Imorgon är sista dagen här i Tarapoto. Då tar vi flyget ”hem” till Lima igen för några sista dagen i storstaden . Packa , inhandla det som ska med till Sverige och säga hej då till vänner . Det sista är alltid det svåraste .
Igår åkte vi ut i djungeln till en park som heter centro urku . I centro urku tar de hand om skadade djur och djur som på något sätt inte klarar sig i det vilda. De hjälper även till att bevara utrotningshotade arter eller arter som står på röda listan .
Efter en väldigt skumpig färd med mototaxin ut i grönskan på en minst sagt stenig grusväg med både upp och nedförsbackar där mototaxins motor fick arbeta för fullt stannade vi mitt ute i den frodiga djungeln . En skylt i trä är det enda som visar att du kommit fram .
På väg till centro urku 
Väl framme fick vi en rundtur med guide som berättade om de olika arterna och pekade ut dem för oss . De hade fjärilar , fåglar, apor och tapir. En tigrillo som är ett litet kattdjur , ungefär dubbelt så stor som en katt , rådjur och och en massa andra som jag inte kommer ihåg namnen på .
Dessa djur har blivit räddade på något sätt och ska återföras till ett liv i det vilda . Cikadorna och cigarrorna hördes hela tiden , ibland långt borta ibland lät det nästan som ett helt flygplan kom in för landning . Otroligt hur ett så litet djur kan göra så mycket ljud . Men de här ljuden är inget som stör örat . De är en del av naturen . Det är helt underbart att somna till dessa ljud och vakna av fågelkvitter , så länge det inte är en morgonpigg tupp som väcker dig kl 3:20 på hotellet för att han har bestämts sig för att tävla med grannens tupp i tävlingen vem som gal högst och mest .
I djungeln finns det också ett mystiskt väsen enligt folktron . Tunchi kallas han . Lite som vår Näcken … Han ser till att du inte förstör eller gör åverkan på naturen och han kan lura dig genom att se ut som någon du känner och om du har gjort nåt dumt så straffar han dig genom att låta dig gå vilse . Man känner igenom honom på att han har ett ben som är mänskligt och ett ben som är som ett djurs .
På detta hotellet här i Tarapoto finns en liten papegoja bland många andra djur . Den ropar hela tiden på mamma. Imorse väckte den mig för den började sjunga happy birthday . Den bor här i trädkronorna och ropar på gästerna. Pratar med dem .Tror att den heter Aurora . Jag önskar ni kunde höra den …
Vad vore det att vara här i djungeln om man inte drack cocosvatten direkt ur en cocosnöt . Gott, nyttigt och helt säkert . Vattnet däremot ska man bara dricka om det har varit kokt därför kan man vara försiktig med att handla från ambulerande handlare, typ gelatina, jugos, eller andra saker man inte är säker på har blivit upphettade . Eller man bör i alla fall fråga om vattnet är kokt innan .
När man ska använda nöten för dess vatten tar man cocosnöten när den är omogen . Då innehåller den som mest vatten . Ju äldre den blir desto mer omvandlas vattnet i den till kokos . Den här nöten jag har i handen öppnade vi när vattnet var slut och då tog man ut en tunn sladdrig vit cocosmassa . Den har inte samma konsistens som en mogen cocoa utan är mycket mjukare och lenare och smakar dessutom mindre cocos .
Avslutar dagens inlägg med lite bilder på frukter på träden och lite andra små krabater jag träffat på här i Tarapoto . Kolibrierna hann jag aldrig fånga på bild .
Carambola 
Cacao 
Mamei 
Ödlor kan tydligen gå på väggar 
Duvor 
