Efter en bra stunds ide´torka och tidsbrist kom nu äntligen lite matinspiration igen. Till fredagsmys idag fick jag lite feeling och hade lust att göra kammusslor. Jag hade en påse i frysen och plockade ut dem . Påsen lät mig inte se innehållet utan min förvåning var stor när jag hällde ut så mycket jag skulle ha och de var pyttesmå. Mycket mindre än vad man brukar se. Men, men, smaken finns ju där ändå så jag började fundera hur jag skulle tillaga dem.
Jag ville steka dem i smör och vitlök tillsammans med en kvist timjan och sedan strö över persilja, men samtidigt ville jag ha nåt fräscht och syrligt. Jag bestämde mig för att dela upp dem. En del blev en cevicheliknande anrättning som jag tänker servera i en avokado tillsammans med picklad rödlök.
Den andra delen steker jag och serverar med kålrotsbakelser och friterad matbanan. Kålrotsbakelserna är återvinning. Häromdagen hade jag gjort rotmos och det fanns lite över. Detta tog jag och blandade med mascarponeost som stod i kylskåpet och ett ägg. Lite extra kryddor som, salt, svartpeppar och timjan åkte också i. Sedan smorde jag vanliga bullformar med olivolja ställde dem i en muffinsform och lade i smeten. Ovanpå toppade jag med lite mer timjan och lite pankoströbröd och en klick med smör. Dessa kommer att gå in i ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. Tills de är gyllengula och pankobrödet är frasigt. Innan servering ta ut dem ur formarna och dra ett varv med saltkvarnen.
Min cevicheliknande anrättning av kammusslorna gjorde jag så här. Jag vägrar att kalla den ceviche för den är inte gjord efter alla konstens regler på hur man ska göra ceviche utan den är bara inspirerad av ceviche . Ceviche är som bekant Perus kanske mest kända maträtt nästan som deras nationalrätt. Dela kammusslorna, och pressa över citronsaft. hacka lite blekselleri och blanda i. Jag använde mig av en färdig crema de ají amarillo, som jag hade i kylskåpet , men det går bra med vanlig chili också eller sambal oelek. Min chili är gul till färgen som ni ser på fotot. Finhacka en halv cm färsk ingefära och strö över lite hackad koriander, blanda allt och salta och låt stå en halvtimme.
Servera med citronpicklad rödlök i avokadohalvor. Min lök var redan färdig i kylskåpet så här blev det återvinning igen. Det gäller att vara matsmart och utgå från vad som finns i kylskåpet när du lagar mat , just för att ta till vara alla dina matrester och bli klimatsmart.
Jag tänker att för att detta ska bli gott behövs något med lite krisp. Man måste tänka på vilka konsistenser man har i en maträtt. Om allt är mjukt och lättuggat blir inte din smakupplevelse tillräcklig. Tillför lite crisp eller någon annan konsistens så lyfter hela anrättningen. Min man han älskar matbanan och kan helt enkelt inte leva utan dem….han är ju uppväxt med dem så det kanske är förståeligt. När jag ville göra nåt krispigt föll mitt val på just matbanan den här dagen. Min matbanan tog jag och skivade på mandolinen och dessa friteras sedan i olja till de blir knapriga som chips. Strö över salt .
Ja, nu har ni fått alla komponenter till mitt fredagsmys. Så här blev det och riktigt smarrigt tyckte vi . Rester behöver inte vara tråkiga. Man kan faktiskt ha restfest bara man har lite fantasi och inspiration.
Högt ovan molnen befinner jag mig … på väg till mitt eget paradis. Det är dags för nya äventyr och nya smakupplevelser i världens bästa gastronomiska destination. Landet med så mycket olika mat att smaka på – PERU. Men Peru är så mycket mer än mat. Där finns så otroligt mycket att se…
Det äts tillsammans med camote eller sötpotatis, choclo, dvs en speciell sort vit majs med jättestora korn, sallad eller sjögräs och alger, och gärna lite rostad majs. I Peru finns det restauranger som specialiserar sig på att bara göra ceviche. Det finns hur många olika sorter som helst och varje peruan har nog sin egen favorit.
Den smakar mycket så jag rekommenderar den bara till de modiga. Het , salt, syrlig, och med smak av hav och komplexa smaker , ger den dig en kick när du dricker den. Det är dock inget för den vekmagade . Hettan från både chili och ingefära och vitlök, river tillsammans med citron/limesmaken i halsen hela vägen ner till magen. Den dödar nog både en och två bakterier på väg ner så en leche de tigre kan nog vara på sin plats om man vill hålla tillbaka förkylningen.
Rödlöken i plymer lägger du i ett durkslag och saltar rikligt på den samtidigt som du kramar den . Då känner du att den släpper ifrån sig sin saft och sedan sköljer du av den under rinnande kallt vatten och låter den rinna av. Detta gör du för att ta bort den stickande löksmaken. Jag föredrar att ha kvar crunchet i löken så därför blandar jag inte ner den i cevichen utan lägger på den precis innan servering.
Och jag , jag drömmer mig bort till varmare breddgrader och mitt eget lilla paradis på jorden , nämligen Peru.
Där fanns allt i från små food trucks till större välkända restauranger som var och en visade upp sin specialitet. Här ser vi chancho al palo, som är griskött som grillas. Här används hela grisen och man skär den sedan i bitar.Ingen bit är bättre än den andra.
eller i gryta eller som här helstekt på tallrik. 
Denna är fylld med örter och serveras med potatis och en salsa de cebolla con ají, dvs en stark löksallad. Marsvin smakar ungefär som kyckling , men skinnet är lite segare och tjockare än kycklingen. Det kan ju för oss nordbor låta hemskt att äta marsvin men det är faktiskt riktigt gott. Man kanske bara ska bortse från att vi brukar ha dessa små djur som husdjur.
Efter en hel dag på utställningen kom vi hem mätta och belåtna och trötta i fötterna, men det var det värt. Ett seminarium hann vi också med under dagen, där pratade flera av Mexikos framstående kockar m sina gastronomiska rötter och om hur man nuförtiden försöker att ta tillbaka de urgamla recepten och göra de till nutida mat. Glöm att Mexiko bara är texmex! Texmex är inte mexikanskt det är ett påhitt, en fusion, från mexikaner i Usa som gjorde om sin mat så att den skulle passa den amerikanska smaken. Men det är en helt annan historia och beskrivs inte bara i ett litet inlägg på en blogg.
