Semestern har börjat för mig idag och det jag gillar allra bäst är att få leka i köket. Vilken tur för mig att det faktiskt regnar lite grannidag så att det är legitimt att va inne och stå framför spisen. Idag har jag gjort egna buljongtärningar , se https://smakaochse.se/2020/06/22/gor-din-egen-buljongtarning/ men jag har också gjort en god efterrätt från Ecuador. Den är gjord på majs och påminner lite om risgrynsgröt,eller arroz con leche, men är lite lösare i kosistensen och har en lite annan smak på grund av kryddorna. Efterrätten heter Morocho och är gjord på torkad, krossad vit majs och är inget du svänger ihop på en kvart. Den tar tid men om du har tid så prova , den är underbart god.
Börja med att lägga majsen (2.5 dl ) i blöt gärna över natten. Koka den sedan i ca 2 timmar i rikligt med vatten se till så det inte kokar torrt. Om du har en tryckkokare går det lite fortare.
När majsen är mjuk och krämig tar du bort ca 2 dl kokt majs och lägger i mixern tillsammans med 1 dl torrmjölk och 1,5 dl mjölk. Mixa detta slätt och häll tillbaka detta över majsen. Lägg i en näve russin och rör om.
mjölk med kryddpeppar, kryddnejlika och kanel
I en gryta vid sidan häller du i 2,5 dl mjölk , lägger i några kryddnejlikor, hel kanel och 7 kryddpepparkorn och låter det få ett uppkok. Sedan får det stå och dra en stund så att kryddorna släpper sin smak. När kryddorna släppt smak silar du av mjölken ner i majsen och låter allt koka upp igen i några minuter under omrörning. Tillsätt en nypa salt och söta sedan med leche condensada/ kondenserad mjölk till önskad sötma.
Servera med en kopp kaffe , som efterrätt eller som mellanmål eller varför inte till en frukost på helgen. Det blir lite som en risgrynsgröt med chaismak.
Morocho och kaffe, mums när man bloggar.
Passa på att göra experiment i köket nu när semestern är här och du har tid. Det är nu eller aldrig … smaka och se att det finns så mycket gott där ute som du inte har lagat innan.
Vi har alla en relation till banankaka. Antingen gillar man eller inte. Den här banankakan är lite annorlunda , den är nämligen gjord på matbanan och har en annan lite udda ingrediens nämligen mozzarella . Dessutom bakas den helt utan ugn , nämligen i stekpannan .
Det du behöver är : 1 stor riktigt mogen matbanan , 1 ägg, en knapp dl socker, 2 msk olja, 3 msk mjölk, 1 rågad tsk bakpulver , 1-1,5 dl vetemjöl, ca 1 dl riven mozzarella . Du behöver dessutom en stekpanna i teflon och ett lock.
Skala matbananen . Obs den ska vara riktigt mogen , gärna lite svart . En tredjedel finhackar du, och resten lägger du i din mixer och mixar tillsammans med ägg, mjölk, olja och socker. Mixa tills smeten är helt slät. Häll över smeten i en skål och vänd ner mjöl och bakpulver samt resten av bananen och osten . Blanda väl .
Sätt på stekpannan på väldigt låg värme , och droppa i några droppar olja , och låt den bli varm . Häll i smeten , platta till och lägg på locket och låt kakan vara i 20 min. När kakan är torr på ovansidan , torka av locket och låt den steka på andra sidan genom att vända kakan med hjälp av en smord tallrik . Låt den sedan steka ca 5 minuter på andra sidan .
Banankaka i stekpannan, gjord på matbanan
Det blir en kompakt banankaka med en annorlunda touch, inte som den man är van vid härifrån Sverige. Det här receptet kommer ursprungligen från Sydamerika. Kanske är denna en blivande brunchrätt, eller varför inte till en kopp te till kvällen . Det kanske inte är kakan du ställer fram på kafferepet om inte kafferepet går i latinorytmer…. fast jag har aldrig sett en latino ha kafferep….. hmmm
Runt om i Sydamerika är det vanligt med restauranger som poppar upp lite här och var . Antingen ambulerande eller så finns e på samma ställe varje kväll . Kanske bara på trottoaren utanför huset . En grill är allt du behöver . Det grillas fisk, kyckling, banan, inälvor, grönsaker och mycket mycket mer
Men nåt som inte fattas är chilin som du serverar till det grillade. Det kan vara av många olika saker . En salsa, chimichurri, pebre, ají, ja kärt barn har många namn och det finns nog lika många recept som det finns kockar om inte fler. Idag tänkte jag ge dig ett gott recept på en jordnötschili . En jordnötssås med sting skulle man kunna säga. Den är kall och helt enkelt väldigt enkel att göra.
Du behöver jordnötter , grön chili, vatten , ev salt och peppar, samt ajinomoto. Kärna ur din gröna chili, du väljer själv styrkan. Vill du ha den lite starkare så använd mer chili eller en chili med mer heta. Min chili är inte så stark, så jag tog tre små chili, en dryg dl jordnötter och vatten strax över jordnötterna.
Mixa ihop till en homogen sås och smaksätt ev med salt om du har använt osaltade jordnötter annars hoppa saltet och tillsätt ajinomoto. Mixa några sekunder till och det är färdigt
Jag använde vanliga salta jordnötter och därför tillsatte jag inget salt , det räcker med saltet på jordnötterna. Den här såsen är god till grillat, ja egentligen till nästan allt . Styrkan kan man ju variera efter tycke och smak. Jag gillar när det är lite sting i den men idag hade jag gäster som jag inte visste om de hade chilivana så jag gjorde en snäll variant . Såsen blir krämig och god . Prova att ha den till grillad platain/matbanan, det är en höjdare .
Torrejas de platano verde, vad är det?? Jo det är platano eller matbananplättar eller tortillas . Snabbt gott och enkelt , till mellanmål, frukost eller enkel kvällsmat . Det du behöver är : 1 grön matbanan , 1/2 lök, 1 ägg och 100 g ost. När det gäller osten kan du använda färsk ost, typ avrunnen keso , feta ost eller riven ost .
Skala den gröna matbananen och riv den på den raspigaste sidan på rivjärnet . Det ska bli en gegga .
Hacka löken och smula ner fetaosten i matbanangeggan och knäck i ett ägg . Salta, peppra och dutta i en gnutta paprikapulver . Blanda allt
Hetta upp en stekpanna med ordentligt med olja . Låt oljan bli varm och sänk sedan värmen till medel . Klicka i banansmeten och stek dem gyllene och frasiga . Ta upp de när matbananen är genomstekt . Ett tips är att platta till dem lite så att de inte blir en boll. Då är det svårt att få dem färdiga i mitten .
Av en banan och ett ägg blev det sju st plättar . Du kan öka till två bananer på ett ägg om du vill ha fler .
Idag fick det bli torrejas de platano verde till frukost med en kopp kaffe och lite egen yoghurt med nötsmörsbakad müsli . Det ger kraft och energi till att gå ut i trädgården och greja med pallkragarna där jag ska så mina grönsaker .
Just nu tar vi det ganska lugnt här. Inga planerade saker utan tar bara dagen som den kommer. Jag har sett en stor förändring i det här landet sedan den första gången jag var här för ca tjugo år sedan. Då , var jag ensam ”gringa” på gatorna. Folk vände sig om och kommenterade mina blå ögon vart jag än gick. Priset höjdes med en gång så fort de fick se mig….
Idag … är det helt annorlunda. Här finns människor från alla världens hörn. Överallt , ser du människor som inte kommer från Latinamerika och Peru. Turismen här har vuxit enormt, mycket på grund av deras gastronomi som är känd som en av världens bästa, och det med rätta. Backpackers som åker runt i Sydamerika och sen folk från USA, och Europa som kommer för att se Machu Picchu. Sen har ju detta land så fantastiskt mycket att se…..och jag är långt ifrån färdig med att utforska det här landet än. Dock ser jag mig inte riktigt som en turist i det här sammanhanget. Turister beter sig på ett speciellt sätt, letar efter speciella saker, går runt och tittar på sevärdheter, medan jag gör ungefär tvärtom. Jag försöker att hitta det genuina, det normala, det inhemska och äkta peruanska. Det är det som fascinerar mig. Inte det där som drar besökare, det som lockar turisterna….
Oftast är det som man visar upp för turisterna en välputsad fasad, som i och för sig kan ha sitt värde i att se, men det är inte där du lär känna kulturen och landet. På gatan, eller på marknaden, ute på landsbygden, där finns livet…..som det är för gemene man. Slit och hårt arbete, om man har nåt, det vill säga, från morgon till kväll, för en lön som är en bråkdel av det vi har…Om jag inte är helt fel ute så är en minimilön i Peru ca 900 soles, dvs 2520 kr. Det blir du inte rik på! Här är dessutom ingenting gratis, varken skola , försäkring eller sjukvård. Däremot vet de hur man ordnar enkla jobb….men det skulle bli en hel avhandling så den utläggningen hoppar vi den här gången.
Jag har det väl förspänt…. jag kan språket. Jag kan kommunicera med människorna här, för här är engelskan väldigt dålig, än så länge. Man ser dock att dagens unga föräldrar lägger mer vikt vid att deras barn ska lära sig engelska nu och man ser även en större medvetenhet om miljön och omvärlden . På bara tjugo år har landet utvecklats positivt, men det finns mycket kvar att göra. Till och med här ger man inte längre bort plastpåsar när du handlar från och med den 1 augusti. Du får ha med dig en egen !
Men nu till det bloggen egentligen handlar om,…. mat! Vad vore väl ett inlägg om inte det fanns nåt ätbart i det. Jag har hittat en ny bekantskap….Kiwicha. Ett frö , som tillhör amarantfamiljen, eller rävsvans och jag tror mig ha sett detta i affären hemma. Dock inte på det sättet de säljer den här, puffat. Kiwicha, som förövrigt är quechua, ett indianspråk här i Peru, kallas även för Incavete, eftersom det ursprungligen kommer härifrån Peru, men det är inte ett sädesslag utan tillhör faktiskt familjen spenat! Kiwicha är glutenfritt och har ett riktigt högt proteinvärde och en massa andra bra egenskaper. Det ska bli riktigt kul att prova den här. Här använder man det till att strö på yogurten som flingor eller bakar små kex och kakor. Jag packar ner en påse i resväskan för framtida behov.
Ett annat tips i sommarvärmen där hemma är en sak som jag åt idag faktiskt. Enkelt, gott och smidigt att ta med sig till stranden. Har du dessutom kyckling över från gårdagen är detta perfekt! Ta och noppa sönder färdigstekt kyckling och lägg i en skål, Blanda i en näve pekannötter, en näve russin och en rejäl näve babyspenat. Blanda allt tillsammans med en klick majonnäs. Vill du ha en lite lättare variant tar du hälften majonnäs och hälften turkisk yoghurt. Salta och peppra och fyll sedan ett pitabröd med fyllningen. Läckert, gott och fräscht. Några knapriga chips till skadar inte.
PEPP- Pita, Espinacha,Pekan, Pollo
När jag var på marknaden sist fick jag för mig att jag skulle köpa lite färska räkor och göra lite nudlar till lunch. Jag gick runt och tittade på marknaden för att se vad mer jag skulle stoppa i mina nudlar och fastnade för lite färska böngroddar och ananas.
Till smaksättning , hittade jag ostronsås och tamarindsås som tillsammans med vitlök fick bli det som höll ihop rätten. I kylskåpet hemma hade jag lök, aji amarillo och lite andra grönsaker som också fick va med på ett hörn.
Jag började med att lägga räkorna i salt och vitlök en stund och kokte upp vatten att förbereda nudlarna med. Det räcker att låta nudlarna ligga i det varma vattnet i ca fem minuter så kan du låta dem gå färdigt i stekpannan tillsammans med såsen sen.
Jag hettade upp stekpannan och la i lite olja, och räkorna fick hoppa ner. De ändrar strax färg till rosa och då hällde jag i grönsakerna och ananasen , utom böngroddarna. Två minuter i stekpannan är allt det behöver, du vill fortfarande ha kvar tuggmotståndet i grönsakerna . Häll i ostronsås, och tamarindsåsen och salta och peppra eventuellt ytterligare. Plocka upp nudlarna ur det varma vattnet och blanda i dem i stekpannan så att såsen täcker dem. rör runt lite och späd ev med en skvätt vatten. Låt koka någon minut och vänd till sist , precis innan servering ner de färska böngroddarna i nudlarna och lägg upp och njut! Lunch på mindre än tio minuter! Bon Appetit!
Och för er som undrar …..vad gör jag med resten av flaskan med ostronsås? Till er vill jag bara säga att här i Peru finns det flaskor av alla olika storlekar. Den jag köpte var den minsta och den använde jag hela flaskan, den innehöll en knapp dl ostonsås. Hemma däremot finns den stora flaskan…. den är bra att ha till många asiatiska rätter. Inga rester här inte.
På marknaden trängs både det ena och det andra. Det är en salig blandning. Mellan frukt-och grönt-ståndet kanske det finns nån som säljer garn, jämte slaktaren som säljer komage, finns en järnhandel som säljer allt från avloppsrör till verktyg. Mitt emot fiskhandlaren, huserar en skräddare och emellan åt poppar det upp ett stånd som säljer örter och naturmedicin. Mitt ibland detta har du serveringar där folk sitter på färgglada plastpallar och äter frukost, lunch eller middag, det spelar ingen roll här…. man kan äta vilken mat som helst, när som helst. Stånden är fyllda till bristningsgränsen med allt möjligt. Det finns inte en cm av utrymmet som inte utnyttjas. Här ovan ser ni handgjorda träsaker, bland annat till köket. Hantverk som givetvis får följa med hem i resväskan. Den äldre kvinnan på den undre bilden till höger, stannade till framför mig och höll ut sin hand och bad om en slant så hon kunde köpa nåt att äta, ….det fick hon…
En sak som verkligen är utmärkande för Peru är alla dessa gatuförsäljare. Försök har gjorts av tidigare styrande i landet att förbjuda detta, men det går inte, och man bör inte ens försöka tycker jag , för det är en del av Peru. I varje gathörn , på olika tider, med olika varor att sälja står de. Dag ut och dag in. I alla väder! Det är deras liv! En säljer emoliente eller frukt och juice, en annan snacks, en tredje bakverk och empanadas, nummer fyra säljer kokta vaktelägg när rusningstrafiken börjar på eftermiddagen och magen börjar kurra innan du kommer hem. Nästa försäljare choklad och kaffe på termos och kanske en mjuk kaka, och så klart de som säljer hantverk.
ALLT går att sälja på gatan. Och folk köper…… När bussresan till jobbet på morgonen börjar kl halv 5 för att du ska hinna till jobbet kl 9 då får man äta en frukost på stående fot från gatan. Eller när tillbakaresan till hemmet långt utanför stan tar tre timmar och kl är 18 ….då behövs det nåt i magen på vägen i bussen. Eller när din arbetsdag har en fyratimmars paus i mitten och du inte kan åka fram och tillbaka för resvägen är för lång….och plånboken för tom för att sätta sig på en restaurang eller kafé, då är det bra att kunna ta med sig sin mat ut i parken , äta och sen kanske blunda en stund efter maten. Att vara gatuförsäljare i Peru är att underlätta för många andra och samtidigt tjäna till sitt eget uppehälle. På återseende snart…..
Felices fiestas patrias!! Idag är det Perus nationaldag, 28 juli. Överallt syns flaggor och banderoller och rosetter i rött och vitt. Folk är ute på gatorna och presidenten talar till nationen. Imorgon är det den stora militärparaden. Det är fest, i flera dagar. Folk har haft ledigt sedan i fredags och många är lediga även på måndag. Skolorna har två veckors ledighet också. Que viva Peru!!
Det var några dagar sedan jag skrev här nu …. Har väl egentligen inte gjort så mycket förutom att ta det lugnt och vara här i huvudstaden. Tagit dagen som den kommer. Varit ute och gått, handlat lite på marknaden och ätit gott…. som man ska när man har semester. Jag har också passat på att laga lite mat hemma . Ibland blir man lite trött på att bara äta ute , även om det är hur gott som helst , så finns det inget bättre än hemlagat . Bara att gå till marknaden på morgonen och köpa ingredienserna till dagens lunch är en lyx.
Som sagt så är mitt kök här inte av den bästa sorten…En kokplatta med två plattor, ett par kastruller och en stekpanna, det är typ allt som finns, jo och så en riskokare också…. Visste ni att man kan använda riskokaren till annat än att koka ris? Igår gjorde jag en chilicano, dvs en fisksoppa till min man , i just riskokaren. En chilicano är en klar fisksoppa, väldigt enkel och där smaken av fisk får stå i framkant. Den innehåller väldigt lite. En hel fisk av valfri sort, vatten , salt, vitlök, ev lite lite grönsaker som typ selleri, och sen ganska mycket koriander. Låt den koka, i inte för mycket vatten , utan sparsamt tills fisken är färdig. Häll upp med spad och servera med kokt maduro, dvs mogen matbanan och en citronklyfta. Det är nog min mans absoluta favoriträtt…. tror han skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll. Just den här bilden kommer från en restaurang , men han ville ha det dagen efter också , men då glömde jag fota …
Jag hade köpt en grönsak som jag gillar på marknaden . Olluco heter den. Det är en sort potatisväxt men smaken liknar mer en morot. Den är inte lika stärkelserik som potatis. Den stekte jag tillsammans med lök och sedan gjorde jag en god grönsallad med krämig avokado, rödlök , tomat och svarta oliver och så stekte jag en milanesa de pollo. Milanesa de pollo är ett panerat kycklingbröst. En enkel god och väldigt hälsosam måltid utan massa krusiduller.
Idag har vi varit inne i centrum av Lima, men en stor del av centrum var avspärrat idag på grund av presidentens tal till nationen och hans promenad mellan olika byggnader i centrum. Det innebär att det på gatorna finns kravallstaket och poliser i massor. Vi promenerade en stund där i centrum tills vi blev hungriga och gick in på en kinarestaurang för att äta lunch. Jag tror att jag har talat om detta förr men kinamaten här är inte som annan kinamat. Den har blivit en del av den peruanska matkulturen för den har genom fusion med de lokala matkulturerna utvecklats till nåt helt annat. Asiaterna här använder sig av peruanska råvaror och gör sina egna tolkningar av kinesiska recept. Ofta en blandning av peruanska recept och kinesiska. Och den blandningen är en riktigt bra kombination. Här är det nästan alltid soppa till förrätt, så även på kinaresturangen och då en sopa wonton, med nudlar kyckling och wonton.
sopa wonton
Om vi hemma i Sverige beställer räkor så är den ofta sötsur sås till eller kanske schesuen, men här är det mycket frukt, som ananas eller persika och tamarind. Såsen har inte den karaktäristiska sötsura smaken utan är bara söt. Vid sidan serveras dock limeklyftor och chili. Den röda färgen kommer från tamarinden. Tamarind är en frukt som ser ut som en brun ärtskida . Inuti finns ett brun sötsyrligt klet och några kärnor. Den kan man få tag på i asiatiska butiker även i Sverige , dock inte vad jag har hittat i färsk form som ärtskida. I Sverige serveras allt med vitt ris, dock inte här , utan med arroz chaufa.
När det är fest i Peru så finns det ett säkert kort för festen och det är Panettone och choklad. Varje familj idag som har möjlighet att fira den här dagen är jag ganska säker på att de gör det med en kopp varm choklad och Panettone. Jag tjuvstartade lite, jag tog den igår istället, men Panettone kan man äta när som helst så varför vänta.
Har man tur blir man bjuden på äkta choklad, dvs 100% kakao. Den kakaon måste kokas en stund i vatten annars gör den dig dålig i magen, sedan tillsätter du socker och mjölk. Chokladen har en djup smak av choklad men den är samtidigt väldigt söt. Peruaner gillar söta saker. Den kan också kännas lite fet. Det beror dels på mjölken som inte är som vanlig svensk mjölk utan evaporerad, och dels på själva kakaon som i sig är fet.
Tanta, Gaston Acurios resturang
Härom kvällen var vi på en av Gaston Acurios resturanger i närheten. Han har flera, men den här kedjan finns på flera ställen. Var ju bara tvungen att prova i verkligheten de recept som jag har köpt i de båda kokböckerna BRAVAZO!
Om alla recepten är lika goda som den här, ja då har jag att göra med att laga alla de godsakerna han beskriver i sina böcker. Här får jag be om fortsättning följer…..
På snart återseende… jag vet att jag har lite mer att berätta men jag får hålla er lite på sträckbänken … kan inte trötta ut er med allt på en dag. Nästa gång ska ni få bekanta er med lite annorlunda ingredienser och vackert hantverk.
Sist jag skrev satt jag i en bil på väg till orkideérnas stad , Moyobamba. Vi åkte tidigt från Tarapoto och kom fram vid 11 tiden och då kurrade magen rejält. Så när vi checkat in på hotellet tog vi oss ut på stan och till el mercado för att äta nåt. Alla restauranger , vare sig de är små eller stora , erbjuder alltid soppa, och då 9 ggr av 10 caldo de gallina….hönssoppa. Kan man inte göra caldo de gallina då ska man inte ha restaurang i det här landet.
Vi beställde in en caldo de gallina och fick en jätte tallrik med en riktigt god och fyllig buljong med spagetti, yuca, höna, en potatis och ett kokt ägg. Till soppan serveras alltid ají dvs chili och limeklyftor.
När vi hade ätit klart gick vi för att se de vackra orkidéerna . I Moyobamba finns det åtminstone tre olika ställen du kan titta på orkidéer. Vi valde den som låg närmast och som man inte behövde klättra och gå så mycket eftersom jag fortfarande hade träningsvärk efter djungelturen härom dagen. Så mycket vackra orkidéer det finns ! Här kommer ett litet smakprov .
I Moyobamba hittade jag en frukt som jag inte provat innan . Den är ganska ful och man kan definitivt inte tro att det är en frukt . Den heter zapote. den är ganska stor , brun och hård. Inuti har den upp till fyra stycken kärnor och fruktköttet är orange. Jag tänker inte äta den här så ni får vänta tills jag är tillbaka i Lima så ska ni få se hur den ser ut inuti. När jag sökte på frukten fick jag fram att den bland annat har en antibiotisk effekt och att den har högt glukosvärde. och många andra bra hälso effekter. Den ska bli intressant att smaka på.
zapote
zapoteträd
Utsikt från utsiktsplatsen i Moyobamba över floden Mayo
blomma på ett pomarosaträd
Efter besöket till orkideerna gick vi runt en stund på stan för att sedan fortsätta resan till Rioja. En halvtimmes resa med bil. Från Tarapotos myller till Moyobambas lugnare miljö, till Rioja som är ännu lugnare , det var riktigt skönt. Vi skulle överraska en person där i Rioja så vi tog mototaxin nästan ända fram och gick resten. Under taxifärden såg jag på flera ställen i staden att de hade gjort fina prydnader av gamla bildäck. Dessa hängde på gatlyktorna och användes som blokrukor. De hade olika former , de flesta var djur av olika slag, fiskar, fåglar , etc Tyvärr fick jag bara med en av dem på bild , men tänk vad man kan göra av gamla bildäck! Återbruk är ordet för dagen!
Återbruk av bildäck
Vi fick träffa personen vi ville och hon bjöd på grillat från sin egen resturang. Hårt arbete från morgon till kväll för henne och hennes man. Här har hon precis öpptat upp för eftermiddagens grillning. Ut med grillen på trottoaren och sälj det du har att grilla. Allt tar slut på några timmar. Grillad banan, kycklingspett, Tilapia, yuca och tacacho….blir streetfood utanför den egna dörren.
När man är ute och åker i Peru gäller det att se upp för vissa saker. Bland annat djur på vägen. Överallt springer det hundar, höns, grisar , hästar eller som i detta fall, när mototaxin var tvungen att stanna för det kom tre kor gåendes över vägen i godan ro.
Ägarinnan hade bara släppt iväg dem och stod vid sidan och tittade på när de gick i väg. Annars finns det mycket att titta på när man är ute och åker. Man blir liksom inte trött av att se det vackra djungellandskapet. Så grönt, så böjlande och frodigt. Och när man tänker på att det är samma måne som syns här som man ser hemma , tror man knappt att det är sant.
La plaza i Moyobamba by night
Jag lämnar er för den här gången med ett kort från torget i Moyobamba, orkidéernas stad , som jag tog på kvällspromenaden innan vi kom tillbaka till hotellet. Snart lämnar jag djungeln för den här gången och åker tillbaka till Lima. Hasta pronto!
Aj aj , jag visste inte att jag hade såååå många muskler i denna lilla kropp. Efter strapatsen ut i djungeln och Tarzans bakgård är jag halvt uppäten och går som en gravid anka . Varje steg gör ont och varenda muskel u min kropp är i uppror . Till råga på allt åkte jag på en förkylning efter att ha varit uppe i 100 grader efter vandringen ner till lagunen och vattenfallet när jag helt abrupt kylde av kroppen i det kalla källvattnen i lagunen . Dessutom blev det ett till abrupt termostatfall när vi kom upp igen . Klättringen upp tog mig åter upp till kokpunkten men fem minuter efter vi kommit upp började skyfallet och ovis som jag var gick jag ut i regnet gör att svalka mig och blev våt . Skönt just för stunden men det får jag sota för nu .
Gårdagen gick ungefär lika fort som en sengångare …. mina ben klarade inte mer . Dock spatserade vi runt i Tarapoto och efter en traditionell frukost på Tarapotovis med en juane, stekt maduro, och bröd tog vi oss ut på stan .
Medan vi gick på gatan såg jag en kvinna sitta på trottoaren och sälja frukt . Hon hade en frukt där som jag inte kände igen . Jag frågade vad den hette och det visade sig vara en pomarosa. Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer .
Vid lunchtid satte vi oss på en av de många ställena som säljer dagens meny . Var och vartannat hus öppnar upp sin dörr och ställer ett par plastborste på trottoaren och säljer dagens . Den här gången valde jag en färsk sallad till förrätt och till huvudrätt fisk . Här serveras oftast fiskarna hela . Med rumpa och huvud . Alla vet hur en fisk ser ut till och med barnen . Ingen filé eller fyrkantig torsk här inte . Här är en tilapia frita. En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
Efter maten började min jakt på riktigt kaffe igen … det är inte så enkelt som man kan tro. Till slut hittade vi ett ställe som åtminstone hade snabbkaffe . Där hade de också nåt som heter ponche . Ponche är vispat ägg och socker som smaksätts till exempel med Malta eller kaffe . Malta är en sorts mörk , nästan svart ölsort , som är lite söt . Jag ska prova ett göra ponche när jag kommer hem för Malta har jag hittat hemma i en asiatisk affär . Det kanske inte låter så gott men det var faktiskt riktigt smakligt . Det blir som ett skum som man äter med sked .
Ponche con Malta
Sen ut på upptäcksfärd på stan igen . Vi följer våra näsor . Dofterna här lockar och efter bara en lite stund fann vi det min man letade efter. Han ville äta anticucho. Jag har skrivit om anticucho förr men få av kohjärta , den hör gången var det komage och kött som var på pinnen . Jag kände mig fortfarande mätt men kunde inte låta bli att smaka på en bit grillad komage .
Jag har ätit komage innan i en rätt som heter caucau , men det är nåt jag verkligen inte gillar . En av de få saker jag inte kan få ner . I den maträtten är det mer som en gryta smaksatt med bland annat gurkmeja , därför har jag faktiskt tro det eller ej längtat efter att få prova komage grillad . Det var mycket bättre!! Lite samma konsistens som bläckfisk … dock inte smakmässigt . Det smakar kött . En riktigt bra smakupplevelse att äntligen få smaka .
Nu sitter jag i en bil på väg till Moyobamba . Kroppen mår lite bättre idag och den gör inte lika ont. Moyobamba kallas för orkidéernas stad , så vänta er ett inlägg med vackra blommor inom kort . Hasta pronto.
Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .
Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.
Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.
Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.
Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.
Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!
Välkomna till djungeln! Staden Tarapoto tog emot oss med en varm omfamning. Just nu är här lite ”småkallt”, bara 29 grader…..Det är tur att det finns nåt som heter AC. Det blev en väldigt tidig morgon idag för oss. Väckarklockan ringde som den brukar göra hemma när vi ska till jobbet, 03:45 för transport till flygplatsen i Lima. För att komma till Tarapoto utan att behöva lägga flera dagar i buss, måste man ta flyget. 1,5 timmes resa över Anderna in i djungeln. Att sitta och titta ut ur fönstret på flygplanet är som en vacker naturfilm. Du sitter klistrad och helt fascinerad av det du ser under dig. Spetsiga berg utan vegetation, slingrande vägar, genom dalar och floder som rinner fram mellan bergen i zickzack.Här och där ser du en liten klarblå fläck, en sjö med kristallklart vatten högt , högt uppe bland bergen. Snöklädda bergstoppar som når ända upp till molnen.Det vackra slutar inte där…. när du tagit dig förbi Anderna börjar det så sakteliga bli lägre berg, men färgen på dem ändras . De börjar skifta i grönt och du ser vegetation igen. Vegetationen blir tätare och tätare och bergen mindre och mindre spetsiga . Tills lut planar det ut och du ser ett hav av gröna växter under dig. Nu börjar nedstigningen och du kan skönja palmer och träd. Ett par riktigt stora floder med brunt vatten slingrar sig fram. Till slut landar du och dörrarna öppnas och du kliver ut i en bastu.
Inte en bastu som vi har hemma där alla sitter tysta och stilla . Nej en bastu full av liv och rörelse , där tuctuc eller mototaxis dånar fram på gatorna. Här finns nästan inga bilar i Tarapoto. Varför ska man ha det när det fläktar bättre i en öppen tuctuc.
Våra vänner här i Tarapoto öppnade sitt hem för oss och bjöd dagen till ära på sopa de gallo. El gallo, tuppen , hade gått omkring på deras bakgård och sparkat dem. Han var riktigt elak så därför hamnade han i grytan och jag får säga det att han var väldigt god. Med yuca och kokt matbanan. Yucan hade de skördat också på morgonen, och jag fick se och förklarat för mig hur den växer. Ni ser den knöliga pinnen? Det är yuca. Man bryter av den pinnen ca 30 cm och sticker ner den i joden i ca 35 graders lutning så att bara översta knölen sticker upp ovan jord. Ur varje knöl under jord kommer det sedan att växa ut en yucarot, och ovan jord ska man sedan bara låta en stängel växa upp, till den blir ca 2 m, ca 4-6 månader.
yucastam, ur varje knöl växer det ut en yucarot
Efter lunch tog vi en tripp utanför staden, där staden precis slutar. Där har du djungeln precis utanför husknuten . Grönt, varmt och fuktigt. Jag såg en fjäril som när den flög hade jättefina färger och var säkert 10 cm stor , men när den satte sig på marken och fällde ihop vingarna såg de precis ut som ett brunt löv. Tyvärr hann jag inte ta ett foto på den denna gången men ska försöka fånga den igen. Däremot en vacker blomma. Ingen aning vad den heter, men det gör inget . Den är fin att vila ögonen på.
Det här är paradiset på jorden . Så vackert! Inga bilder i världen kan göra stället rättvisa. Åk hit och se själv! Efter en liten siesta under AC:n på hotellrummet , är det nu dags att gå ut i den varma kvällen och kanske köpa nåt att äta från någon av gatuförsäljarna runt torget. Hasta la vista!
Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer . 
En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
