Jorden runt på tre veckor: vi bilar till Rumänien🇹🇩

Det är tvära kast här på förskolan . Ena dagen i Sydamerika nästa dag befinner vi oss i en bil på väg till Rumänien på Balkan . Rumänien är ett fattigt land. Folk bor på landsbygden och odlar det de kan om de har mark . Under slutet av 1900-talet var de förtryckta av diktatorn Ceausescus och många for illa.

Rumänsk matkultur är en blandning av olika kök bland annat det osmanska , tyska, ungerska och serbiska köket men det har ändå bevarat sina egna särdrag .

En populär maträtt är sărmăluţe cu mămăligă, som är vitkålsdolmar gjorda på surkål och fyllda med köttfärs. Dessa dolmar serveras med polenta eller mămăligă som det heter på rumänska. Ciorbă är samlingsnamn för olika soppor som har en sak gemensamt och det är deras karaktäristiska sura smak.

Dagens maträtt serverades också med mămăligă men det är en kycklinggryta, Tocănită di piu. Tocănită kan man göra av flera olika sorters kött, som kyckling, gris eller oxkött. Basen i grytan är gjord av paprika och vitlök och lök och den smakar mycket paprika utan att vara stark.

Börja med att hacka och fräsa lök i olja. När den har blivit genomskinlig tillsätter du rejält med vitlök. Mixa några röda paprikor till en puré och häll i och låt det fräsa en stund. tillsätt sedan ytterligare paprika men i kryddform , även där ska du ta i rejält. Du vill verkligen att grytan ska smaka paprika. Lägg sedan i bitar av kyckling. Jag använde mig denna gången av lårfiléer som jag delade i lagom stora bitar men du kan även göra denna med bitar som har ben i sig. Låt kycklingen fräsa runt i paprikan en stund och sedan fyller du på med vatten och vegetá ( ett buljongpulver som används mycket i länderna österut), samt svartpeppar och ev salt. Tänk på att vegetá innehåller salt!

Låt den puttra en stund tills kycklingen är genomkokt och sedan är det dags att reda av den. Jag använde mig av maizena och vatten. Du vill inte att grytan ska vara för rinnig. Nu är den klar att äta men om du vill kan du även tillsätta lite creme fraisch för att lyxa till den lite.

Koka polenta är inte svårt. Det är ungefär som att koka gröt. Läs på förpackningen för proportioner av vatten och polentagryn. Men glöm inte att smaksätta vattnet med buljongtärning eller salt eller varför inte vegetá. Den måste smaka något . Polenta som inte har smak är ingen hit. Koka upp vattnet och sänk värmen. Rör i grynen med en träslev lite i taget. Akta så de inte blir klumpar, de är svåra att få bort sedan. Rör ordentligt och glöm inte botten. Försök att få bort eventuella klumpar och låt den puttra under lock ca 40 min. Rör om då och då. Obs ! Ha inte för hög värme på plattan , då hoppar nämligen polentan ut ur kastrullen och om du får det på dig kan du bränna dig rejält.

Börja med kycklinggrytan i botten på tallriken och lägg sedan en klick polenta i mitten . Servera med surgurka och kanske lite surkål eller annan kål  och lite andra grönsaker.

Så här gott blev det! Smaklig måltid eller poftă bună som man skulle säga i Rumänien

En dag från kalv till korv

Härom dagen var jag på en mycket trevlig utflykt eller studiebesök genom mitt jobb. Vår leverantör av kött och chark , Lillegårdens kött och chark, bjöd mig och några andra kokerskor på en heldag med studiebesök , där vi fick se hela kedjan. Det vill säga från kalv och uppfödaren, via slakt och sedan till förädlingen där det tillverkades skinka, korv och andra charkvaror. En fantastisk lärorik och intressant dag.

Vi började faktiskt vårt studiebesök i ”fel” ända, men som alla vet så har ju korven två ändar och det var väl i så fall i den andra ändan vi började. Vi startade med att kolla in i deras lokaler och fick se var korven gjordes och alla deras maskiner som hjälper till att göra allt det goda de producerar. Här tex har vi en maskin som gör hamburgare.dsc_0266.jpg

De visade oss var korven röktes,wp-1461256882473.jpeg spånen som ger smak wp-1461256850293.jpegoch skinnet till tex falukorvdsc_0272.jpg och salamiwp-1461256833341.jpeg

Sedan fick vi åka ut till gården där köttet de använder föds upp.wp-1461258641972.jpeg Vi fick se kalvarna som precis hade fötts och blev presenterade för alla korna som stod på rad.wp-1461258607679.jpeg Solen sken, vitsipporna lyste vita i backarna och vakthunden Monster sprang runt våra fötter och den lilla kalven Åke kom fram och ville bli kliad på huvudet. wp-1461257581849.jpegNär vi hade tittat färdigt på gården, sett de nya tjurarna och den gamla traktornwp-1461257592383.jpeg och tagit farväl av Monster och Åke så var det dags att återigen sätta sig i bilen för vidare förflyttning till slakteriet i Dalsjöfors.

Tyvärr fick vi inte av hygienskäl ha med oss kamera in i slakteriet , kanske på gott och ont för vissa  av er kanske inte hade uppskattat att få se sådana bilder här ändå. Tusentals djur slaktas här varje dag. Allt går smidigt och lätt. Välorganiserat och lugnt för djuren. Allt som inte är människoföda tas omhand och säljs vidare antingen till ex Tyskland, eller blir biogas. Ingenting går till spillo.

Innan vi gick in i slakteriet fick vi fylla i hälsodeklaration och sätta på oss speciella kläder  ( vita engångskläder för oss , av plast) ta av oss ringar och sätta på hårnät, allt för hygienens skull. Väl inne fick vi se hela linen. Dessa människor som arbetar där förtjänar att man lyfter på hatten för dem… ett tungt och bullrigt jobb, söligt och som alla som har varit i närheten av ett slakteri vet, så finns där en speciell lukt som många finner ganska äcklig.

Bland det mäktigaste var att se dessa kylar, stora som gympasalar, fulla  med gris- och nöt- kroppar hängande i spikraka led från taket. Ja… va kan man säga…många köttbullar blir det, eller mycket grillning var det nog tänkt att bli i sommar! En annan sak som imponerade var styckningslinen för griskött. Där stod de kanske 45-50 personer i två rader och skar ett moment var i varje grispart tills hela grisparten var i köttstycken. Var sak för sig. Kotlettraden för sig och läggarna låg i sin låda, skinkan och grisfötterna på var sin plats. Ja till och med svålen packades och veks ihop till paket.

Att inte välja svenskt kött när möjligheten finns är att nedvärdera dessa människors jobb. Både uppfödaren , slakteriarbetaren och förädlaren eller charkuteristen. De gör ett fantastiskt jobb allesammans för att vi ska kunna äta något av det minst modifierade köttet som finns på marknaden. Tack för att ni finns och vill och orkar fortsätta jobba så att jag kan få sätta tänderna i en riktigt god svensk biff eller korv till grillen i sommar. Och framför allt ett speciellt tack till Lillegårdens Kött och chark för en fantastisk dag som jag kommer leva länge på.

%d bloggare gillar detta: