Eftersom vi har haft dessa internationella veckor nu i några år och vissa länder har varit med länge har jag avverkat en del recept från de länderna . Då kan det bli ett lite mindre känt recept den här gången .
Idag går turen till Peru och tisdagar betyder soppa hos oss . Det än här soppan gör jag annars också eftersom det är en av de soppor som barnen älskar . På en sån här vecka behöver man veta att barnen känner igen sig i några maträtter så inte allt blir nytt för dem. Nyheter kan vara svåra att ta till sig ibland om man är mellan 1-6 år.
Sopa à la minuta är en köttfärssoppa med små spagetti i och ägg. Den är fullspäckad med protein och väldigt mättande . Till soppan behöver du :
Köttfärs
Gul lök
Vitlök
Paprikapuré eller pulver
Ägg
Kondenserad mjölk , obs osötad!
oregano, salt, peppar
Små fina spagetti , typ cabello de angel
Till servering : vitlöksbröd och grönsaker
Hacka löken och fräs den i lite olja eller smör. tillsätt ett par matskedar paprikapuré eller paprikapulver om du inte hittar puré. Låt fräsa en stund och tillsätt sedan färsen . Tillsätt salt , peppar och oregano och fräs allt så det blir smuligt . Slå på vatten och låt koka tills färsen är genomkokt . Vispa upp ägg och låt ägget sakta strila ner i soppan under omrörning så att det bildas små äggtrådar .
Tillsätt sedan lite cabello de angel och låt det få ett uppkok . Red av med kondenserad mjölk .
Under tiden som soppan kokar kan du göra lite vitlöksbröd i ugnen . Bred på smör blandat med vitlök på brödskivor och sätt in i varm ugn för att rosta till dem . Det går på några minuter . Servera med grönsaksstavar
Det är dags för ett peruanskt recept igen . Rosquitas är en typ av hård bagelliknande skorpa . Den är gjord på yucastärkelse vilket gör den glutenfri . Man äter den som mellanmål eller till kaffet . Den innehåller heller inget socker . Den är en liten rund ring som säljs överallt i Peru . På gator, av ambulerande försäljare , i snabbköpet och på marknaden . Överallt hittar du dessa rosquitas .
De är inte svåra att göra och innehållerbinte heller många och krångliga ingredienser . Det som kan vara lite tricket är att hitta yucastärkelse. Om du har en utländsk mataffär i närheten fråga där om de har . Det kan även gå under benämningen cassavamjöl .
Yucastärkelse
Du behöver : 1 kilo yucastärkelse/cassavamjöl, 10 st ägg, 2,5 dl rapsolja, en matsked salt och en tsk bikarbonat . Den sistnämnda kan uteslutas .
Börja med att knäcka alla äggen i mixerkannan och mixa dem tillsammans med salt och hälften av oljan .
Blanda sedan mjölet och bikarbonaten i en bunke eller i din bakassist och häll sedan i äggblandningen . Kör assistenten för att blanda degen väl . När degen börjar ta form tillsätter du resten av oljan lite i taget under fortsatt knådning . Ca 10 min tar det innan degen är mjuk och smidig
Forma ringar av degen genom att göra en lång smal tråd av deg och dela i ca 5 cm bitar som du sedan fäster ihop ändarna
Fortsätt tills du har gjort ringar av hela degen . Lägg de färdiga ringarna på en bricka under tiden . Koka upp en stor gryta vatten . Och sätt på ugnen på 240 grader . När alla ringarna är gjorda börjar andra steget i bakprocessen.
Nu ska dessa ringar läggas ner i kokande vatten tills de flyter upp till ytan .
När de har flutit , det tar bara nån minut , tar du och upp plockar du upp dem med en hålslev och lägger dem på en plåt med bakplåtspapper och ställer in dem i ugnen för att torka . Ca 30 minuter i ugnen . De ska vara lätta och heltigenom torra .
När jag kokte den sista omgången la jag i lite anisfrö i vattnet för att få lite anissmak på rosquitas . En knapp msk räcker .
Nu är de torra och får svalna innan vi sätter tänderna i dem tillsammans med en kopp kaffe eller te . Här ser ni den sista omgången , den med anis . Tittar ni noga ser ni att på vissa fastnade nåt anisfrö här och där .
I den här månadens Ica buffé hade man flera recept från mitt älskade Peru . Även om det var en peruan som reportaget handlade om så är de recepten försvenskade och inte så som de görs i Peru . Det är väl alltid bra att söka kan komma så nära som möjligt på svenska råvaror men ibland vill man verkligen att det ska vara autentiskt .
Peru är väl inte känt för sina vegetariska rätter men den här rätten , locro, är faktiskt vegetarisk . Enkel att göra med billiga ingredienser och med mycket smak . Till 4 port behöver du :
Locro med pumpa
1 röd lök
1tomat
2 vitlöksklyftor
1 aji Amarillo ( alt en orange paprika och en röd chili efter smak )
Spiskummin , salt, svartpeppar
Grönsaksbuljong
Vit majs ( fungerar även med gula majskorn )
3-4 potatisar
300gram pumpa
1 dl ärtor
1dl sojabönor
1/2dl evaporerad mjölk
Koriander färsk
Om så önskas kan man lägga i fetaostkuber eller paneerkuber
Hacka lök chili och tomat . Börja med att i lite olja steka lök, vitlök, tomat och chili tillsammans med spiskummin och salt och peppar tills det blir genomskinligt . Slå på buljong och låt koka upp .
Tärna potatis och pumpa grovt och lägg i grytan tillsammans med kokt vit majs . Låt koka tills pumpan och potatisen mjuknar . När potatisen kokar en stund tillsätter du frysta ärtor och frysta soyabönor. Låt koka några minuter till . Slå i en halv dl evaporerad mjölk och smaka av . Om du vill kan du nu vända ner tärnad feta eller paneerost och sedan toppar du med lite färsk koriander .
Servera med ris som är kokt med vitlök. Först fräser man vitlök och olja och ris i kastrullen . Tillsätt salt och vatten . Koka utan lock i några min på hög värme . Lägg sedan på lock och sänk värmen till minimum . Vänta 15 min .
En vegetarisk rätt för en billig peng . Bra mat för en dag mitt i veckan . Och självklart med smak av Peru. Passa på att göra den här rätten nu när pumpan är i säsong .
Chupar betyder suga, slicka på fingrarna på spanska . Cangrejo är krabba … chupe de cangrejo är en matig soppa med hel krabba . Den innehåller ris och majs och är en riktigt mättande maträtt. Det är med all rätt som maträtten heter det den heter för det blir lite kladdiga fingrar men det är det värt . Det är en av mina absoluta favoriträtter. Man skulle kunna döpa om den till fingerslickarsoppa med krabba på svenska men det blir ändå inte rättvist översatt.
För att göra soppan till två portioner behöver du :
En krabba (kokt)
En gul lök
En vitlöksklyfta
En bit stjälkselleri
En tomat
En halv aji amarillo ( eller en halv orange paprika och en liten röd chili)
Aji panca eller Paprikapulver
Olja
Kokt ris ca 1,5 dl
Majs en liten burk
Huacatay eller oregano
Ett ägg
1/2 dl evaporerad mjölk ( osötad) eller grädde
Fiskbuljong 7 dl
Börja med att hacka grönsakerna fint och fräs sedan lök och vitlök i olja tills löken blivit genomskinlig
Tillsätt sedan aji amarillo , tomat och selleri och låt det fräsa en stund till med lite salt och paprikapulver . Slå sedan på buljongen .
Lägg i majs och ris och huacatay eller oregano . Låt koka en stund, ca 10 minuter . Huacatay kan vara väldigt svårt att hitta här i Sverige , då är oregano ett alternativ. Huacatay är mexikansk tagetes, den säljs som frö men de frö jag köpte grodde inte . Jag hade däremot tagit med mig hem från Peru och hade huacatay i frysen .
Under tiden dela krabban och låt den sedan få åka ner i soppan . Min krabba var redan kokt men om du använder okokt krabba kan du lägga i den direkt efter buljongen och låta den koka med de tio minuterna . Då kan det vara svårt att dela den innan utan det får du göra vid servering istället .
Nu är soppan strax färdig . Det fattas bara det där lilla extra . Vispa upp ett ägg i en kopp och tillsätt det i en fin stråle medan du rör i soppan
En skvätt evaporerad mjölk eller grädde är pricken över iet. Ett snabbt uppkok och dra sedan bort från plattan . Häll upp soppan . Servera med en citronklyfta och en bit kokt yuca eller cassava. Potatis fungerar också . Välj då en mjölig potatis .
Gör dig sedan redo att hugga in i tallriken med både sked och fingrar och låt din fingerslickarsoppa med krabba smaka . En god värmande matig soppa från Peru , chupe de cangrejo. Provecho!!
Efter en bra stunds ide´torka och tidsbrist kom nu äntligen lite matinspiration igen. Till fredagsmys idag fick jag lite feeling och hade lust att göra kammusslor. Jag hade en påse i frysen och plockade ut dem . Påsen lät mig inte se innehållet utan min förvåning var stor när jag hällde ut så mycket jag skulle ha och de var pyttesmå. Mycket mindre än vad man brukar se. Men, men, smaken finns ju där ändå så jag började fundera hur jag skulle tillaga dem.
Jag ville steka dem i smör och vitlök tillsammans med en kvist timjan och sedan strö över persilja, men samtidigt ville jag ha nåt fräscht och syrligt. Jag bestämde mig för att dela upp dem. En del blev en cevicheliknande anrättning som jag tänker servera i en avokado tillsammans med picklad rödlök.
Den andra delen steker jag och serverar med kålrotsbakelser och friterad matbanan. Kålrotsbakelserna är återvinning. Häromdagen hade jag gjort rotmos och det fanns lite över. Detta tog jag och blandade med mascarponeost som stod i kylskåpet och ett ägg. Lite extra kryddor som, salt, svartpeppar och timjan åkte också i. Sedan smorde jag vanliga bullformar med olivolja ställde dem i en muffinsform och lade i smeten. Ovanpå toppade jag med lite mer timjan och lite pankoströbröd och en klick med smör. Dessa kommer att gå in i ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. Tills de är gyllengula och pankobrödet är frasigt. Innan servering ta ut dem ur formarna och dra ett varv med saltkvarnen.
Min cevicheliknande anrättning av kammusslorna gjorde jag så här. Jag vägrar att kalla den ceviche för den är inte gjord efter alla konstens regler på hur man ska göra ceviche utan den är bara inspirerad av ceviche . Ceviche är som bekant Perus kanske mest kända maträtt nästan som deras nationalrätt. Dela kammusslorna, och pressa över citronsaft. hacka lite blekselleri och blanda i. Jag använde mig av en färdig crema de ají amarillo, som jag hade i kylskåpet , men det går bra med vanlig chili också eller sambal oelek. Min chili är gul till färgen som ni ser på fotot. Finhacka en halv cm färsk ingefära och strö över lite hackad koriander, blanda allt och salta och låt stå en halvtimme.
Servera med citronpicklad rödlök i avokadohalvor. Min lök var redan färdig i kylskåpet så här blev det återvinning igen. Det gäller att vara matsmart och utgå från vad som finns i kylskåpet när du lagar mat , just för att ta till vara alla dina matrester och bli klimatsmart.
Kammusslor på cevicheliknande vis
Jag tänker att för att detta ska bli gott behövs något med lite krisp. Man måste tänka på vilka konsistenser man har i en maträtt. Om allt är mjukt och lättuggat blir inte din smakupplevelse tillräcklig. Tillför lite crisp eller någon annan konsistens så lyfter hela anrättningen. Min man han älskar matbanan och kan helt enkelt inte leva utan dem….han är ju uppväxt med dem så det kanske är förståeligt. När jag ville göra nåt krispigt föll mitt val på just matbanan den här dagen. Min matbanan tog jag och skivade på mandolinen och dessa friteras sedan i olja till de blir knapriga som chips. Strö över salt .
Ja, nu har ni fått alla komponenter till mitt fredagsmys. Så här blev det och riktigt smarrigt tyckte vi . Rester behöver inte vara tråkiga. Man kan faktiskt ha restfest bara man har lite fantasi och inspiration.
Avokado med kammusslor och picklad rödlökVitlöksfrästa kammusslor med kålrotsbakelse och matbananschips
I matlagning är det viktigt med kontraster och smaker. Kontrasterna tillför något nytt, okänt, nåt spännande i rätten. Smakerna måste harmonisera och bindas samman . Kontraster kan man få genom att använda olika texturer, färg, form eller smak, men det som verkligen räknas är helheten. Du äter inte bara med munnen …också ögat!( Här hade jag tänkt några bilder men internet tjurar… kanske jag återkommer med dem när internet är på bättre humör. )
I det här underbara landet, Peru, finns det smaker och kontraster överallt. Jag har precis kommit tillbaka till Lima igen efter en tripp till djungeln. Den kontrasten är stor! I djungeln, ljust, soligt, extremt varmt, ljud överallt, grönt , frodigt…. ställ det mot Limas gråa, mulna , storstadsvimmel, trafik, avgaser. Det finns likheter hos båda….fattigdom, rikedom i matkultur, stolthet över sin kultur, man lyfter överallt upp det genuint peruanska.
Bara här i Lima ser man många olika kontraster. Lima består av olika stadsdelar som är självstyrande kommuner kan man säga. Alla har sin egen ekonomi och borgmästare. Och det syns…. Kontrasterna mellan de olika stadsdelarna är mycket stora. Miraflores till exempel är det flottaste stället du kan bo på i Lima…välskött och rent, med rena lyxhus , köpcentrum och parker
…. sen har vi Cercado de Lima….låt oss kalla det för innerstan….nedslitet, grått och ovårdat. Comas och Los Olivos… de områdena har mycket att önska från sina myndigheter. Medan Pueblo Libre, San Miguel och Magdalena är välvårdade områden , inte som Miraflores och San Isidro men ändå områden där myndigheternas pengarna inte hamnar i fel ficka. Ju längre ut från centrala Lima du kommer desto fattigare blir det. Och likaså ju högre upp på kullarna du bor desto mer troligt är det att ditt hus kanske bara är brädväggar och ett tak av korrugerad plåt, kanske är det bara en presenning uppspänd mellan två andra väggar. Kontrasterna finns , bara DU väljer om du vill se dem…..Den som påstår nåt annat ljuger.
Snart , nästa vecka, är det Dia de Independencia , dvs självständighetsdag , FIESTAS PATRIAS , den 28 juli. Den firas med pompa och ståt…militärparad, skolparad och det är en helgdag i hela landet. Fest är ordet för den dagen. Alla hus pyntas med flaggor.
Kommer ni ihåg zapoten? Nu har jag äntligen smakat på den. Inuti är den alldeles orange och har fyra ganska stora kärnor. Smaken liknar lite mango men inte så syrlig utan sötare. Konsistensen är också lite lik mango, lite trådig framför allt runt kärnorna. Den har ett ganska tjockt skal , ca en halv cm nästan, så även om frukten är ganska stor så blir det inte mycket kvar när kärnorna är borta och skalet också…. men god var den.
Det bästa med att gå och handla här är att du kan hitta allt färskt.
Idag köpte jag färska bönor, frejoles verdes. Det är sånt du inte hittar
hemma i matbutiken. Det enda sättet du kan få de hemma är att odla din
egna. Här finns så mycket roligt att laga mat på.
Bara det att det finns minst femton olika sorters potatis med olika egenskaper i det minsta snabbköpet gör ju att du måste tänka på vad du ska använda potatisen till. De har ju alla olika användningsområden.
Här i Lima har jag ju tillgång till mitt eget kök och därför blir det lite mer hemlagat här. Igår blev det en sancochado de res. Sancochado är ett mellanting mellan soppa och gryta där du kokar allt tillsammans vilket ger en mustig smak även till grönsaker och ev yuca eller potatis. Gör du den dessutom på ett kött med ben i blir smaken ännu mustigare. Du kan göra sancochado på nästan vilket kött du vill, och med vilka ingredienser du föredrar, den här gången gjorde jag det på oxben, men det är också väldigt gott med höna eller kyckling. Börja med att bryna köttet tillsammans med vitlök och kryddor, som svartpeppar, spiskummin och paprika och färsk koriander. Slå sedan på vatten och lägg i lite grönsaker som selleri och nån bit morot och lök. Salta. Låt köttet puttra tills det är nästan färdigt. Lägg då i bitar av yuca eller potatis. När detta har kokat ytterligare tio minuter så lägg i bitar av majskolv och strax innan servering så slänger du i lite änglahår, dvs tunn spagetti i små bitar och smakar av med ev mer salt och koriander. Låt sedan bara spegettin bli mjuk och häll upp en rejäl skål med sancochado. Bitarna ska vara grova , det är inte nån minestronesoppa du äter. Det är rustikt och mustigt. Servera med en liten bit lime att pressa i och eventuellt chili. Ha gärna en tallrik vid sidan där man kan lyfta ut de stora bitarna .
Här är mina köksredskap väldigt begränsade. Men med lite vilja kan man få till goda maträtter även om spisen bara har två plattor och man bara har två kastruller, en stekpanna och en kniv samt en mixer. Det gäller att planera och tänka till lite före bara…det är utmanande men roligt. Idag i affären fick jag dessutom syn på den andra av Gaston Acurios kokböcker och jag lade också den i min inköpskorg snabbt som ögat, så nu är kvällslektyren räddad…….
Nu börjar mitt tålamod med dåligt internet tryta så det här får bli slutet på det här inlägget. Det tar tio ggr längre tid att skriva här än hemma , så nu ger jag upp för idag. Hasta pronto.
Sist jag skrev satt jag i en bil på väg till orkideérnas stad , Moyobamba. Vi åkte tidigt från Tarapoto och kom fram vid 11 tiden och då kurrade magen rejält. Så när vi checkat in på hotellet tog vi oss ut på stan och till el mercado för att äta nåt. Alla restauranger , vare sig de är små eller stora , erbjuder alltid soppa, och då 9 ggr av 10 caldo de gallina….hönssoppa. Kan man inte göra caldo de gallina då ska man inte ha restaurang i det här landet.
Vi beställde in en caldo de gallina och fick en jätte tallrik med en riktigt god och fyllig buljong med spagetti, yuca, höna, en potatis och ett kokt ägg. Till soppan serveras alltid ají dvs chili och limeklyftor.
När vi hade ätit klart gick vi för att se de vackra orkidéerna . I Moyobamba finns det åtminstone tre olika ställen du kan titta på orkidéer. Vi valde den som låg närmast och som man inte behövde klättra och gå så mycket eftersom jag fortfarande hade träningsvärk efter djungelturen härom dagen. Så mycket vackra orkidéer det finns ! Här kommer ett litet smakprov .
I Moyobamba hittade jag en frukt som jag inte provat innan . Den är ganska ful och man kan definitivt inte tro att det är en frukt . Den heter zapote. den är ganska stor , brun och hård. Inuti har den upp till fyra stycken kärnor och fruktköttet är orange. Jag tänker inte äta den här så ni får vänta tills jag är tillbaka i Lima så ska ni få se hur den ser ut inuti. När jag sökte på frukten fick jag fram att den bland annat har en antibiotisk effekt och att den har högt glukosvärde. och många andra bra hälso effekter. Den ska bli intressant att smaka på.
zapote
zapoteträd
Utsikt från utsiktsplatsen i Moyobamba över floden Mayo
blomma på ett pomarosaträd
Efter besöket till orkideerna gick vi runt en stund på stan för att sedan fortsätta resan till Rioja. En halvtimmes resa med bil. Från Tarapotos myller till Moyobambas lugnare miljö, till Rioja som är ännu lugnare , det var riktigt skönt. Vi skulle överraska en person där i Rioja så vi tog mototaxin nästan ända fram och gick resten. Under taxifärden såg jag på flera ställen i staden att de hade gjort fina prydnader av gamla bildäck. Dessa hängde på gatlyktorna och användes som blokrukor. De hade olika former , de flesta var djur av olika slag, fiskar, fåglar , etc Tyvärr fick jag bara med en av dem på bild , men tänk vad man kan göra av gamla bildäck! Återbruk är ordet för dagen!
Återbruk av bildäck
Vi fick träffa personen vi ville och hon bjöd på grillat från sin egen resturang. Hårt arbete från morgon till kväll för henne och hennes man. Här har hon precis öpptat upp för eftermiddagens grillning. Ut med grillen på trottoaren och sälj det du har att grilla. Allt tar slut på några timmar. Grillad banan, kycklingspett, Tilapia, yuca och tacacho….blir streetfood utanför den egna dörren.
När man är ute och åker i Peru gäller det att se upp för vissa saker. Bland annat djur på vägen. Överallt springer det hundar, höns, grisar , hästar eller som i detta fall, när mototaxin var tvungen att stanna för det kom tre kor gåendes över vägen i godan ro.
Ägarinnan hade bara släppt iväg dem och stod vid sidan och tittade på när de gick i väg. Annars finns det mycket att titta på när man är ute och åker. Man blir liksom inte trött av att se det vackra djungellandskapet. Så grönt, så böjlande och frodigt. Och när man tänker på att det är samma måne som syns här som man ser hemma , tror man knappt att det är sant.
La plaza i Moyobamba by night
Jag lämnar er för den här gången med ett kort från torget i Moyobamba, orkidéernas stad , som jag tog på kvällspromenaden innan vi kom tillbaka till hotellet. Snart lämnar jag djungeln för den här gången och åker tillbaka till Lima. Hasta pronto!
Aj aj , jag visste inte att jag hade såååå många muskler i denna lilla kropp. Efter strapatsen ut i djungeln och Tarzans bakgård är jag halvt uppäten och går som en gravid anka . Varje steg gör ont och varenda muskel u min kropp är i uppror . Till råga på allt åkte jag på en förkylning efter att ha varit uppe i 100 grader efter vandringen ner till lagunen och vattenfallet när jag helt abrupt kylde av kroppen i det kalla källvattnen i lagunen . Dessutom blev det ett till abrupt termostatfall när vi kom upp igen . Klättringen upp tog mig åter upp till kokpunkten men fem minuter efter vi kommit upp började skyfallet och ovis som jag var gick jag ut i regnet gör att svalka mig och blev våt . Skönt just för stunden men det får jag sota för nu .
Gårdagen gick ungefär lika fort som en sengångare …. mina ben klarade inte mer . Dock spatserade vi runt i Tarapoto och efter en traditionell frukost på Tarapotovis med en juane, stekt maduro, och bröd tog vi oss ut på stan .
Medan vi gick på gatan såg jag en kvinna sitta på trottoaren och sälja frukt . Hon hade en frukt där som jag inte kände igen . Jag frågade vad den hette och det visade sig vara en pomarosa. Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer .
Vid lunchtid satte vi oss på en av de många ställena som säljer dagens meny . Var och vartannat hus öppnar upp sin dörr och ställer ett par plastborste på trottoaren och säljer dagens . Den här gången valde jag en färsk sallad till förrätt och till huvudrätt fisk . Här serveras oftast fiskarna hela . Med rumpa och huvud . Alla vet hur en fisk ser ut till och med barnen . Ingen filé eller fyrkantig torsk här inte . Här är en tilapia frita. En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
Efter maten började min jakt på riktigt kaffe igen … det är inte så enkelt som man kan tro. Till slut hittade vi ett ställe som åtminstone hade snabbkaffe . Där hade de också nåt som heter ponche . Ponche är vispat ägg och socker som smaksätts till exempel med Malta eller kaffe . Malta är en sorts mörk , nästan svart ölsort , som är lite söt . Jag ska prova ett göra ponche när jag kommer hem för Malta har jag hittat hemma i en asiatisk affär . Det kanske inte låter så gott men det var faktiskt riktigt smakligt . Det blir som ett skum som man äter med sked .
Ponche con Malta
Sen ut på upptäcksfärd på stan igen . Vi följer våra näsor . Dofterna här lockar och efter bara en lite stund fann vi det min man letade efter. Han ville äta anticucho. Jag har skrivit om anticucho förr men få av kohjärta , den hör gången var det komage och kött som var på pinnen . Jag kände mig fortfarande mätt men kunde inte låta bli att smaka på en bit grillad komage .
Jag har ätit komage innan i en rätt som heter caucau , men det är nåt jag verkligen inte gillar . En av de få saker jag inte kan få ner . I den maträtten är det mer som en gryta smaksatt med bland annat gurkmeja , därför har jag faktiskt tro det eller ej längtat efter att få prova komage grillad . Det var mycket bättre!! Lite samma konsistens som bläckfisk … dock inte smakmässigt . Det smakar kött . En riktigt bra smakupplevelse att äntligen få smaka .
Nu sitter jag i en bil på väg till Moyobamba . Kroppen mår lite bättre idag och den gör inte lika ont. Moyobamba kallas för orkidéernas stad , så vänta er ett inlägg med vackra blommor inom kort . Hasta pronto.
Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .
Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.
Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.
Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.
Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.
Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!
Välkomna till djungeln! Staden Tarapoto tog emot oss med en varm omfamning. Just nu är här lite ”småkallt”, bara 29 grader…..Det är tur att det finns nåt som heter AC. Det blev en väldigt tidig morgon idag för oss. Väckarklockan ringde som den brukar göra hemma när vi ska till jobbet, 03:45 för transport till flygplatsen i Lima. För att komma till Tarapoto utan att behöva lägga flera dagar i buss, måste man ta flyget. 1,5 timmes resa över Anderna in i djungeln. Att sitta och titta ut ur fönstret på flygplanet är som en vacker naturfilm. Du sitter klistrad och helt fascinerad av det du ser under dig. Spetsiga berg utan vegetation, slingrande vägar, genom dalar och floder som rinner fram mellan bergen i zickzack.Här och där ser du en liten klarblå fläck, en sjö med kristallklart vatten högt , högt uppe bland bergen. Snöklädda bergstoppar som når ända upp till molnen.Det vackra slutar inte där…. när du tagit dig förbi Anderna börjar det så sakteliga bli lägre berg, men färgen på dem ändras . De börjar skifta i grönt och du ser vegetation igen. Vegetationen blir tätare och tätare och bergen mindre och mindre spetsiga . Tills lut planar det ut och du ser ett hav av gröna växter under dig. Nu börjar nedstigningen och du kan skönja palmer och träd. Ett par riktigt stora floder med brunt vatten slingrar sig fram. Till slut landar du och dörrarna öppnas och du kliver ut i en bastu.
Inte en bastu som vi har hemma där alla sitter tysta och stilla . Nej en bastu full av liv och rörelse , där tuctuc eller mototaxis dånar fram på gatorna. Här finns nästan inga bilar i Tarapoto. Varför ska man ha det när det fläktar bättre i en öppen tuctuc.
Våra vänner här i Tarapoto öppnade sitt hem för oss och bjöd dagen till ära på sopa de gallo. El gallo, tuppen , hade gått omkring på deras bakgård och sparkat dem. Han var riktigt elak så därför hamnade han i grytan och jag får säga det att han var väldigt god. Med yuca och kokt matbanan. Yucan hade de skördat också på morgonen, och jag fick se och förklarat för mig hur den växer. Ni ser den knöliga pinnen? Det är yuca. Man bryter av den pinnen ca 30 cm och sticker ner den i joden i ca 35 graders lutning så att bara översta knölen sticker upp ovan jord. Ur varje knöl under jord kommer det sedan att växa ut en yucarot, och ovan jord ska man sedan bara låta en stängel växa upp, till den blir ca 2 m, ca 4-6 månader.
yucastam, ur varje knöl växer det ut en yucarot
Efter lunch tog vi en tripp utanför staden, där staden precis slutar. Där har du djungeln precis utanför husknuten . Grönt, varmt och fuktigt. Jag såg en fjäril som när den flög hade jättefina färger och var säkert 10 cm stor , men när den satte sig på marken och fällde ihop vingarna såg de precis ut som ett brunt löv. Tyvärr hann jag inte ta ett foto på den denna gången men ska försöka fånga den igen. Däremot en vacker blomma. Ingen aning vad den heter, men det gör inget . Den är fin att vila ögonen på.
Det här är paradiset på jorden . Så vackert! Inga bilder i världen kan göra stället rättvisa. Åk hit och se själv! Efter en liten siesta under AC:n på hotellrummet , är det nu dags att gå ut i den varma kvällen och kanske köpa nåt att äta från någon av gatuförsäljarna runt torget. Hasta la vista!
Jag köpte tre för en sol, dvs tre st för 2:80kr. Hemma på hotellet senare på eftermiddagen provade jag dem. Den är alldeles vit inuti och har en ganska stor kärna . Trädet den växer på är stort och lummigt . Smaken är lite torr , luftig och ganska svag . Ingen direkt utpräglad smak . Jag spara en av frukterna till om ett par dar för att se om smaken ändras när den mognar mer . 
En dagens här kostar mellan 4-10 soles , alltså nästan ingenting .
