Kategori: Smakupplevelser

Publicerat

Kontraster och smaker

I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )

I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.

Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker

…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.

Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.

Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.

Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt. Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.

Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.

Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .

Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….

Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.

Publicerat

Aj , den vackra kroppen värker än

Aj aj , jag visste inte att jag hade såååå många muskler i denna lilla kropp. Efter strapatsen ut i djungeln och Tarzans bakgård är jag halvt uppäten och går som en gravid anka . Varje steg gör ont och varenda muskel u min kropp är i uppror . Till råga på allt åkte jag på en förkylning efter att ha varit uppe i 100 grader efter vandringen ner till lagunen och vattenfallet när jag helt abrupt kylde av kroppen i det kalla källvattnen i lagunen . Dessutom blev det ett till abrupt termostatfall när vi kom upp igen . Klättringen upp tog mig åter upp till kokpunkten men fem minuter efter vi kommit upp började skyfallet och ovis som jag var gick jag ut i regnet gör att svalka mig och blev våt . Skönt just för stunden men det får jag sota för nu .

Gårdagen gick ungefär lika fort som en sengångare …. mina ben klarade inte mer . Dock spatserade vi runt i Tarapoto och efter en traditionell frukost på Tarapotovis med en juane, stekt maduro, och bröd tog vi oss ut på stan .

Medan vi gick på gatan såg jag en kvinna sitta på trottoaren och sälja frukt . Hon hade en frukt där som jag inte kände igen . Jag frågade vad den hette och det visade sig vara en pomarosa. Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer .

Vid lunchtid satte vi oss på en av de många ställena som säljer dagens meny . Var och vartannat hus öppnar upp sin dörr och ställer ett par plastborste på trottoaren och säljer dagens . Den här gången valde jag en färsk sallad till förrätt och till huvudrätt fisk . Här serveras oftast fiskarna hela . Med rumpa och huvud . Alla vet hur en fisk ser ut till och med barnen . Ingen filé eller fyrkantig torsk här inte . Här är en tilapia frita. En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .

Efter maten började min jakt på riktigt kaffe igen … det är inte så enkelt som man kan tro. Till slut hittade vi ett ställe som åtminstone hade snabbkaffe . Där hade de också nåt som heter ponche . Ponche är vispat ägg och socker som smaksätts till exempel med Malta eller kaffe . Malta är en sorts mörk , nästan svart ölsort , som är lite söt . Jag ska prova ett göra ponche när jag kommer hem för Malta har jag hittat hemma i en asiatisk affär . Det kanske inte låter så gott men det var faktiskt riktigt smakligt . Det blir som ett skum som man äter med sked .

Ponche con Malta

Sen ut på upptäcksfärd på stan igen . Vi följer våra näsor . Dofterna här lockar och efter bara en lite stund fann vi det min man letade efter. Han ville äta anticucho. Jag har skrivit om anticucho förr men få av kohjärta , den hör gången var det komage och kött som var på pinnen . Jag kände mig fortfarande mätt men kunde inte låta bli att smaka på en bit grillad komage .

Jag har ätit komage innan i en rätt som heter caucau , men det är nåt jag verkligen inte gillar . En av de få saker jag inte kan få ner . I den maträtten är det mer som en gryta smaksatt med bland annat gurkmeja , därför har jag faktiskt tro det eller ej längtat efter att få prova komage grillad . Det var mycket bättre!! Lite samma konsistens som bläckfisk … dock inte smakmässigt . Det smakar kött . En riktigt bra smakupplevelse att äntligen få smaka .

Nu sitter jag i en bil på väg till Moyobamba . Kroppen mår lite bättre idag och den gör inte lika ont. Moyobamba kallas för orkidéernas stad , så vänta er ett inlägg med vackra blommor inom kort . Hasta pronto.

Publicerat

Statusrapport från magen och djungeln

Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .

Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.

Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat  letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk  eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.

Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.

Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.

regnbåge över Tarapoto

Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!

Publicerat

Welcome to the jungle

Välkomna till djungeln! Staden Tarapoto tog emot oss med en varm omfamning. Just nu är här lite ”småkallt”, bara 29 grader…..Det är tur att det finns nåt som heter AC. Det blev en väldigt tidig morgon idag för oss. Väckarklockan ringde som den brukar göra hemma när vi ska till jobbet, 03:45 för transport till flygplatsen i Lima. För att komma till Tarapoto utan att behöva lägga flera dagar i buss, måste man ta flyget. 1,5 timmes resa över Anderna in i djungeln. Att sitta och titta ut ur fönstret på flygplanet är som en vacker naturfilm. Du sitter klistrad och helt fascinerad av det du ser under dig. Spetsiga berg utan vegetation, slingrande vägar, genom dalar och floder som rinner fram mellan bergen i zickzack.Här och där ser du en liten klarblå fläck, en sjö med kristallklart vatten högt , högt uppe bland bergen. Snöklädda bergstoppar som når ända upp till molnen.Det vackra slutar inte där…. när du tagit dig förbi Anderna börjar det så sakteliga bli lägre berg, men färgen på dem ändras . De börjar skifta i grönt och du ser vegetation igen. Vegetationen blir tätare och tätare och bergen mindre och mindre spetsiga . Tills lut planar det ut och du ser ett hav av gröna växter under dig. Nu börjar nedstigningen och du kan skönja palmer och träd. Ett par riktigt stora floder med brunt vatten slingrar sig fram. Till slut landar du och dörrarna öppnas och du kliver ut i en bastu.

Inte en bastu som vi har hemma där alla sitter tysta och stilla . Nej en bastu full av liv och rörelse , där tuctuc eller mototaxis dånar fram på gatorna. Här finns nästan inga bilar i Tarapoto. Varför ska man ha det när det fläktar bättre i en öppen tuctuc.

Våra vänner här i Tarapoto öppnade sitt hem för oss och bjöd dagen till ära på sopa de gallo. El gallo, tuppen , hade gått omkring på deras bakgård och sparkat dem. Han var riktigt elak så därför hamnade han i grytan och jag får säga det att han var väldigt god. Med yuca och kokt matbanan. Yucan hade de skördat också på morgonen, och jag fick se och förklarat för mig hur den växer. Ni ser den knöliga pinnen? Det är yuca. Man bryter av den pinnen ca 30 cm och sticker ner den i joden i ca 35 graders lutning så att bara översta knölen sticker upp ovan jord. Ur varje knöl under jord kommer det sedan att växa ut en yucarot, och ovan jord ska man sedan bara låta en stängel växa upp, till den blir ca 2 m, ca 4-6 månader.

yucastam, ur varje knöl växer det ut en yucarot

Efter lunch tog vi en tripp utanför staden, där staden precis slutar. Där har du djungeln precis utanför husknuten . Grönt, varmt och fuktigt. Jag såg en fjäril som när den flög hade jättefina färger och var säkert 10 cm stor , men när den satte sig på marken och fällde ihop vingarna såg de precis ut som ett brunt löv. Tyvärr hann jag inte ta ett foto på den denna gången men ska försöka fånga den igen. Däremot en vacker blomma. Ingen aning vad den heter, men det gör inget . Den är fin att vila ögonen på.

Det här är paradiset på jorden . Så vackert! Inga bilder i världen kan göra stället rättvisa. Åk hit och se själv! Efter en liten siesta under AC:n på hotellrummet , är det nu dags att gå ut i den varma kvällen och kanske köpa nåt att äta från någon av gatuförsäljarna runt torget. Hasta la vista!

Publicerat

Palmer, cocosnötter och värme

Torsdag morgon här i Lima. Frukosten avklarad. En humita verde, som är en majsknyte, inlindat i majsblad, gjord av färsk majs och kyckling , smaksatt med koriander, därav att den är grön. Lite liknande en tamal men den är sötare och mer fast i konsistensen.den smakar dessutom koriander. En fruktsallad gjord på färsk papaya och en frukt som heter chirimoya, som jag gillar jättemycket. Den är så len i konsistensen och har stora svarta kärnor gömda i fruktköttet. Ganska söt och mycket god. Utsidan är grön,nästan blågrön och det ser nästan ut som tumavtryck, eller fjäll på den. Insidan är vit. Det är ingen idé att ni provar den hemma , den finns där med , men den smakar inte mycket där , så det rekommenderar jag inte . Prova då hellre juice om ni hittar. Det brukar finnas i utländska affärer.

Gårdagen var busy. En tur till centrala Lima tar musten ur en. Man håller hårt i väskan och ser upp för alla bilar. Trafikpoliserna här gör verkligen rätt för sin lön. De står i varje gathörn och blåser i sin visselpipa när man får gå och visar när bilarna får köra. Här steppar man inte ut i gatan om det är röd gubbe! På den vänstra bilden nedan syns ett av de många husen från conquistadorernas tid, när spanjorerna kom och intog landet. Otroligt vackra byggnader som tyvärr står och förfaller för mycket. Just de centrala delarna av Lima är ganska nedgångna tyvärr. Det beror till stor del på korruption där kommunernas borgmästare har en stor skuld i det hela. Det är ett av de stora problemen här i landet , just korruption. Till höger ser ni palacio de justicia, justitiepalatset. Ni ser den hissade flaggan på taket.

I centrum gick vi in på en liten restaurang som sålde dagens rätt., eller som man säger , el menu del día. Dagens kostar ca 8 soles, dvs 22. 50 kr. Då ingår förrätt , huvudrätt och nån form av dricka. Oftast finns det några av varje att välja mellan . Igår fick det bli en papa a la huancaína och en carapulcra de chancho

Carapulcra är en gryta , i detta fallet med fläskkött och den är gjord med papa seca, dvs torkad potatis och innehåller även hackade jordnötter. Torkad potatis är lite speciellt, den blir en annan konsistens och en helt annan smak, som kan upplevas lite konstig , men de tär fantastiskt gott. Carapulcra från Chincha har även en del vanlig potatis i och gärna mer smak av jordnötter. Ibland serveras den med ris som här , men lika ofta med sopa seca , som är spagetti som är kokt tomatsås tills tomatsåsen har kokt in.

Man kan ju vara här i Lima utan att köpa med sig en kokbok hem. Och vems kokbok passar bättre än självaste Gaston Acurio. Mannen som har satt Peru på den gastronomiska kartan. Helt utan bilder, med bara fantastiska beskrivningar av maten och hur man preparerar den , får han det att vattnas i munnen när man läser hans recept.

Väskan är nu packad för andra gången, den här gången bär det av till Tarapoto, mitt eget paradis. Tidigt i morgon bitti går flyget och när vi efter ca en-en och en halv timme landar, så landar vi i djungeln. När planets dörrar öppnas så slår värmen emot en, och cocospalmerna vajar i horisonten. Det är varmt, grönt och ännu mer varmt och fuktigt. Nu är det ju inte så att jag är mitt ute i bushen, utan Tarapoto är en stad som ligger omgiven av djungel. På återseende bland cocospalmerna . Tarzan här kommer jag!

Publicerat

Frukt och mat i överflöd

Den här dagen tog mig till marknaden i Magdalena, ett av distrikten i Lima. Jag älskar att gå till den lokala marknaden . Det är där man verkligen lär känna kulturen och folket. Det är där det äkta och genuina är. Där hittar man i stort sett allt man behöver . Jag skulle kunna gå där i timmar och bara titta , ta foton , köpa nåt här eller nåt annat där. Läsa på alla små skyltar och upptäcka frukter, grönsaker och kryddor och annat jag aldrig sett förut. Ibland har jag ingen aning om vad det är , men mina ögon dras ändå till det som en magnet.

Här sitter eller står varje försäljare i sitt lilla bås och väntar på sina kunder. Man öppnar tidigt på morgonen och håller på ända till kvällen. Det är en livsstil. De flesta har sina stamkunder, men alltemellanåt kommer det nån som jag, som helt utan preferenser går till den jag tycker ser bästa ut eller ger mig bäst pris. De kvinnliga eller manliga försäljarna är artiga och professionella , de kallar dig för husmor (casera) eller señora och erbjuder dig det bästa de har.

Ibland önskade man att tiden stod still. För de som arbetar här är det hårt slit från morgon till kväll men de är stolta över sina produkter. Kanske kommer de från deras egen odling kanske inte. Men de säljer med sitt rykte som insats. Får du nåt dåligt går du ju inte dit igen.

Variationen på det som säljs är oändlig. På den stora bilden nedanför ser ni en bråkdel av alla olika sorters potatis som finns i det här landet. Det sägs att det finns omkring 3000 olika sorter. Olika former och färger. Alla med sitt eget användningsområde.

På de mindre bilderna ser ni marsvin, kycklingar och hönor. Slaktade tidigt i morse alltså pinfärska. På bilden i mitten syns kanelstänger som säkert var ca en halv meter långa. Det är annat än de man köper i små påsar i affären.

Tittar man riktigt noga kan man se att kycklingar och hönor säljs med allt som finns i. Likaså säljs alla delar på djuret, dvs fötter , huvud och inälvor också. Inget går till spillo. Idag till lunch efter turen till marknaden blev den en riktig god kycklingsoppa, på just fötter , mage och vingar, men den ligger redan och skvalpar runt i min mage, så där blir det ingen bild.

Det är ju inte bara inne på marknaden som det råder full aktivitet. Även ute på gatan . Vart du än vänder blicken står det någon där och säljer något. Från försäljaren som gör sin egen emoliente i en liten vagn, (se videon) till blomsterförsäljerskan som drar blommorna efter sig i en liten vagn eller mannen som står på gatan och slipar knivar, eller den unge killen som säljer churros. Bilden på churron blev bara halv för den andra halvan hamnade tyvärr i min mage innan jag kom ihåg att ta ett foto.

emoliente

Man kan ju inte gå till marknaden om man är som jag utan att komma hem med nåt nytt. Idag blev det en sort banan som jag inte har smakat förr, platano morado. Den är alldeles tjock och knubbig och skalet är rosa. Inte alls så lång som vanliga bananer. Eller låt oss säga vad vi kallar vanliga bananer, för här finns det en uppsjö av olika varianter , både till mat och som frukt. Fler sorter än jag kan räkna. Den kommer att bli en god fruktsallad så småningom. Kanske i morgon bitti.

Och sen köpte jag sockerrör för det hade jaga inte heller smakat innan , bara sett…Sockerrör är långa stänger som man utvinner socker ur. Man pressar ut saften ur dem. Här har de skalat stången och skurit den i bitar och lagt den i påse, färdiga att stoppa i munnen. Saften som finns i dem, och det är förvånansvärt mycket saft, är söt och smakar just socker. Man tuggar lite och suger ut saften och sen spottar man ut resten. Fibrerna som blir kvar äter man inte.

  • platano morado
  • sockerrör

Nu är det dags att göra nåt annat än att sitt vid datorn  så  , hasta mañana.

Publicerat

God morgon där hemma

Buenos dias, det betyder god morgon på spanska …här i Peru har vi precis gått upp och det bästa man kan få göra är att gå ner till bageriet på gatan utanför och köpa dagens frukostfrallor.

sen tar man lite frukt, gör sig en god fruktsallad ,och njuter. Det behövs inte så mycket för att man ska känna sig som en kunglighet. Gårdagen var fylld med måsten och tiden fanns inte för att skriva . Idag tar vi det lite lugnare. Det blir en tur till marknaden och där tänkte jag ta lite foton och det får komma i nästa inlägg. Där trivs jag! Att gå mellan de välfyllda marknadsstånden och höra försäljarna ropa ut sina varor . Man vet att det är pinfärskt. Inte massa plastförpackningar utan the real deal. Återkommer med bilder därifrån snart.

Gårdagen bjöd också på en god smakupplevelse. Det blev Peruansk chinamat till lunch. Chinamaten här är inte som vi är vana vid hemma. Den är en fusion av peruansk mat och chinamat och har till och med fått sitt eget namn, cocina nikkei. Här i peru finns det många invandrare från asien och de har verkligen satt sina spår i landets mat. Chinamat här är verkligen gott och det finns nog inte ett kvarter som inte har sin egen chinarestaurtang , ialla fall här i Lima.

cocina nikkei

Nu är det dags att ta på sig och gå ut … på återseende inom kort

Publicerat

Peru- Brasilien , ödets dag

Idag är ingen vanlig dag här i Peru . Just nu spelar Peru final i copa America mot Brasilien . Hela Peru sitter klistrade framför sina tv-apparater och lider just i detta nu med sitt land som ligger under med 1-0. Allt annat har pausats.

Morgonen började med regn men nu på eftermiddagen har det klarnat upp och solen tittar till och med fram mellan smogdimmorna.

Min man fick feeling och ville ha marsvin till frukost och det fick han ju givetvis. vad gör man inte för kärleken? Sen efter frukost skulle vi åka och träffa svärmor en liten liten åldrig dam över 100 år . Segt virke i den krutgumman .

Hon bodde på fjärde våningen och gick upp och ner i trapporna , visserligen med stöd men ändå . Jag hoppas att jag kan gå i trappor när jag blir 103 …

Från ena sidan av Lima , Comas till andra sidan i Miraflores och havet gick sedan dagens utflykt . Och här sitter vi just nu och håller tummarna för Peru . Ljudnivån här när Peru fick straff hade fått den bäste att springa efter öronskydden . Det var nästan jag satte juiceav chirimoya, mango och grenadilla i vrångstrupen .

Här i Peru finns olika sorters husdjur … de vanliga vi har hemma som hund och katt men också mindre som sen här kackerlackan som hade gömt sig under min kyl

Han hade dock inte räknat med att träffa mig ! Tji fick han och enkel biljett ut från lägenheten .

Hasta la vista Amigos! 1-1 är ställningen just nu! Har inte tid att skriva mer …..

Publicerat

Cevichens förlovade land

Jag befinner mig i Lima Peru , just för tillfället i alla fall. Kom igår kväll till en grå och mulen, nästan lite duggregnande stad full av liv och rörelse. En stad där trafiken aldrig tystnar men minskar något framåt småtimmarna. En stad där den viktigaste utrustningen du har på bilen är tutan och bromsen. I trafiken är det djungels lag som gäller. Var på din vakt! Här stannar inga bilar för att du ska över övergångsstället.

Vi installerade oss i den hyrda lägenheten i stadsdelen Magdalena. Där kommer vi att utgå från under de veckor vi är här. I huset intill finns ett bageri, så till frukost gick jag ner och köpte färskt bröd och eftersom det var helg så stod den lilla tanten där också utanför på gatan och sålde tamales. De kunde jag ju inte motstå. Det fick allt bli en tamal de pollo- kyckling-tamal till frukost.

I kylen hittade jag också en perfekt avokado. Peru är en av de stora producenterna av avokado och de är bara så goda . Alldeles prefekta!I kylen låg också en papaya, men den får vi vänta med till imorgon och så låg där tuna. Tuna är en kaktusfrukt. Den finns i många olika färger. Ibland kallas den pijaya, hemma brukar man se en rosa variant , den brukar gå under namnet drakfrukt. Tuna öppnar man genom att dela den och sedan gröper man ut den med sked. Den har ett vitt, nästan genomskinligt fruktkött, med många små svarta prickar. Smaken är mild och söt. Det knastrar lite mellan tänderna på grund av de svarta små fröna, men det är bara angenämt.

Efter frukost drog vi ut på stan för att köpa vatten…Man dricker inte kranvattnet här. Det är nåt som vi i Sverige ska vara otroligt stolta över att vi har så gott vatten och att man kan dricka det direkt ur kranen. Hemma tar man det för givet men när man är utomlands förstår man hur bra man har det.

Efter att ha lämnat av vattnet hemma så tog vi oss ut på stan igen. På vägen körde vi förbi D’ANAFRIO , en fabrik där de gör den mest kända panettonen i Peru. Panettone är ju från början en italiensk jästkaka med mycket konfiterad frukt, men har blivit väldigt populär i Peru. Den äts framför allt vid jul men även andra tillfällen. Det är ju aldrig fel att äta panettone.

D’ANAFRIOs fabrik Lima Peru

Lunchen fick avnjutas mitt i vimlet i centrala Lima och , kunde ju inte varit mer peruansk än så , för det fick ju bli en ceviche. Även om denna var en mediumceviche så ska jag erkänna att de hade i alla fall inte bara gått förbi med chilin…. det brände rejält både på läppar och i halsen, men det var gott!

Lite senare på kvällen när alla ärendena var uträttade , resan till Tarapoto var inköpt och vi var hemma i lägenheten igen , då kom den ….marsvinsleveransen! Speciellt till oss. Inte levande , utan tillagade, färdiga att äta. Det och en hel del andra godsaker , som rosquitas , som är ringar av yuca, lite som hårda bagels , fast mindre. Man äter de som typ skorpor. Nåt att knapra på. Smakar egentligen inte mycket , det är mer känslan när man äter dem som lockar .

gatuförsäljare Lima , Peru

På morgonen när vi gick ut stod som vanligt gatuförsäljaren i hörnet och sålde emoliente,en dryck av olika örter och växter. På kvällen när vi gick ut igen hade en annan gatuförsäljare tagit över platsen. Den här gången såldes det anticuchos de corazon. Det är bland annat det här som gör Peru till vad det är. Dessa människor som tar den kunskap och förmåga de har och omvandlar den till nåt bra. Kan du laga mat… ja då finns det möjlighet att sälja, är du bra på att skriva på maskin… ja då kan du sälja den tjänsten. Uppfinningsrikedomen bland småföretagare är oändlig och den som har förmågan och drivet behöver inte gå sysslolös. Det är bara till att sätta igång om du har ett startkapital.

Nu har klockan blivit mycket och imorgon är en annan dag. Nu ska jag försöka att ladda upp det här inlägget på ett mycket svajigt wifi så håll tummarna för att det går. Over and out från Lima för den här gången.

Publicerat

På väg till mitt paradis

Högt ovan molnen befinner jag mig … på väg till mitt eget paradis. Det är dags för nya äventyr och nya smakupplevelser i världens bästa gastronomiska destination. Landet med så mycket olika mat att smaka på – PERU. Men Peru är så mycket mer än mat. Där finns så otroligt mycket att se…

Det här är min femte resa till Peru och min sjätte resa till Sydamerika . Och för varje gång jag åker älskar jag detta landet mer och mer , ju mer jag upptäcker av dess kultur och natur och dess folk .

Förra gången vi var här gjorde jag det alla drömmer om ! Att stå uppe på Machu Pichu och blicka ut över den vackra vyn . Det var en helt magisk upplevelse som inte går att beskriva med vare sig foton eller ord . Det måste upplevas ! Denna gången ska jag tillbringa mer tid i djungeln … nej , inte ute i bushen utan i den tropiska delen av landet . Närmare bestämt i Tarapoto, mitt eget paradis . Vi kommer också att åka till Moyobamba- orkidéernas stad , och till en tur till Rioja och kanske även till Chiclayo och Yurimaguas. I närheten av Chiclayo finns Kuelap , en annan av Perus urgamla civilisationer , samtida med inka och Machu Picchu .

Vill ni får ni gärna hänga med på resan ! Vi startar här och nu … gå in på bloggen med jämna mellanrum så får ni se en del av det jag ser och åtminstone kanske ni kan föreställa er smaken av den goda maten och upptäcka nya saker tillsammans med mig .

Första och sista stop blir i vilket fall som helst Lima …. ett måste där är en ceviche , några anticuchos de corazon och incacola och en pollo a la brasa. Men först en låååång flygresa över Atlanten . Hasta la vista !

%d bloggare gillar detta: