Idag är ingen vanlig dag… det är dagen då jag börjar min resa. En resa som tar mig till mitt eget paradis. Peru ! Hemma lämnar jag mina små pälsklingar tillsammans med min dotter som flyttat hem tillfälligt över sommaren .
Det var ett tag sen jag skrev här på bloggen . Det har varit så mycket annat att jag helt enkelt inte haft tid , men nu ska det komma flera blogginlägg under en månad , det lovar jag . Jag vill ju att ni ska få följa med mig till mitt paradis och se det jag ser , smaka det jag smakar och uppleva skönheten i detta land . Så vill ni hänga med på resan så se till att titta in här då och då . Eller varför inte trycka på knappen prenumerera så får du ett Mail när ett nytt inlägg publiceras .
En hel pandemi har passerat sen sist jag var här . Denna gången är min sjunde gång( tror jag) jag reser till Peru. Och jag har fortfarande mycket att upptäcka . Den här resan tänker jag upptäcka Chachapoyas och fortsätta upptäcka djungeln med Tarapoto och Yurimaguas. Kanske blir det en tur till Iquitos. Men det beror på tiden . Vi har semester och får ta dagen lite som den kommer . Några måsten finns det . Vi landar i Lima och där väntar min väninna sen många år tillbaka på mig . Ett måste är att umgås med henne och hennes familj . Vi utgår från Lima under den här månaden och gör avstickare till olika ställen .
Ett annat måste är att gå på den lokala marknaden i varje stad jag besöker . Liv och rörelse . Dofter och färger . Livsmedel du aldrig förr har sett, än mindre smakat . Hygienkraven kanske inte riktigt lever upp till standarden i Sverige men vad gör det , YOLO….you only live once . Mitt mål med den här resan är att upptäcka nya saker och framför allt nya smaker . Och det tänkte jag dela med er .
Ett måste för mig när jag reser är att se verkligheten . Inte bara den fina fasaden man visar upp för turister . Jag känner mig inte direkt som turist i Peru . Även om jag är ”gringa” så pratar jag ju språket och känner till kulturen . Nuförtiden är jag inte ensam gringa på gatorna . Annat var det de första gångerna jag var där i början på 90 talet . Då tror jag inte de hade sett en människa med blå ögon och ljust hår och ganska blek i hyn… då kände man sig uttittad , men nu är man bara en i mängden .
För att komma bakom fasaden behöver man lära känna människor , få komma in i deras vardag och se det verkliga livet . Det är ett liv långt från Sveriges välfärd och perfektion. Men ett liv värt att leva . Att ha allt det vi har gör inte oss lyckligare , men kanske lite otacksammare och latare . Vi slipper oroa oss för att ha mat för dagen eller hur vi ska betala skolavgiften för barnen eller läkarkostnader om vi blir sjuka. Här finns inget skyddsnät som tar hand om dig . Har du ingen inkomst äter du inte eller får du inte bli sjuk .. såvida du inte tillhör de privilegierade som kan köpa privata försäkringar.
Jag undrar just nu när jag sitter här på flyget och skriver hur pandemin har påverkat landet . Pandemin slog otroligt hårt i Peru och samhället stängde ner totalt. Man kunde inte gå till jobbet vilket innebar att du inte fick pengar att köpa mat med . Blev du sjuk fick du bekosta din egen sjukvård och om man inte har arbetat och fått lön med vilka pengar ska man då betala sjukhusvård och mediciner..
Jag tror att jag kommer se ett sargat Peru , men jag hoppas att jag har fel . Peru var på rätt väg , men pandemin satte stopp . Hoppas de har kraft att lyfta igen .
Så jag hoppas att jag får se mer av dig här på bloggen de kommande veckorna för , erkänn… du är allt bra nyfiken på hur min resa kommer bli . Välkommen att åka med .
Har ni förresten avgett nåt nyårslöfte? Kanske ska ni äta hälsosammare, mindre kött, mer fisk? Kanske har ni lovat att ha ett sockerfritt år?Eller gymma lite mer? Vad ni än har lovat er själva så önskar jag er lycka till med ert nyårslöfte. Jag å min sida lovar att försöka laga ännu godare och mer spännande mat under året som kommer och försöka att så ofta som möjligt dela med mig av den till er.