Igår var en av höjdpunkterna för mig på min resa, ett besök på den gastronomiska utställningen Mistura 2016. se länk En utställning som pågår under 9 dagar och som lockar människor från jordens alla hörn. En utställning där det inhemska köket får stå i centrum, där det autentiska och kulturella får sin rätta plats. För att riktigt kunna njuta av dagen kom vi dit när de öppnade, då var det inte så mycket folk i rörelse och de olika utställarna började precis preparera sina maträtter. 
Där fanns allt i från små food trucks till större välkända restauranger som var och en visade upp sin specialitet. Här ser vi chancho al palo, som är griskött som grillas. Här används hela grisen och man skär den sedan i bitar.Ingen bit är bättre än den andra.
Om vi ska prata om specialiteter så är ju marsvin eller cuy en riktigt exotisk specialitet här.Det serverades också på utställningen i flera olika former. Bland annat hel kolgrillad på spett
eller i gryta eller som här helstekt på tallrik. 
Denna är fylld med örter och serveras med potatis och en salsa de cebolla con ají, dvs en stark löksallad. Marsvin smakar ungefär som kyckling , men skinnet är lite segare och tjockare än kycklingen. Det kan ju för oss nordbor låta hemskt att äta marsvin men det är faktiskt riktigt gott. Man kanske bara ska bortse från att vi brukar ha dessa små djur som husdjur.
En annan klassiker som serverades var pachamanca, det är kött potatis opch yuca som tillagats i jorden i en grop under flera timmar. Man gräver en grop i jorden klär den med varma stenar som man förut har värmt med hjälp av eld och därefter lägger man i kött av olika slag marinerat i örter , yuca, potatis och camote eller sötpotatis. Sedan täcker man gropen med blad antingen bananblad eller bijau och lägger sedan på någon sorts tyg för att inte jorden ska komma åt maten. Därefter täcker man hålet med jord och lämnar det där att tillagas under flera timmar. Eftersom tillagningstiden är lång blir köttet underbart mört och saftigt och örterna man marinerade det i ger en fantastisk smak.
Ceviche är ju en annan av de rätter som inte får fattas och det gjorde den ju inte här heller. Men detta underbara land är ju så mycket mer än bara ceviche. Varje region har sina specialiteter och sina produkter. Till exempel finns det över 500 olika sorters potatis här i Peru, var och en har sitt användningsområde och många ser helt olika ut än de potatis vi är vana vid.
Här ser ni några av dess variationer och på den andra bilden en låda med fyra olika potatissorter som jag köpte för att testa och provsmaka. Som ni ser är en potatis inte bara en potatis. Majs är en annan av landets produkter som inte ser ut som vi är vana vid, likaså bönor och chili finns i en mängd olika former och fasoner .
Jag kunde ju inte hålla mig ifrån de söta sakerna heller, efter att ha provsmakat både det ena och det andra ville magen ha något sött och gott. Det fick bli picarones. Det är friterade ringar av en smet gjord på sötpotatis. Dessa serveras med miel, dvs en söt sirap. Sirapen kan ha olika smak men jag föredrar den naturella.
Efter en hel dag på utställningen kom vi hem mätta och belåtna och trötta i fötterna, men det var det värt. Ett seminarium hann vi också med under dagen, där pratade flera av Mexikos framstående kockar m sina gastronomiska rötter och om hur man nuförtiden försöker att ta tillbaka de urgamla recepten och göra de till nutida mat. Glöm att Mexiko bara är texmex! Texmex är inte mexikanskt det är ett påhitt, en fusion, från mexikaner i Usa som gjorde om sin mat så att den skulle passa den amerikanska smaken. Men det är en helt annan historia och beskrivs inte bara i ett litet inlägg på en blogg.
Hasta la vista!
så de tas upp med hålslev och läggs att vänta på ett fat.
