Sista dagarna i paradiset

Imorgon är sista dagen här i Tarapoto. Då tar vi flyget ”hem” till Lima igen för några sista dagen i storstaden . Packa , inhandla det som ska med till Sverige och säga hej då till vänner . Det sista är alltid det svåraste .

Igår åkte vi ut i djungeln till en park som heter centro urku . I centro urku tar de hand om skadade djur och djur som på något sätt inte klarar sig i det vilda. De hjälper även till att bevara utrotningshotade arter eller arter som står på röda listan .

Efter en väldigt skumpig färd med mototaxin ut i grönskan på en minst sagt stenig grusväg med både upp och nedförsbackar där mototaxins motor fick arbeta för fullt stannade vi mitt ute i den frodiga djungeln . En skylt i trä är det enda som visar att du kommit fram .

Väl framme fick vi en rundtur med guide som berättade om de olika arterna och pekade ut dem för oss . De hade fjärilar , fåglar, apor och tapir. En tigrillo som är ett litet kattdjur , ungefär dubbelt så stor som en katt , rådjur och och en massa andra som jag inte kommer ihåg namnen på .

Inte enkelt att filma en fjäril

Dessa djur har blivit räddade på något sätt och ska återföras till ett liv i det vilda . Cikadorna och cigarrorna hördes hela tiden , ibland långt borta ibland lät det nästan som ett helt flygplan kom in för landning . Otroligt hur ett så litet djur kan göra så mycket ljud . Men de här ljuden är inget som stör örat . De är en del av naturen . Det är helt underbart att somna till dessa ljud och vakna av fågelkvitter , så länge det inte är en morgonpigg tupp som väcker dig kl 3:20 på hotellet för att han har bestämts sig för att tävla med grannens tupp i tävlingen vem som gal högst och mest .

I djungeln finns det också ett mystiskt väsen enligt folktron . Tunchi kallas han . Lite som vår Näcken … Han ser till att du inte förstör eller gör åverkan på naturen och han kan lura dig genom att se ut som någon du känner och om du har gjort nåt dumt så straffar han dig genom att låta dig gå vilse . Man känner igenom honom på att han har ett ben som är mänskligt och ett ben som är som ett djurs .

Tunchi

På detta hotellet här i Tarapoto finns en liten papegoja bland många andra djur . Den ropar hela tiden på mamma. Imorse väckte den mig för den började sjunga happy birthday . Den bor här i trädkronorna och ropar på gästerna. Pratar med dem .Tror att den heter Aurora . Jag önskar ni kunde höra den …

Aurora
Aurora , en pratglad papegoja

Vad vore det att vara här i djungeln om man inte drack cocosvatten direkt ur en cocosnöt . Gott, nyttigt och helt säkert . Vattnet däremot ska man bara dricka om det har varit kokt därför kan man vara försiktig med att handla från ambulerande handlare, typ gelatina, jugos, eller andra saker man inte är säker på har blivit upphettade . Eller man bör i alla fall fråga om vattnet är kokt innan .

Cocosvatten

När man ska använda nöten för dess vatten tar man cocosnöten när den är omogen . Då innehåller den som mest vatten . Ju äldre den blir desto mer omvandlas vattnet i den till kokos . Den här nöten jag har i handen öppnade vi när vattnet var slut och då tog man ut en tunn sladdrig vit cocosmassa . Den har inte samma konsistens som en mogen cocoa utan är mycket mjukare och lenare och smakar dessutom mindre cocos .

Avslutar dagens inlägg med lite bilder på frukter på träden och lite andra små krabater jag träffat på här i Tarapoto . Kolibrierna hann jag aldrig fånga på bild .

Tepache, ytterligare ett experiment

Den här tiden på året är superbra för fermentering . Det är varmt och fuktigt och det är inte för inte som månaden kallas rötmånad . Fermentering är ju en sorts röta. En kontrollerad form av röta . Tepache är från Mexiko och är en fermenterad dryck gjord på ananas . Som en sorts ungt ananasvin/öl.

Det än här tekniken kan användas på egentligen vilken frukt/bär/örter och kryddor som helst så om du gillar detta varför inte prova dig fram till just din favorit .

Tepache innehåller inte många ingredienser. Egentligen bara tre nödvändiga . Vatten , socker, och ananas. Om du önskar kan du tillsätta två kryddnejlikor och en bit kanel . Jag använde mig av råsocker , men du kan använda vitt, rörsocker , farinsocker , panela, etc. Vilken sockerart du använder påverkar den slutliga smaken så prova dig fram . Mitt experiment blir med panela , ett mörkt socker , lite likt muscovadosocker.

Till en ananas behövs två liter vatten och 2,5 dl socker , två nejlikor och en kanelstång . En stor och rymlig glasburk ( du ska kunna röra runt utan att det skvätter ut ), en träslev . Undvik att använda saker av metall.

Börja med att dela upp vattnet och värm upp hälften och lös upp sockret och lägg i kryddorna . Det behöver inte koka men tillräckligt för att lösa sockret . Låt det sedan svalna till rumstemperatur. Mitt sockervatten är mörkt på grund av sockret jag använt . Beroende på vad du använder för socker kan färgen ändras .

Medan du väntar på att det ska svalna kan du skära ananasen . Det du använder på ananasen är faktiskt skalet och mitten . Resten av ananasen kan du med gott samvete äta upp och mumsa i dig . Skär bort skalet med lite marginal så att det kommer med lite fruktkött .

När sockervattnet svalnat något kan du använda resten av vattnet att hjälpa det på traven att svalna och när det är lagom svalt häller du allt över ananasen och rör om . Det är viktigt att inte hälla på det för varmt för då tar man död på de goda bakterierna som ska sköta fermenteringsprocessen . Fingervarmt som vid bakning är en bra maxgräns för hur varmt det kan vara dvs 37 grader.

Tepache

Lägg nu en ren handduk över skålen och sätt på ett gummiband , efter att du har rört om i skålen . Låt den stå i rumstemperatur men inte i direkt solljus . Jag satte in min i skåpet där jag också har min kombucha på jäsning .

Varje dag ska du nu röra om i skålen . Du kommer att se att det börjar jäsa och bildas bubblor och skum efter några dagar , beroende på hur varmt det är . Det doftar också av jäst frukt. På fjärde dagen är den troligtvis på sin topp vad gäller jäsning . Det kommer vara skum och bubblor i hela skålen och nu är den färdig . Sila av och njut , eller låt den jäsa på flaska ytterligare en dag för en mindre söt smak och mer alkohol . Se då till att ha flaska med patentkork . Risken är annars att det exploderar .

När jag ändå var uppe i skåpet och tittade kan jag passa på att visa er min lilla Scoby som flyter omkring i kombuchaburken . Han har växt ! Kolla så fin han är .

Scoby
Scoby i kombucha

Fortsättning följer …. om ett par dar får vi prova på resultatet av Tepache experimentet. Hasta pronto!!

Hallå där igen . Nu har det gått fyra dar och min Tepache har jäst. Den är nu i sin topp i jäsprocessen och det är nu dags att avsluta . Som ni ser här på bilden nedan är det fullt med bubblor på ytan .

Det är nu dags att fylla det på flaskor och smaka . Smaken är subtil ananas och inte direkt söt. Fermenteringen känns , och den har en lätt kittling på tungan .

Ett mycket enkelt sätt att göra fermenterad dryck . Testa och se !

Jorden runt på tre veckor: nu är vi i mål i Serbien🇷🇸

Idag har vi kommit fram till vår slutdestination ! Målet för vår jordenruntresa var Serbien. I och med detta avslutar vi detta tema och alla nationaliteter som finns representerade på vår förskola har fått en egen dag att vara i fokus på . Vi har pratat om alla länder , kollat flaggor och lyssnat på språket och ätit mat .

Serbien tillhör ju som bekant balkankulturen och mycket utav maten är lik mellan de olika länderna med viss variation . Maträtten idag har många namn. Pita, burek, börek är några . Det är tunn tunn deg , av filotyp , med olika fyllningar som rullas ihop till långa cigarrtjocka rullar och formas till spiraler eller knyten . Filodeg, eller yufka som den också kan heta kan man köpa i affären men om man vill och har tid och ork kan göra degen själv . Detta blir extra gott tycker jag men det är en hel del arbete med att få degen så tunn.

Till degen behöver du 7 dl vetemjöl, 2,5 dl ljummet vatten och salt. Ett par msk olja gör stegen mer lättarbetad men gör att degen blir mindre frasig . Det är en smaksak. Blanda och knåda degen ordentligt under några minuter . Lägg den sedan att vila i 15 min i två delar på ett oljat fat och häll över rikligt med olja.

Ta sedan ett lakan och lägg ut på bordet . Det lakanet kan du sedan använda till just det ändamålet i framtiden . Kavla ut degen till pizzastorlek och lägg den sedan på lakanet och börja dra runt runt hela degen . Försiktigt så att inte degen går sönder . Den ska vara genomskinlig och supertunn ungefär som silkespapper .

Degkanten som blir runt om kan man med fördel ta bort för att inte få en degig burek . När du tycker att degen är tunn . Gör få ännu lite till , sedan är det dags att lägga på fyllning. Ta inte för mycket fyllning . Sprid ut den ordentligt i kanterna och rulla sedan ihop den till en lång korv som du lägger på plåt med papper och penslar med olja eller en blandning av olivolja ägg och yougurt

Jag fyllde min burek/ pita med spenat och feta, köttfärs , och jag gjorde även några med bara ost.

Låt de gräddas i ugnen i 200 grader i ca 40 min tills den är gyllene och frasig . Använder du färdig deg så se till att hålla den mellan två fuktade handdukar eftersom den torkar väldigt fort och då går sönder . Pensla med olja eller yogurtblandningen på varje degblad både innan och efter du rullat ihop dem .

Servera med en klick yoghurt och grönsaker . Den är godast att äta med händerna men du kan givetvis äta den med kniv och gaffel .

Vi säger tack och adjö för den här gången . Resan är slut och det är vi också . Det är jobbigt att flyga runt jorden . Borta bra men hemma bäst!

På återseende .

Kanderad cocosnöt

Har du varit nån stans i Sydamerika har du säkert ätit kanderad cocosnöt. Det står ambulerande försäljare i gathörnen med sina vagnar och säljer cocosnötter, både färska och kanderade eller cocosvattnet. Man får ett snabbt ihopvikt papperspaket eller strut med cocos för en liten spottstyver. Det är ett underbart gott alternativ till godis. 

Jag har länge velat försöka göra såna och idag kom jag mig för att göra det. Du behöver en cocosnöt, vatten och socker/rörsocker och en stekpanna och något att röra med.

Dela cocosnöten. Enklast är att släppa den i marken (gärna sten eller asfalt) från ögonhöjd. Då brukar skalet spricka. Ta isär cocosnöten och provsmaka vattnet . Om cocosnöten är riktigt färsk är cocosvattnet riktigt gott att dricka. Skär cocosnöten i lagom stora bitar att stoppa i munnen. Bättre med mindre bitar än för stora tycker jag men det är en smaksak. Lägg de i en stekpanna av gjutjärn. 

Häll på ca två dl vatten och 1 dl socker och 1 dl rörsocker. Låt det koka tills du har en trögflytande karamell.

Ta stekpannan från värmen och låt det svalna under omrörning då bildas det kristaller.

Sätt tillbaka stekpannan på värmen en stund till och låt sockret smälta och fastna på cocosen . Det tar bara några minuter. Akta så du inte bränner den. Häll upp de färdiga bitarna på ett bakplåtspapper och separera dem . De torkar till på några minuter. Ät dem ljumna . Varför inte använda sig av skalet från cocosnöten som en skål