Nu har det gått två dar och min rivna yuca har stått i rumstemperatur och fermenterats eller jäst lite. Nu är det dags att krama ur all vätska ur den.
Jag lägger den i en handduk och pressar och vrider handduken så mycket det går. Vätska sipprar ut och jag låter den ligga i press i flera timmar . Det är viktigt att få ut så mycket vätska som möjligt. När det är omöjligt att få ur mer vätska så öppnar jag handduken och finfördelar den rivna yucan på handduken. Jag använder mig av en grov sil eller friteringsslev för att sikta yucan och på så sätt finfördela den. 
Jag rostar sedan lite yuca i taget i en torr stekpanna . Medelvärme är lagom annars blir det för hårt rostat. Det är viktigt att finfördela yucan och inte ta för mycket åt gången, och det viktigaste av allt att ständigt röra i den så att det inte klumpar i hop sig och så att det inte bränns. 
När allt var rostat satte jag in hela skålen i ugnen som jag nyss hade använt till annat för att se till att fariñan är helt torr . Där får den stå en stund tills ugnen har svalnat . Sedan är det bara till att lägga i en påse och vänta på tillfälle till att användas. Av en yuca blev det faktiskt ganska mycket, ca 15 dl.
Jag lyckades med mitt experiment! Nu har jag fyllt på mitt lager utan att resa till andra sidan jordklotet. Så här blev mitt resultat. Nästa gång kan jag prova att riva på en annan sida av rivjärnet för att se om det ändrar konsistensen på den färdiga produkten.
Färgen varierar lite från den köpta men det kan bero på vilken sorts yuca man har använt. Det finns två olika, gul och vit, och det är den vita som säljs här i Sverige. Den gula yucan anses sämre i kvalitet.