Statusrapport från magen och djungeln

Nä men hallå där….. Är ni här nu igen? Erkänn ni är allt lite nyfikna på vad jag har hittat på och gjort under dessa dagar…Ja , för att var riktigt ärlig så har jag gjort så lite som möjligt. Ätit , svettats, blivit av med min solhatt, som flög av när mototaxin satte fart, badat i floden och gått .

Mycket ljud och dofter och ibland önskar man att man hade doftvideo . Tex var vi och åt härom kvällen en bit utanför centrum där man kunde välja på både det ena och det tredje . Allt grillas och doften är ljuvlig . Ni ser till vänster kycklingfötter, och precis där handen är finns det kycklinghuvuden, ovanför dem kycklingmage på spett. Allt tas till vara. Hela djuret används.

Redan kl 6 på morgonen vaknar du av doften av grillat  letar sig in på hotellrummet genom det öppna fönstret på toaletten Det är alltid tid för grillat!.. Det är annat än flingor och mjölk  eller macka med ost. Annat är det med kaffet. För att vara en av världens bästa kaffeproducenter, dricker man väldigt lite kaffe här.. och inte alls på samma sätt som vi. Det är i stort sett blask. Som tur är finns det i alla fall riktigt kaffe på hotellet annars får man leta . Vi är ju inte i Lima nu där Starbucks och caféer trängs bland alla andra affärer.

Som jag nämnde så gick vi till floden och badade. Riktigt skönt att svalka av sig lite. På vägen dit såg jag cocospalmer med cocosnötter, papayaträd och precis vid flodkanten växte bananträd . Kolla in blomman på bananklasen.

Strax är det dags att åka på utflykt till djungeln och några laguner. så det här får bli ett kortare inlägg. men några foton till från mitt paradis hinner vi med.

Igår på eftermiddagen tornade det upp sig mörka moln och det kom några droppar regn . Och en underbart vacker regnbåge visade sig medan vi satt på torget och drack cocosvatten ur en cocosnöt. . Nu väntar bussen att ta mig ut i bushen…. Tarzan here I come!

Welcome to the jungle

Välkomna till djungeln! Staden Tarapoto tog emot oss med en varm omfamning. Just nu är här lite ”småkallt”, bara 29 grader…..Det är tur att det finns nåt som heter AC. Det blev en väldigt tidig morgon idag för oss. Väckarklockan ringde som den brukar göra hemma när vi ska till jobbet, 03:45 för transport till flygplatsen i Lima. För att komma till Tarapoto utan att behöva lägga flera dagar i buss, måste man ta flyget. 1,5 timmes resa över Anderna in i djungeln. Att sitta och titta ut ur fönstret på flygplanet är som en vacker naturfilm. Du sitter klistrad och helt fascinerad av det du ser under dig. Spetsiga berg utan vegetation, slingrande vägar, genom dalar och floder som rinner fram mellan bergen i zickzack.Här och där ser du en liten klarblå fläck, en sjö med kristallklart vatten högt , högt uppe bland bergen. Snöklädda bergstoppar som når ända upp till molnen.Det vackra slutar inte där…. när du tagit dig förbi Anderna börjar det så sakteliga bli lägre berg, men färgen på dem ändras . De börjar skifta i grönt och du ser vegetation igen. Vegetationen blir tätare och tätare och bergen mindre och mindre spetsiga . Tills lut planar det ut och du ser ett hav av gröna växter under dig. Nu börjar nedstigningen och du kan skönja palmer och träd. Ett par riktigt stora floder med brunt vatten slingrar sig fram. Till slut landar du och dörrarna öppnas och du kliver ut i en bastu.

Inte en bastu som vi har hemma där alla sitter tysta och stilla . Nej en bastu full av liv och rörelse , där tuctuc eller mototaxis dånar fram på gatorna. Här finns nästan inga bilar i Tarapoto. Varför ska man ha det när det fläktar bättre i en öppen tuctuc.

Våra vänner här i Tarapoto öppnade sitt hem för oss och bjöd dagen till ära på sopa de gallo. El gallo, tuppen , hade gått omkring på deras bakgård och sparkat dem. Han var riktigt elak så därför hamnade han i grytan och jag får säga det att han var väldigt god. Med yuca och kokt matbanan. Yucan hade de skördat också på morgonen, och jag fick se och förklarat för mig hur den växer. Ni ser den knöliga pinnen? Det är yuca. Man bryter av den pinnen ca 30 cm och sticker ner den i joden i ca 35 graders lutning så att bara översta knölen sticker upp ovan jord. Ur varje knöl under jord kommer det sedan att växa ut en yucarot, och ovan jord ska man sedan bara låta en stängel växa upp, till den blir ca 2 m, ca 4-6 månader.

yucastam, ur varje knöl växer det ut en yucarot

Efter lunch tog vi en tripp utanför staden, där staden precis slutar. Där har du djungeln precis utanför husknuten . Grönt, varmt och fuktigt. Jag såg en fjäril som när den flög hade jättefina färger och var säkert 10 cm stor , men när den satte sig på marken och fällde ihop vingarna såg de precis ut som ett brunt löv. Tyvärr hann jag inte ta ett foto på den denna gången men ska försöka fånga den igen. Däremot en vacker blomma. Ingen aning vad den heter, men det gör inget . Den är fin att vila ögonen på.

Det här är paradiset på jorden . Så vackert! Inga bilder i världen kan göra stället rättvisa. Åk hit och se själv! Efter en liten siesta under AC:n på hotellrummet , är det nu dags att gå ut i den varma kvällen och kanske köpa nåt att äta från någon av gatuförsäljarna runt torget. Hasta la vista!

Palmer, cocosnötter och värme

Torsdag morgon här i Lima. Frukosten avklarad. En humita verde, som är en majsknyte, inlindat i majsblad, gjord av färsk majs och kyckling , smaksatt med koriander, därav att den är grön. Lite liknande en tamal men den är sötare och mer fast i konsistensen.den smakar dessutom koriander. En fruktsallad gjord på färsk papaya och en frukt som heter chirimoya, som jag gillar jättemycket. Den är så len i konsistensen och har stora svarta kärnor gömda i fruktköttet. Ganska söt och mycket god. Utsidan är grön,nästan blågrön och det ser nästan ut som tumavtryck, eller fjäll på den. Insidan är vit. Det är ingen idé att ni provar den hemma , den finns där med , men den smakar inte mycket där , så det rekommenderar jag inte . Prova då hellre juice om ni hittar. Det brukar finnas i utländska affärer.

Gårdagen var busy. En tur till centrala Lima tar musten ur en. Man håller hårt i väskan och ser upp för alla bilar. Trafikpoliserna här gör verkligen rätt för sin lön. De står i varje gathörn och blåser i sin visselpipa när man får gå och visar när bilarna får köra. Här steppar man inte ut i gatan om det är röd gubbe! På den vänstra bilden nedan syns ett av de många husen från conquistadorernas tid, när spanjorerna kom och intog landet. Otroligt vackra byggnader som tyvärr står och förfaller för mycket. Just de centrala delarna av Lima är ganska nedgångna tyvärr. Det beror till stor del på korruption där kommunernas borgmästare har en stor skuld i det hela. Det är ett av de stora problemen här i landet , just korruption. Till höger ser ni palacio de justicia, justitiepalatset. Ni ser den hissade flaggan på taket.

I centrum gick vi in på en liten restaurang som sålde dagens rätt., eller som man säger , el menu del día. Dagens kostar ca 8 soles, dvs 22. 50 kr. Då ingår förrätt , huvudrätt och nån form av dricka. Oftast finns det några av varje att välja mellan . Igår fick det bli en papa a la huancaína och en carapulcra de chancho

Carapulcra är en gryta , i detta fallet med fläskkött och den är gjord med papa seca, dvs torkad potatis och innehåller även hackade jordnötter. Torkad potatis är lite speciellt, den blir en annan konsistens och en helt annan smak, som kan upplevas lite konstig , men de tär fantastiskt gott. Carapulcra från Chincha har även en del vanlig potatis i och gärna mer smak av jordnötter. Ibland serveras den med ris som här , men lika ofta med sopa seca , som är spagetti som är kokt tomatsås tills tomatsåsen har kokt in.

Man kan ju vara här i Lima utan att köpa med sig en kokbok hem. Och vems kokbok passar bättre än självaste Gaston Acurio. Mannen som har satt Peru på den gastronomiska kartan. Helt utan bilder, med bara fantastiska beskrivningar av maten och hur man preparerar den , får han det att vattnas i munnen när man läser hans recept.

Väskan är nu packad för andra gången, den här gången bär det av till Tarapoto, mitt eget paradis. Tidigt i morgon bitti går flyget och när vi efter ca en-en och en halv timme landar, så landar vi i djungeln. När planets dörrar öppnas så slår värmen emot en, och cocospalmerna vajar i horisonten. Det är varmt, grönt och ännu mer varmt och fuktigt. Nu är det ju inte så att jag är mitt ute i bushen, utan Tarapoto är en stad som ligger omgiven av djungel. På återseende bland cocospalmerna . Tarzan här kommer jag!

Frukt och mat i överflöd

Den här dagen tog mig till marknaden i Magdalena, ett av distrikten i Lima. Jag älskar att gå till den lokala marknaden . Det är där man verkligen lär känna kulturen och folket. Det är där det äkta och genuina är. Där hittar man i stort sett allt man behöver . Jag skulle kunna gå där i timmar och bara titta , ta foton , köpa nåt här eller nåt annat där. Läsa på alla små skyltar och upptäcka frukter, grönsaker och kryddor och annat jag aldrig sett förut. Ibland har jag ingen aning om vad det är , men mina ögon dras ändå till det som en magnet.

Här sitter eller står varje försäljare i sitt lilla bås och väntar på sina kunder. Man öppnar tidigt på morgonen och håller på ända till kvällen. Det är en livsstil. De flesta har sina stamkunder, men alltemellanåt kommer det nån som jag, som helt utan preferenser går till den jag tycker ser bästa ut eller ger mig bäst pris. De kvinnliga eller manliga försäljarna är artiga och professionella , de kallar dig för husmor (casera) eller señora och erbjuder dig det bästa de har.

Ibland önskade man att tiden stod still. För de som arbetar här är det hårt slit från morgon till kväll men de är stolta över sina produkter. Kanske kommer de från deras egen odling kanske inte. Men de säljer med sitt rykte som insats. Får du nåt dåligt går du ju inte dit igen.

Variationen på det som säljs är oändlig. På den stora bilden nedanför ser ni en bråkdel av alla olika sorters potatis som finns i det här landet. Det sägs att det finns omkring 3000 olika sorter. Olika former och färger. Alla med sitt eget användningsområde.

På de mindre bilderna ser ni marsvin, kycklingar och hönor. Slaktade tidigt i morse alltså pinfärska. På bilden i mitten syns kanelstänger som säkert var ca en halv meter långa. Det är annat än de man köper i små påsar i affären.

Tittar man riktigt noga kan man se att kycklingar och hönor säljs med allt som finns i. Likaså säljs alla delar på djuret, dvs fötter , huvud och inälvor också. Inget går till spillo. Idag till lunch efter turen till marknaden blev den en riktig god kycklingsoppa, på just fötter , mage och vingar, men den ligger redan och skvalpar runt i min mage, så där blir det ingen bild.

Det är ju inte bara inne på marknaden som det råder full aktivitet. Även ute på gatan . Vart du än vänder blicken står det någon där och säljer något. Från försäljaren som gör sin egen emoliente i en liten vagn, (se videon) till blomsterförsäljerskan som drar blommorna efter sig i en liten vagn eller mannen som står på gatan och slipar knivar, eller den unge killen som säljer churros. Bilden på churron blev bara halv för den andra halvan hamnade tyvärr i min mage innan jag kom ihåg att ta ett foto.

emoliente

Man kan ju inte gå till marknaden om man är som jag utan att komma hem med nåt nytt. Idag blev det en sort banan som jag inte har smakat förr, platano morado. Den är alldeles tjock och knubbig och skalet är rosa. Inte alls så lång som vanliga bananer. Eller låt oss säga vad vi kallar vanliga bananer, för här finns det en uppsjö av olika varianter , både till mat och som frukt. Fler sorter än jag kan räkna. Den kommer att bli en god fruktsallad så småningom. Kanske i morgon bitti.

Och sen köpte jag sockerrör för det hade jaga inte heller smakat innan , bara sett…Sockerrör är långa stänger som man utvinner socker ur. Man pressar ut saften ur dem. Här har de skalat stången och skurit den i bitar och lagt den i påse, färdiga att stoppa i munnen. Saften som finns i dem, och det är förvånansvärt mycket saft, är söt och smakar just socker. Man tuggar lite och suger ut saften och sen spottar man ut resten. Fibrerna som blir kvar äter man inte.

Nu är det dags att göra nåt annat än att sitt vid datorn  så  , hasta mañana.

God morgon där hemma

Buenos dias, det betyder god morgon på spanska …här i Peru har vi precis gått upp och det bästa man kan få göra är att gå ner till bageriet på gatan utanför och köpa dagens frukostfrallor.

sen tar man lite frukt, gör sig en god fruktsallad ,och njuter. Det behövs inte så mycket för att man ska känna sig som en kunglighet. Gårdagen var fylld med måsten och tiden fanns inte för att skriva . Idag tar vi det lite lugnare. Det blir en tur till marknaden och där tänkte jag ta lite foton och det får komma i nästa inlägg. Där trivs jag! Att gå mellan de välfyllda marknadsstånden och höra försäljarna ropa ut sina varor . Man vet att det är pinfärskt. Inte massa plastförpackningar utan the real deal. Återkommer med bilder därifrån snart.

Gårdagen bjöd också på en god smakupplevelse. Det blev Peruansk chinamat till lunch. Chinamaten här är inte som vi är vana vid hemma. Den är en fusion av peruansk mat och chinamat och har till och med fått sitt eget namn, cocina nikkei. Här i peru finns det många invandrare från asien och de har verkligen satt sina spår i landets mat. Chinamat här är verkligen gott och det finns nog inte ett kvarter som inte har sin egen chinarestaurtang , ialla fall här i Lima.

cocina nikkei

Nu är det dags att ta på sig och gå ut … på återseende inom kort

Peru- Brasilien , ödets dag

Idag är ingen vanlig dag här i Peru . Just nu spelar Peru final i copa America mot Brasilien . Hela Peru sitter klistrade framför sina tv-apparater och lider just i detta nu med sitt land som ligger under med 1-0. Allt annat har pausats.

Morgonen började med regn men nu på eftermiddagen har det klarnat upp och solen tittar till och med fram mellan smogdimmorna.

Min man fick feeling och ville ha marsvin till frukost och det fick han ju givetvis. vad gör man inte för kärleken? Sen efter frukost skulle vi åka och träffa svärmor en liten liten åldrig dam över 100 år . Segt virke i den krutgumman .

Hon bodde på fjärde våningen och gick upp och ner i trapporna , visserligen med stöd men ändå . Jag hoppas att jag kan gå i trappor när jag blir 103 …

Från ena sidan av Lima , Comas till andra sidan i Miraflores och havet gick sedan dagens utflykt . Och här sitter vi just nu och håller tummarna för Peru . Ljudnivån här när Peru fick straff hade fått den bäste att springa efter öronskydden . Det var nästan jag satte juiceav chirimoya, mango och grenadilla i vrångstrupen .

Här i Peru finns olika sorters husdjur … de vanliga vi har hemma som hund och katt men också mindre som sen här kackerlackan som hade gömt sig under min kyl

Han hade dock inte räknat med att träffa mig ! Tji fick han och enkel biljett ut från lägenheten .

Hasta la vista Amigos! 1-1 är ställningen just nu! Har inte tid att skriva mer …..

Cevichens förlovade land

Jag befinner mig i Lima Peru , just för tillfället i alla fall. Kom igår kväll till en grå och mulen, nästan lite duggregnande stad full av liv och rörelse. En stad där trafiken aldrig tystnar men minskar något framåt småtimmarna. En stad där den viktigaste utrustningen du har på bilen är tutan och bromsen. I trafiken är det djungels lag som gäller. Var på din vakt! Här stannar inga bilar för att du ska över övergångsstället.

Vi installerade oss i den hyrda lägenheten i stadsdelen Magdalena. Där kommer vi att utgå från under de veckor vi är här. I huset intill finns ett bageri, så till frukost gick jag ner och köpte färskt bröd och eftersom det var helg så stod den lilla tanten där också utanför på gatan och sålde tamales. De kunde jag ju inte motstå. Det fick allt bli en tamal de pollo- kyckling-tamal till frukost.

I kylen hittade jag också en perfekt avokado. Peru är en av de stora producenterna av avokado och de är bara så goda . Alldeles prefekta!I kylen låg också en papaya, men den får vi vänta med till imorgon och så låg där tuna. Tuna är en kaktusfrukt. Den finns i många olika färger. Ibland kallas den pijaya, hemma brukar man se en rosa variant , den brukar gå under namnet drakfrukt. Tuna öppnar man genom att dela den och sedan gröper man ut den med sked. Den har ett vitt, nästan genomskinligt fruktkött, med många små svarta prickar. Smaken är mild och söt. Det knastrar lite mellan tänderna på grund av de svarta små fröna, men det är bara angenämt.

Efter frukost drog vi ut på stan för att köpa vatten…Man dricker inte kranvattnet här. Det är nåt som vi i Sverige ska vara otroligt stolta över att vi har så gott vatten och att man kan dricka det direkt ur kranen. Hemma tar man det för givet men när man är utomlands förstår man hur bra man har det.

Efter att ha lämnat av vattnet hemma så tog vi oss ut på stan igen. På vägen körde vi förbi D’ANAFRIO , en fabrik där de gör den mest kända panettonen i Peru. Panettone är ju från början en italiensk jästkaka med mycket konfiterad frukt, men har blivit väldigt populär i Peru. Den äts framför allt vid jul men även andra tillfällen. Det är ju aldrig fel att äta panettone.

D’ANAFRIOs fabrik Lima Peru

Lunchen fick avnjutas mitt i vimlet i centrala Lima och , kunde ju inte varit mer peruansk än så , för det fick ju bli en ceviche. Även om denna var en mediumceviche så ska jag erkänna att de hade i alla fall inte bara gått förbi med chilin…. det brände rejält både på läppar och i halsen, men det var gott!

Lite senare på kvällen när alla ärendena var uträttade , resan till Tarapoto var inköpt och vi var hemma i lägenheten igen , då kom den ….marsvinsleveransen! Speciellt till oss. Inte levande , utan tillagade, färdiga att äta. Det och en hel del andra godsaker , som rosquitas , som är ringar av yuca, lite som hårda bagels , fast mindre. Man äter de som typ skorpor. Nåt att knapra på. Smakar egentligen inte mycket , det är mer känslan när man äter dem som lockar .

gatuförsäljare Lima , Peru

På morgonen när vi gick ut stod som vanligt gatuförsäljaren i hörnet och sålde emoliente,en dryck av olika örter och växter. På kvällen när vi gick ut igen hade en annan gatuförsäljare tagit över platsen. Den här gången såldes det anticuchos de corazon. Det är bland annat det här som gör Peru till vad det är. Dessa människor som tar den kunskap och förmåga de har och omvandlar den till nåt bra. Kan du laga mat… ja då finns det möjlighet att sälja, är du bra på att skriva på maskin… ja då kan du sälja den tjänsten. Uppfinningsrikedomen bland småföretagare är oändlig och den som har förmågan och drivet behöver inte gå sysslolös. Det är bara till att sätta igång om du har ett startkapital.

Nu har klockan blivit mycket och imorgon är en annan dag. Nu ska jag försöka att ladda upp det här inlägget på ett mycket svajigt wifi så håll tummarna för att det går. Over and out från Lima för den här gången.

På väg till mitt paradis

Högt ovan molnen befinner jag mig … på väg till mitt eget paradis. Det är dags för nya äventyr och nya smakupplevelser i världens bästa gastronomiska destination. Landet med så mycket olika mat att smaka på – PERU. Men Peru är så mycket mer än mat. Där finns så otroligt mycket att se…

Det här är min femte resa till Peru och min sjätte resa till Sydamerika . Och för varje gång jag åker älskar jag detta landet mer och mer , ju mer jag upptäcker av dess kultur och natur och dess folk .

Förra gången vi var här gjorde jag det alla drömmer om ! Att stå uppe på Machu Pichu och blicka ut över den vackra vyn . Det var en helt magisk upplevelse som inte går att beskriva med vare sig foton eller ord . Det måste upplevas ! Denna gången ska jag tillbringa mer tid i djungeln … nej , inte ute i bushen utan i den tropiska delen av landet . Närmare bestämt i Tarapoto, mitt eget paradis . Vi kommer också att åka till Moyobamba- orkidéernas stad , och till en tur till Rioja och kanske även till Chiclayo och Yurimaguas. I närheten av Chiclayo finns Kuelap , en annan av Perus urgamla civilisationer , samtida med inka och Machu Picchu .

Vill ni får ni gärna hänga med på resan ! Vi startar här och nu … gå in på bloggen med jämna mellanrum så får ni se en del av det jag ser och åtminstone kanske ni kan föreställa er smaken av den goda maten och upptäcka nya saker tillsammans med mig .

Första och sista stop blir i vilket fall som helst Lima …. ett måste där är en ceviche , några anticuchos de corazon och incacola och en pollo a la brasa. Men först en låååång flygresa över Atlanten . Hasta la vista !

”Vegetariska fiskpinnar”

Vegetariska fiskpinnar, det går ju inte!! Fisk kan inte vara vegetarisk, det är ju fisk. Ja , du har alldeles rätt, det här ÄR inte fisk, men det ser ut som fisk och smakar som fisk och är vegetariskt. Så jag får lov att kalla det för vegetariska fiskpinnar. Vänta lite så ska jag förklara mig.

Det du behöver är mannagryn, mjölk, (eventuell fiskbuljong, ) dill, salt och peppar. Man börjar helt enkelt med att göra mannagrynsgröt. Följ instruktionerna på förpackningen men om du vill ha extra mycket fisksmak kan du med fördel släppa i en fiskbuljong tärning i mjölken medan den blir varm. Gör sedan mannagrynsgröten som vanligt. Smaka av den med salt och peppar och rikligt med hackad dill.

Klä sedan en fyrkantig form med folie eller bakplåtspapper och sprid ut mannagrynsgröten i formen och låt svalna och stelna i kylen, gärna över natten. När den sedan har stelnat är det enkelt att skära den i lagom stora bitar. Bitarna dubbelpanerar du med ströbröd- ägg- ströbröd och steker sedan gyllene på medium värme i rikligt med matfett. Jag brukar använda en blandning av olja och smör. Då får du smörsmaken , men oljan tål högre temperatur och det bränns inte så lätt.

Jag vet att detta låter som en helt vansinnig idé , men ge det ett försök. Jag var själv lite skeptisk till det men det är faktiskt gott jag fick faktiskt tillåtelse att göra det igen av mina försökskaniner. Servera med en god kall sås. Remouladsås eller skagenröra (den är dock inte vegetarisk) är gott till. Jag gjorde en ostkräm med dill av riven ost, lite parmesan och feta blandat med turkisk yoghurt och en klick majonnäs och dill. Allt detta körde jag i mixern för att få en slät kräm . På detta sätt får jag också i mig protein som ju behövs . Jag serverade med klyftpotatis , och ugnsrostade rotfrukter, men varför inte göra ett gott potatismos om du fortfarande kan få tag på ”gamla ”potatis. Färskpotatis går nämligen inte att göra mos på, men å andra sidan är de ju goda som de är.

Vill du hellre göra fiskfiléer ser du till att bre ut mannagrynsgröten i ett tunnare lager och sedan kan du skära ut filéer och panera som ovan. Glöm inte att salta och peppra ägget i paneringen för att få smak även där.

Idag är ingen vanlig dag ….

Idag är det cevichens dag! 28/6 Har du inte provat än så gör det!

Perfekt sommarmat i värmen . Och är du extra modig gör du dig en egen leche de tigre.