanske inte låter så gott men det var faktiskt riktigt smakligt . Det blir som ett skum som man äter med sked .
Ponche con Malta
Sen ut på upptäcksfärd på stan igen . Vi följer våra näsor . Dofterna här lockar och efter bara en lite stund fann vi det min man letade efter. Han ville äta anticucho. Jag har skrivit om anticucho förr men få av kohjärta , den hör gången var det komage och kött som var på pinnen . Jag kände mig fortfarande mätt men kunde inte låta bli att smaka på en bit grillad komage .
Jag har ätit komage innan i en rätt som heter caucau , men det är nåt jag verkligen inte gillar . En av de få saker jag inte kan få ner . I den maträtten är det mer som en gryta smaksatt med bland annat gurkmeja , därför har jag faktiskt tro det eller ej längtat efter att få prova komage grillad . Det var mycket bättre!! Lite samma konsistens som bläckfisk … dock inte smakmässigt . Det smakar kött . En riktigt bra smakupplevelse att äntligen få smaka .
Nu sitter jag i en bil på väg till Moyobamba . Kroppen mår lite bättre idag och den gör inte lika ont. Moyobamba kallas för orkidéernas stad , så vänta er ett inlägg med vackra blommor inom kort . Hasta pronto.
Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .
Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.
Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.
Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.
Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.
Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!
Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer . 
En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
