Felices fiestas patrias!! Idag är det Perus nationaldag, 28 juli. Överallt syns flaggor och banderoller och rosetter i rött och vitt. Folk är ute på gatorna och presidenten talar till nationen. Imorgon är det den stora militärparaden. Det är fest, i flera dagar. Folk har haft ledigt sedan i fredags och många är lediga även på måndag. Skolorna har två veckors ledighet också. Que viva Peru!!
Det var några dagar sedan jag skrev här nu …. Har väl egentligen inte gjort så mycket förutom att ta det lugnt och vara här i huvudstaden. Tagit dagen som den kommer. Varit ute och gått, handlat lite på marknaden och ätit gott…. som man ska när man har semester. Jag har också passat på att laga lite mat hemma . Ibland blir man lite trött på att bara äta ute , även om det är hur gott som helst , så finns det inget bättre än hemlagat . Bara att gå till marknaden på morgonen och köpa ingredienserna till dagens lunch är en lyx.
Som sagt så är mitt kök här inte av den bästa sorten…En kokplatta med två plattor, ett par kastruller och en stekpanna, det är typ allt som finns, jo och så en riskokare också…. Visste ni att man kan använda riskokaren till annat än att koka ris? Igår gjorde jag en chilicano, dvs en fisksoppa till min man , i just riskokaren. En chilicano är en klar fisksoppa, väldigt enkel och där smaken av fisk får stå i framkant. Den innehåller väldigt lite. En hel fisk av valfri sort, vatten , salt, vitlök, ev lite lite grönsaker som typ selleri, och sen ganska mycket koriander. Låt den koka, i inte för mycket vatten , utan sparsamt tills fisken är färdig. Häll upp med spad och servera med kokt maduro, dvs mogen matbanan och en citronklyfta. Det är nog min mans absoluta favoriträtt…. tror han skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll. Just den här bilden kommer från en restaurang , men han ville ha det dagen efter också , men då glömde jag fota …
Jag hade köpt en grönsak som jag gillar på marknaden . Olluco heter den. Det är en sort potatisväxt men smaken liknar mer en morot. Den är inte lika stärkelserik som potatis. Den stekte jag tillsammans med lök och sedan gjorde jag en god grönsallad med krämig avokado, rödlök , tomat och svarta oliver och så stekte jag en milanesa de pollo. Milanesa de pollo är ett panerat kycklingbröst. En enkel god och väldigt hälsosam måltid utan massa krusiduller.
Idag har vi varit inne i centrum av Lima, men en stor del av centrum var avspärrat idag på grund av presidentens tal till nationen och hans promenad mellan olika byggnader i centrum. Det innebär att det på gatorna finns kravallstaket och poliser i massor. Vi promenerade en stund där i centrum tills vi blev hungriga och gick in på en kinarestaurang för att äta lunch. Jag tror att jag har talat om detta förr men kinamaten här är inte som annan kinamat. Den har blivit en del av den peruanska matkulturen för den har genom fusion med de lokala matkulturerna utvecklats till nåt helt annat. Asiaterna här använder sig av peruanska råvaror och gör sina egna tolkningar av kinesiska recept. Ofta en blandning av peruanska recept och kinesiska. Och den blandningen är en riktigt bra kombination. Här är det nästan alltid soppa till förrätt, så även på kinaresturangen och då en sopa wonton, med nudlar kyckling och wonton.
Om vi hemma i Sverige beställer räkor så är den ofta sötsur sås till eller kanske schesuen, men här är det mycket frukt, som ananas eller persika och tamarind. Såsen har inte den karaktäristiska sötsura smaken utan är bara söt. Vid sidan serveras dock limeklyftor och chili. Den röda färgen kommer från tamarinden. Tamarind är en frukt som ser ut som en brun ärtskida . Inuti finns ett brun sötsyrligt klet och några kärnor. Den kan man få tag på i asiatiska butiker även i Sverige , dock inte vad jag har hittat i färsk form som ärtskida. I Sverige serveras allt med vitt ris, dock inte här , utan med arroz chaufa.
När det är fest i Peru så finns det ett säkert kort för festen och det är Panettone och choklad. Varje familj idag som har möjlighet att fira den här dagen är jag ganska säker på att de gör det med en kopp varm choklad och Panettone. Jag tjuvstartade lite, jag tog den igår istället, men Panettone kan man äta när som helst så varför vänta.
Har man tur blir man bjuden på äkta choklad, dvs 100% kakao. Den kakaon måste kokas en stund i vatten annars gör den dig dålig i magen, sedan tillsätter du socker och mjölk. Chokladen har en djup smak av choklad men den är samtidigt väldigt söt. Peruaner gillar söta saker. Den kan också kännas lite fet. Det beror dels på mjölken som inte är som vanlig svensk mjölk utan evaporerad, och dels på själva kakaon som i sig är fet.
Härom kvällen var vi på en av Gaston Acurios resturanger i närheten. Han har flera, men den här kedjan finns på flera ställen. Var ju bara tvungen att prova i verkligheten de recept som jag har köpt i de båda kokböckerna BRAVAZO!
Om alla recepten är lika goda som den här, ja då har jag att göra med att laga alla de godsakerna han beskriver i sina böcker. Här får jag be om fortsättning följer…..
På snart återseende… jag vet att jag har lite mer att berätta men jag får hålla er lite på sträckbänken … kan inte trötta ut er med allt på en dag. Nästa gång ska ni få bekanta er med lite annorlunda ingredienser och vackert hantverk.