I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )
I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.
Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker
…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.
Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.
Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.
Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt. Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.
Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.
Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .
Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….
Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.
